Ett oförglömligt minne

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag känner hur ljudet dina hjärtslag tränger in i mitt öra.. hur dina fingertoppar rör sig över mina ögonbryn, min panna, mina kinder och sakta ner för mina läppar. En känsla av underbaraste behag rör mitt hjärta smärtfullt, underbart, med en ömsesidighet som aldrig tidigare existerat. Det var bara du och jag, bara du och jag som var där. Världen tynade sakta bort inför våra ögon och vi såg inget mer än varandra. Du fanns där, det var på riktigt. Dina vackra händer smekte mina lämmar på ett sätt ingen någonsin kommer att kunna förklara med ord, eller ens med kroppens alla möjligheter till att röra sig. För det finns bara en person till det, och det är du. Inga ord, inga tankar blandades i vår tystnad, det var bara hjärtats alla hemligheter som talade i nattens mörker. Av en blick, en smekning, ett andetag kände jag dina behov. Av ett leende, en ömhetsbetygelse, en rörelse visste du vad jag behövde. Utan att tilltala mig lyfte du mitt ansikte sakta från ditt bröst, med dina fingrar under min haka, upp mot dej. Din blick lyste igenon mig, fick mig att känna mig naken, när du sakta böjde dig fram mot min mun och kysste mig intensivt. Innan du backade igen viskade du försigkigt och ömt i mitt öra "jag älskar dig", sedan föll vi båda i sömn när vi nått ...