Andra världskriget

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Bakgrund/orsaker.


Efter första världskrigets slut 1918 hände det mycket, det blev en misslyckad fred och i Tyskland blev det svårt. Landet drabbades av hyperinflation, penningvärdet rasade.

En stor orsak till det var att Tyskarna blev tvingade till att betala det enorma krigsskadeståndet på 138 miljader guldmark.

Franska trupper ockuperade Rhenlandet för att få fart på utbetalningarna. Det var där de flesta tyska industrierna låg.

Den tyska regeringen försökte underlätta för sig själva genom att trycka mer pengar men ju mer pengar de tryckte desto mindre värda blev de. Bankbesparingar blev värdelösa, det blev omöjligt att sälja hus och det lönade sig inte att arbeta. Men det blev tillslut långsamt bättre tider och under 1920-talet steg levnadsstandarden för de flesta i Tyskland och i andra industriländer. Tyskland fick låna pengar av USA och industrin började sakta gå i gång igen.

År 1929 blev det en stor börskrasch i USA och det påverkade länder över hela världen, speciellt i västeuropa. Aktierna föll snabbt i värde och alla som köpt aktier blev mycket fattiga.

Fem tusen banker gick i konkurs och många människor förlorade alla sina sparpengar. Handeln imellan länderna minskade kraftigt. Fabriker fick slå igen och arbetslösheten steg.

1932 var det hungersnöd och människor hade knappt kvar någon livsglädje. Sammanlagt var 30-40 miljoner människor arbetslösa.

Nu i dessa svåra tider ville folket ha förändringar. Dom ville ha starka ledare som kunde ta deras länder ur den ekonomiska krisen. Politiker som inte hade någon speciell makt tidigare såg nu sin chans.

Över hela Europa växte det fram odemokratiska rörelser.

I Italien växte fascismen fram, i Spanien falangismen och nationalsocialismen. I Tyskland var det nazismen som utvecklandes.

I Sovjetunionen utvecklade Josef Stalin en hård kommunistisk diktatur. Miljoner människor spårades upp och dödades eller sändes till arbetslägren av den hemliga polisen (GPU), anklagade för att vara emot kommunismen. I slutet av 1930-talet fanns bara ett fåtal demokratier kvar i Europa.

Fascismen skapades i Italien av Benito Mussolini. Många arbetslösa lockades till fascismen geom en blandning av omfattande propaganda och löften om ljusare tider. Men när fascismen fick makt 1922 förde de en hård politik. Dom ville få tag på dom som var skyldiga till landets dåliga ekonimi och började förfölja grupper av människor som var misstänkta. Till dom grupperna hörde bland annat kommunister och fackföreningsledare. Fascisterna struntade också i dom demokratiska reglerna. Fascistpartiet blev istället det enda tillåtna partiet och Mussolini blev Italiens diktator.

År 1933 i Spanien grundades falangismen av generalen och politikern Francisco Franco. Han inspirerades av fascismens och nazismens idéer. Efter spanska inbördeskriget som varade mellan 1936-1939 blev Franco landets diktator fram till 1975. Under inbördeskriget fick Franco stöd av det nazistiska Tyskland och det fascistiska Italien. Från Sverige kom 500 frivilliga soldater. Franco dog år 1975 och år 1977 förbjöds partiet.

Hitler och nazismen.


I början av 1920-talet arbetade Adolf Hitler i den tyska arméns politiska avdelning. Hans uppdrag var att undersöka en liten högergrupp vid namn Tyska arbetarpartiet, han skulle ta reda på vad dom höll på med.

Det var ett litet nationalistiskt parti med ett tiotal medlemmar. Hans uppdrag slutade med att han tog plats som ledare för partiets propaganda. Hitler var en bra talare och kunde lätt få folk att lyssna.

Han blev snabbt partiets centralfigur och år 1921 blev han partiledare. I Österrike, där Hitler föddes fanns en liknande grupp som Hitlers parti och det var därifrån han tog namnet Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet.

Partiet kallades också nazistpartiet. Partiets symbol kom ifrån samma parti i Österrike. Swastikan, också kallad hakkorset. Hitler bildade gruppen "SA", (Sturmabteilungen) en liten grupp med uppgiften att sabotera politiska motståndares möten.

År 1924 dömdes Hitler till fem års fängelse för att han år 1923 försökte störta den bayerska regeringen och misslyckades. Den s.k "Ölhallskuppen". I fängelset skrev han boken "Mein Kampf" (Min Kamp) där han bland annat skrev om hur nazisterna skulle ta över makten i Tyskland. Han skrev också mycket om hatet mot judarna, den ariska rasen och att det tyska riket skulle vidgas och ge stort livsrum för dom germanska övermänniskorna. Nationalismen hyllades och antisemitismen (judefientligheten) uttryktes klart. Medan Hitler satt i fängelset började folket lyssna på hans och nazisternas budskap istället för på regeringen. I valet år 1928, året innan Hitler släpptes ut, fick nazisterna 800 000 röster. Två år senare, 1930 fick dom 6 miljoner röster och fick ha 107 parlamentsledamöter. Inför nästa riksdagsval åkte Hitler runt i flygplan och valtalade i 50 städer på mindre än en månad. Den kampanjen hade lagts upp av Joseph Goebbels som hade hand om propagandan. Folket lyssnade till deras budskap som löd:

Versaillesfreden var orättvis.Tyskland hade aldrig besegrats utan dom fälldes genom en "dolkstöt i ryggen". Det var förrädiska tyskar som begärt vapenstillestånd och fred.

Den germanska rasen var överlägsen. Judar var precis som slaver och svarta underlägsna. Judar var farliga för att dom skapat sig makt överallt i världen både i handeln och politiken.

Kommunismen var ett hot mot männskligheten.

Hitler sa också att det var den "judiska storkapatalismen" som drev fram dom orättvisa villkoren vid freden i Versailles. Och att det var "judiska förrädare" som skrev under avtalet för Tysklands räkning m.m.

I det valet som var efter han åkt runt i de 50 städerna vann nazisterna 230 platser av parlamentets 606. Nu var Hitler landets mest inflytelserike politiker. Hans mål var att ta över makten i Tyskland och nästa steg var att få posten som regeringschef. Han krävde att få bli det men Paul von Hindenburg, som var president och fattade beslutet vägrade att ge efter. Han fruktade inbördeskrig. Men tillslut tvingades han ge efter och Hitler blev regeringschef. Dom kom överens om att Hitler bara fick ha med tre nazister i regeringen och det lovade han. En av dom tre var Herman Göring. Han fick posten som inrikesminister för den tyska delstaten Preussen. Göring började genast att rensa ut i Preussens administration och hundratals tjänstemän ersattes med nazister.

Hitler ville nu visa det tyska folket att han hade makt och skapade då en speciellt nazistisk poliskår. Den hette Gestapo. Chefen över Gestapo blev en av Hitlers närmaste män Heinrich Himmler som också var chef för en organisation vars uppgift var att skydda Hitler. Den hette Schutz-Staffeln. "SS" bildades i München år 1925. En av Himmlers uppgifter var att "rensa" landet från oönskade individer. Därför kom zigenare,homosexuella,psykiskt sjuka och handikappade att bli avrättade av SS.

Hitlers regering lyckades göra stora ekonomiska framsteg i landet. Dom förbättrade vägnätet genom hela Tyskland och byggde en väg, den så kallade Autobahnen. Folkbilen Volkswagen började tillverkas och armén rustades upp. Befolkningen fick det bättre. Regeringen bestod av bland annat av dom här männen: Heinrich Himmler, säkerhetschefen. Chef för SS och Gestapo. Herman Göring, inrikesministern i Preussen, flygvapenchef. Propagandaministern Joseph Goebbels, utrikesministern Joachim von Ribbentorp och Hitlers ställföreträdare Rudolf Hess.

Den 27 februari 1933 stod riksdagshuset i lågor. Marinus van der Lubbe greps, en ung holländare som enligt många var oskyldig. Han åtalades, fälldes och avrättades. Hitler hävdade att branden var en komplott från vänstern som ville ta makten. Han krävde att undantagslagar skulle införas och att de medborgliga rättigheterna skulle inkränkas. Gestapo arresterade fyra tusen kommunister.

Hitler va inte nöjd utan ville ha mer makt så i mars hölls nya val. Det var nära att få majoritet men dom lyckades inte. Nazisterna fick då 43,9 procent av rösterna. Hitler krävde nu att få styra enväldigt under fyra år framåt och han fick sin vilja igenom. Riksdagsledamötena blev skrämda när dom möttes av en stor hakkorsflagga hängandes på väggen när dom klev in i riksdagssalen. Dom gav Hitler de befogenheterna han ville ha. 94 ledamöten röstade emot honom och inom kort hade 24 av dom mördats.

En dag i Juli år 1934 avled den gamle presidenten Hindenburg och nu när Hitler också fått makt i riksdagen tog han all makt i sin hand och övertog de befogenheter som tillkom både president och rikskansler.

Det innebar också bland annat befälet över den tyska krigsmakten. Nu blev Hitler uttropad som Fürher - ledare - för det tyska folket.

Inom kort fick alla förvaltningar nazistiska ledare. Alla politiska partier förutom det nazistiska förbjöds. SA fick tillåtelse att göra vad de ville utan att åtalas och dom första koncentrationslägrena byggdes. Dit togs nazisternas motståndare. Hitlers plan att ta makten genom demokratiska val lyckades och nu ville han skapa diktatur.

Steg för steg skulle han se till att det tyska folket fick ökat livsrum.

Hitler visste vad folket ville ha och genom nya projekt, speciellt inom rustningsindustrin, jordbruket och byggindustrin sänktes arbetslösheten från 6 miljoner till 1,7 miljoner. I slutet av 1930-talet steg produktionen av vissa varor tiofaldigt. Hitler satsade mest på krigsindustrin. Han struntade helt i vad som bestämdes i Versailles och han började med att bygga upp en imponerande krigsmakt. Enligt Versaillesföredraget hade Tyskland bara rätt att ha en armé på 100 000 man och inga stridsflyg.

Antisemitism.


Judar har funnits i Europa sen långt bak i tiden. Under medeltiden började den kristna kyrkan anklaga judarna för att ha dödat Jesus och påstå att dom inte accepterade Jesus som Messias.

På grund av sådana anklagelser försämrades judarnas situation allt mer och mer. Under flera århundraden förekom periodvis utbrott av våldsamma förföljerser och mord på judar. Efter den franska revolutionen 1789, med dess demokratiska ideal, blev det en förbättring. Frigörelsen av judarna under 1800-talets slut medförde att dom fick möjlighet att delta i samhället som helt vanliga människor. Men mot slutet av 1800-talet uppstod en ny form av antisemitism som en reaktion på frigörelsen. Antisemitismen började användas som ett politiskt verktyg. Under perioder av andlig, ekonomisk och politisk osäkerhet anklagade antisemiter judarna för att ha för stort inflytande i samhället. Dom anklagades för att ha en plan att ta över hela världen. Första världskrigets slut, Tyskland nederlag, skylldes på de tyska judarna. Det skapade en vilja till revansch.

Antisemiternas mål var ett rasrent och homogent (likartat) samhälle. År 1935 skapades lagar som kallades Nürnberglagarna. Lagarna var till för judar men snart också zigenare. En av dessa lagar sa att det var förbjudet för judar att gifta sig med tyskar. Judar förbjöds också att ägna sig åt vissa yrken och affärer. År 1933 gjorde nazisterna sina första försök att skada judarna ekonomiskt och försökte bojkotta dom. Dom lät unga pojkar gå runt och klistra upp "varningsskyltar" och stå framför alla läkarmottagningar, affärer och advokatbyråer med plakat där det stod varningstexter. T.ex: "Gå inte till judiska läkare", "Den som köper från en jude är en förrädare", "Judar är lögnare och bedragare" osv. Det pågick överallt i hela landet.

Zigenare.


Under medeltiden kom zigenarna till Europa, dom kom på flykt från norra Indien. Vissa zigenare bosatte sig och vissa fortsatte krigvandra. På den tiden trodde man då att dom var en blandning av judar och icke-judiska landstrykare. Dom var liksom judarna ansvariga för Jesus död. I århundraden var det inget brott att döda en zigenare. Det fanns till och med "zigenarjakter" då dom jagades och dödades precis som djur.

Myter och fördomar har ständigt funnits om både zigenare och judar. Ibörjan av 1900-talet började en tysk speciell byrå att registrera zigenare, dom förklarades vara ett hot som man var tvungen att försvara sig mot. Delstaten Bayern antog en lag 1926 för bekämpandet av zigenare, resande och arbetsskygga. Nazisterna övertog denna och liknande lagar efter 1933. På 1930-talet fanns det ungefär 30 000 zigenare i Tyskland. Förföljelse av zigenare inleddes.


Homosexuella.


Nazisterna började omedelbart att förfölja homosexuella när dom tagit makten. SA gjorde allt för att trakassera dom. Dom planerade razzior och anföll homosexuella på t.ex krogar, mötesplatser till och med i privata hem. Nazisterna trodde att homosexuellas närvaro i samhället skulle försämra det tyska folkets fysiska och andliga hälsa och minska tysklands födelsetal. SS chefen Himmler ordnade ett kontor med en grupp som hade uppgiften att registrera och trakassera homosexuella. Mellan 10 000 och 15 000 spärrades in i koncentrationslägren, där fick dom bära den rosa triangeln som visade att man var homosexuell. Dom utsattes för en speciell, grov och hänsynslös behandling av SS-vakter och andra fångar, vilket ledde till döden för många. Dom utförde också pseudovetenskapliga expriment avsedda för att förändra deras sexualitet och beteende.

Hitler ville ha ett land med en befolkning som var av den ariska rasen. Med det menade han germanerna. Dom utmärktes av en stor intelligens, hög moral och ovanlig skönhet.

Förutom judar, zigenare och homosexuella var också handikappade, jehovas vittnen, socialdemokrater, mentalt sjuka, yrkeskriminella och asociala offer för nazisterna.

Den asociala gruppen av människor omfattade alla möjliga, från prostituerade till personer som blivit erbjudna jobb och tackat nej över två gånger.

Nazisterna som ville utplåna de sjuka och oanvändbara såg det som en självklarhet att inte dom utvecklingsstörda och handikappade skulle få leva. Dom ansågs vara en börda för de friska och deras egenskaper ansågs vara ärftliga. I koncentrationslägrena var dom asociala märkt med en svart triangel och utsattes ofta för kastrering eller sterilisering. Dom handikappade var endast andvändbara för medicinska försök.

Kristallnatten.


I November 1938 blir legationssekriteraren på den tyska ambassaden i Paris skjuten av en sjuttonårig judisk pojke. Pojkens föräldrar hade utvisats från Tyskland liksom tiotusentals andra veckan innan. Skotten var pojkens protest mot dom statslösa föräldrarnas svåra situation i ingenmanslandet vid den tysk-polska gränsen.

När den tyske legationssekriterare dog av sina skador gav propagandaministern Joseph Goebbels instruktioner till pressen att ge dom tyska judarna skulden för mordet.

Under natten mellan den nionde och tionde november förstördes judiska affärer och hus. Hundratals synagoger brändes, judiska begravningsplatser attackerades, ett hundratals judar mördades och ungefär 20 000 fördes till koncentrationslägren. Nazisterna gav judarna skulden för händelserna och tvingade dom att betala en enorm summa skadestånd till staten. (1 miljard mark) Ersättningar från försäkringsbolagen beslagtogs och judiska affärsägare tvingades städa upp på gatorna.

Natten blev kallad kristallnatten eftersom allt krossat glas från skyltfönsterna låg överallt på gatorna.

Mot ett nytt krig.


1936 gick tyska trupper in i Rhenlandet. Enligt Versaillesföredraget fick inga tyska soldater vistas där men det struntade Hitler i.

Han höll en folkomröstning för att skapa stöd för sina handlingar. 98,8 procent av det tyska folket stödde auktionen men det gjorde inte Frankrike och Storbrittanien,

fast dom gjorde ingenting för att visa det. Dom ville inte tro att Hitler förberede sig för krig och ingen vågade gå i strid med Tyskland bara för att dom gick in på tyskt område.

"Hitler hade bara gått in i sin egen trädgård" skriv Londontidningen The Times.

1938 kallade Hitler till sig den österrikiska kanslern och lade fram sina krav om att Österrike skulle bli en del av Tyskland. Kanslern åkte tillbaka till Wien och krävde en folkomröstning. Hitler vägrade och hotade nu med invation. Då avgick kanslern och en av Hitlers anhängare tog över hans plats. Den nye kanslern begärde omedelbart ett tyskt intåg för att säkra ordningen och tyska trupper gick in över gränsen. Två dagar senare gjorde Hitler en triumffärd till Wien. En folkomröstning anordnades och det visade sig att 99,75 procent stödde Hitler och anslutningen av Österrike och Tyskland.

Inte heller denna gång vågade andra länder lägga sig i och försöka stoppa Hitler.

Redan år 1937 hade Hitler visat sina planer för sina generaler och enligt den planen skulle Österrike och Tjeckoslovakien övertas av Tyskland mellan 1938 och 1943.

Polen skulle invaderas och Ryssland erövras. Nu var hans första mål nått utan att ett enda skott avfyrats.

Tjeckoslovakien som var allierat med Frankrike och Storbrittanien kände nu sig hotade och bad nu dom om hjälp. Den brittiske premiärministern lord Chamberlain reste till Tyskland för att förhandla. Hitler krävde att Sudetlandet (en del av Tjeckoslovakien med en stor minoritet av tyskar) skulle överföras till Tyskland. Storbrittanien och Frankrike tvingade Tjeckoslovakien att gå med på detta. Hitler ställde nya krav på större delar av landet och Frankrike lovade att försvara Tjeckoslovakien och Storbrittanien förberedde sig också på krig. Hitler lovade att det var hans sista krav i Europa. I ett nytt försök att förhindra krig möttes ledarna för Storbrittanien, Frankrike och Tyskland med dess allierade Italien.

Detta möte kallas Münchenöverenskommelsen. Frankrike och Storbrittanien gick med på Hitlers krav om att dela Tjeckoslovakien i två delar. Landets president fick inte vara med på mötet utan kallades in senare då han fick chockbeskedet att hans land skulle styckas. Hitler skrev också på ett dokument där han lovade att han skulle avbryta sina utvidgningsplaner.

Men Hitler ville ha hela Tjeckoslovakien och landets president tvingades överlämna fler delar av landet till Tyskland. Andra grannländer passade då på att ta en bit av det döende landet. Polen tog en bit i norr, Ungern tog provinsen Ruteinen. Kvar av landet fanns bara till sist slovakien som styrdes av Tyskland.

Hitler kom åter igen med nya krav och och bröt ännu ett löfte. Denna gång fick Litauen ge upp staden Memel och fristaden Gdansk. Sedan ställde Hitler krav på Polen. Han ville ha en genväg genom "polska korridoren". Det var den del av Polen som skilde det tyska Ostpreussen från resten av Tyskland. Hitler var säker på att Polen skulle gå med på det men nu garanterade Chamberlain plötsligt Polens säkerhet, kritiken över vad som hade hänt i Tjeckoslovakie var hade varit stor i Storbrittanien. Han ville också skaffa landet en allierad i Östeuropa.

Under sensommaren år 1939 chockades Chamberlain och andra utrikesministrar av nyheten att Tyskland igått ett avtal med Sovjetunionen. Dom kom överens om att deras länder inte skulle angripa varandra om det blev krig. Pakten fick namnet Molotov-Ribbentrop-pakten efter namnen på dom båda ländernas utrikesministrar. I ett hemligt tilläggsprotokoll delade tyskland och Sovjetunionen upp östra Europa mellan sig. Båda länderna ville ta tillbaka vad dom förlorat i första världskriget.

Nu behövde inte Tyskland frukta Sovjetunionen, Hitler kunde nu försäkra sig om att landet inte skulle bli anfallet från två sidor samtidigt.

Utbrottet.


Den 1 september 1939 anföll tyska trupper Polen. Strax därefter förklarade Storbrittanien och Frankrike krig mot Tyskland. Andra världskriget hade börjat. Polen besegrades på mindre än en månad, Sovjetiska trupper trängde in från öst och landet delades mellan Tyskland och Sovjetunionen. Det skedde precis som planeringen.

Förlopp.


I oktober 1939 krävde Sovjetunionen att få placera sina trupper i Estland, Lettland och Litauen. Dom små staterna vågade inte säga imot. Senare i Juni 1940 kom Estland, Lettland och Litauen att helt vara under Sovjetunionens makt och förklarades vara sovjetrepubliker. Sovjetunionen krävde också delar av Finland. Dom ville ha möjligheten att bygga en flottbas vid inloppet till Finska viken men Finland vägrade att gå med på kraven. På morgonen den 30 November gick Sovjet till anfall längs den långa gränsen. Samtidigt bombade deras plan finska städer. Under tre långa kalla månader försvarade sig den finska armén i det s.k vinterkriget.

Men i mars 1940 bröt sig Sovjet igenom försvarslinjerna på Karelska näset och Finland tvingades lämna ifrån sig större områden än vad dom tidigare krävt.

Frivilliga soldater från hela Norden kom för att hjälpa Finland. Sverige sände också krigsmateriel. Norge och Sverige vägrade att låta brittiska och franska trupper passera över Narvik och Kiruna i norr, det viktigaste för Storbrittanien och Frankrike var inte att hjälpa Finland utan att stoppa exporten av järnmalm från Sverige till Tyskland.

På vinter var det is på Bottenviken och Östersjön, då gick malmen från de svenska gruvorna först på järnväg till hamnstaden Narvik i Norge. Sedan fraktades den på fartyg ner längs norska kusten och sedan till tyska hamnar. Järnmalmen var mycket viktig för landets industri. Frankrike räknade med att snart bli anfallna av Tyskland och ville gärna att kriget i stället blossade upp i norra Europa.

Danmark och Norge ockuperas.


Den 8 april år 1940 lade brittiska fartyg ut minor i havet runt norra Norge och meddelade detta till tyskarna. Britterna trodde att ett stort sjöslag var på gång när dom fick höra att en stor tysk flotta var påväg norrut. Dom drog tillbaka sin flotta mot väst för att locka tyskarna så långt bort som möjligt från sina egna hamnar men manövern dom gjorde var ett stort misstag. Tyskarna var på väg att ockupera Norge för att få kontroll på järnmalmstransporterna. Dom ockuperade också Danmark för att ytterligare säkra transportvägen.

Tidigt på morgonen angrep tyskarna Norge. Dom ville snabbt inta landet och fallskärmsjägare landade i Oslo och Stavanger. Det var första gången i krigshistorien som den taktiken användes. Tyskarna krävde att all motstånd skulle upphöra, regeringen sa nej och därmed var Norge i krig med Tyskland. Efter 62 dagar tvingades norrmännen att ge upp. Kungafamiljen och regeringen hade då redan lyckats fly till England. Det fanns många norska handelsfartyg som befann sig ute på haven under kriget, dom återvände inte till Norge utan slöt sig istället till Tysklands motståndare och förde livsmedel och vapen till Storbrittanien.

Det var en lätt match för tyskarna att ockupera Danmark, dom hotade med att bomba Köpenhamn om inte allt motstånd upphörde. Danmark gav upp direkt.

Sverige.


Sverige hade förklarat sig neutrala i kriget, men vi lät ändå tyskarna sända tog genom Sverige. I genomsnitt gick ett tyskt tåg om dagen genom Sverige med soldater och vapen.

I vissa fall fick även tyska flyg och fartyg passera svenskt område. Tyskarna hade möjligheten att ockupera Sverige men om dom gjorde det hade sannolikt malmfälten bombats av brittiskt flyg och exporten upphört. Och det ville tyskarna undvika. Många svenska kvinnor fick arbeta hårt för att försörja familjen medan mannen var inkallad för att försvara landet ifall krig skulle uppstå. Tidvis låg 400 000 svenska soldater i beredskap, det fanns män som låg inkallade i två till tre år. Arbete och utbildning blev lidande.

Den svenska handelsflottan hade en jätte viktig och farlig uppgift. Det var viktigt att vi kunde importera olja, kol och brödsäd i utbyte av malm, kullager och papper.

Över tusen svenskar omkom vid minsprängningar och torpederingar.

Churchill.


Tyskarna hade hittils varit på frammarsch utan att västmakterna gjort något. Ockupationen av Norge och Danmark blev en vändpunkt. I Storbrittanien växte kritiken mot Chamberlains politik och han tvingades avgå. Winston Churchill bildade en ny regering i maj 1940. Hans första tal till sitt folk innehöll några ord som skulle bli betvingade. Churchill sa:

"Jag har ingenting annat att erbjuda än blod och möda, svett och tårar" Hans ledarskap, optimism och stridslust skulle komma att betyda mycket under de kommande krigsåren.

Frankrike besegras.

Samma dag som Churchill blev ledare för britterna satte Tyskland in ett stort anfall mot Frankrike. Precis som i första världskriget gick dom tyska styrkorna i en båge genom Belgien. Denna gång tog dom även vägen genom Holland och sedan mot Engelska kanalen. På det sättet så tog dom sig runt dom befästningsverk som fransmännen byggt längs den fransk-tyska gränsen. Den franska armén hann aldrig samla sig till försvar. Efter 35 dagar var tyskarna framme i Paris och ordnade ett triumftåg på paradgatan Champs Elysées.

Frankrike måste be om vapenstillestånd.

Italien går med i kriget.


Några dagar innan tyskarna triumftågade på paradgata i Paris gick Italien in i kriget på Tysklands sida. Hitler och Mussolini hade tidigare ingått en allians, den s.k Stålpakten.

Mussolini hade ogillat att Hitler börjat kriga 1939 trots att italienarna sagt ifrån att de inte var färdiga med sin upprustning. Men det struntade Mussolini i nu för Tyskland låg bra till i kriget och det gällde att man snabbt ställde sig på vinnarsidan!

Slaget om Storbrittanien.


Storbrittanien stod nu ensamt kvar mot Tyskland, motståndsviljan var stor och den stärktes genom Churchills tal.

Tyskland försökte först med att slå ut det brittiska jaktflyget men misslyckades, dom berömda Spitfireplanen var både snabbare och effektivare än tyskarnas plan.

Därefter försökte tyskarna knäcka britterna genom att bomba London, (den s.k Blitzen, en serie av bombningar) men även det misslyckades och då avbröts den tyska attacken mot Storbrittanien.Churchill höll ett nytt tal där han tackade piloterna för deras insatser med orden "Aldrig förr i historien har så många haft så få att tacka för så mycket"

Krig i öster.


Hitler ville framstå som den som krossat världskommunismens drake och inledde Operation Barbarossa mot Sovjetunionen under sommaren 1941.

Dessutom ville han ge det tyska folket ökat utrymme, det tyckte han behövdes. Han skulle erövra stora områden i öster och där skulle sedan det tyska herrefolket styra. "Underfolken" i öster skulle vara tyskarnas tjänare och slavar. Ungern, Rumänien och Bulgarien gick nu i förbund med Tyskland och Italien. I Jugoslavien tillträdde en brittiskvänlig regering som vägrade samarbeta med tyskarna. Då ockuperade Hitler landet. Även Grekland med den strategieskt viktiga ön Kreta ockuperades.

I norr skaffade sig tyskarna stöd från Finland. Finska politiker och millitärer ville gärna ta möjligheten att få tillbaka vad dom förlorade 1940 i det s.k vinterkriget.

22 Juni 1941 rullade tyska stridsvagnar över Sovjetunionens gräns. Bombplan attackerade sovjetiska flygfält så många av deras plan förstördes innan dom hann lyfta.

Tyskarna rusade fram över de ryska slätterna, dom ville kunna nå sitt mål: att erövra Leningrad, Moskva och Ukraina före vintern.

I början av oktober månad var tyskarna så långt att dom kunde se spirorna på kyrkorna i Kreml, Moskvas hjärta. Stora stenblock transporterades fram, dom skulle användas till ett segermonument. I Moskva förberedde sig ryssarna på att spränga viktiga byggnader så att inte tyskarna skulle ta över dom och få nytta av dom. Längre än så kom inte tyskarna.

Några kilometer från Moskva hejdades dom av en mur av människor och krigsmateriel. Också i Leningrad hade anfallet stoppats upp av ryssarna med enorma förluster,

där miste tre miljoner människor livet.

Stalins hårda ledning hade lett till ett utbrett motstånd såväl i Ukraina och Vitryssland som i de baltiska staterna.

Många hälsade tyskarna som befriare men det ville Hitler inte alls ha rollen som så dom tyska trupperna for fram så hårt att befolkningen snart vände sig mot dom.

Sovjetunionen enades bakom Stalin på ett sätt som aldrig tidigare. Stämningarna fångades snabbt upp av Stalin. Kriget sågs inte som ett angrepp på den kommunistiska regionen utan som ett anfall mot den heliga ryska jorden, "Moder Ryssland". Dom flesta ryssar hade aldrig hört Stalins röst och därför gjorde det ett djupt intryck när han i ett radiotal kort efter invationen manade till försvar av fosterlandet. Kyrkor som stängts för åratal sedan av kommunisterna öppnades.

För första gången på länge hördes kyrkklockorna ringa i städer och byar.

Den snabba tyska frammarschen var ett skäl till varför anfallet fastnade, det gick för fort helt enkelt. Förbindelserna med hemlandet blev för svåra att upprätthålla. Sårade skulle sändas hem och andra komma i deras ställen. Vapen, mat, ammunition och drivmedel skulle transporteras enorma sträckor. Dom flesta vägarna bestod av grus och när det regnade blev det till lervälling. Då var det svårt att komma fram snabbt. Även runt dom största städerna var vägarna dåliga, smala var dom också. Järnvägsnätet hade skadats. Tyskarna använde till en stor del hästdragna vagnar för att dom kunde aldrig få fram tillräckligt med motordrivna fordon.

Tillslut kom den stränga vintern, dom tyska trupperna hade ingen vinterutrustning eftersom Hitler trodde att kriget skulle vara vunnit innan vintern kom.

För att inte tyskarna skulle få tillgång till vinterbostäder och mat så brände ryssarna alla byar som låg utmed den tyska arméns väg. Det försvårade tyskarnas situation ännu mer.

Nu mötte dom också även bättre uttrustade ryska soldater. Från fjärran kom 20 erfarna divisioner. Stalin hade hållit dom där för att kunna försvara sig mot ett angrepp från Japan. Japan som nu var i förbund med både Tyskland och Italien. Ryska spioner hade nu övertygat Stalin om att en sådan attack aldrig skulle komma. Japan hade andra planer.

Tyskarna svarade ryssarna med en hänsynslös terror mot civilbefolkningen med massavrättningar och tortyr. När tyskarna lyckades inta Leningrad i slutet av år 1941 utsatte de invånarna där för omänskliga lidanden. Över en miljon människor dog bl. a. av svält under tyskarnas 900 dagar långa belägringar av staden.

Kriget blir till världskrig.


Den 7 december 1941 blev den amerikanska Stilla havsflottan Pearl Harbor bombad. 18 krigsfartyg blev sänkta eller allvarligt skadade och 200 flygplan förstördes.

Det var Japanerna, tyskarnas medhjälpare, som gick till attack. Dom trodde att Tysklands seger över Sovjetunionen var säker och nu ville Japan fortsätta det erövringskrig mot Kina som inletts 1937. Japanernas mål var att bli östra Asiens ledare och USA:s flotta skulle inte få hindra dom. Motsättningarna mellan Japan och USA hade byggts upp i Stilla havet i årtionden. Båda länderna tävlade om inflytande i området. Attcken mot Pearl Harbor utlöste krig. En av Japans ledande millitärer som planerat attacken mot Pearl Harbor sa:

"Jag fruktar att vi bara har väckt en sovande tiger". Han anade vad som skulle komma.

Dagen efter attacken på Pearl Harbor förklarade USA krig mot Japan. USA ville igentligen inte blanda sig i kriget i Europa, istället blev det Japan som drog in USA.

Nu ställdes amerikanska industrin om till krigsproduktion.

Japanernas framgångar fortsatte och efter några månader hade de erövrat hela Sydostasien. År 1942 vid korallön Midway, mitt ute i Stilla havet, gick USA till attack mot den Japanska flottan. Japanerna förlorade alla sina bästa hangarfartyg men nu hade även Japans medhjälpare Tyskland och Italien förklarat krig mot USA. Även om Tyskland var överlägset i Europa var detta ett dumt beslut. Hitler kunde aldrig hoppas på att invadera Amerika. Nu kunde han bara vänta på att USA skulle gå in i kriget i Europa.

Hitler hade nu nästan hela världen imot sig. I det s.k slaget om Atlanten sänkte som tyska ubåtarna fram till början av år 1942 fler fartyg än amerikanarna hann bygga.

Även Brittiska fartyg attackerades. Amerikanarna och britterna svarade med att använda en ny effektiv teknik, - radarutrustade flygplan. Det ledde till svåra förluster för den tyska ubåtsflottan.

Slutet på kriget.


Hösten år 1942 var Tyskland som mest mäktigast. Förutom dom erövringar dom gjort mellan 1939 till 1940 hade Grekland och Jugoslavien ockuperats.

I Nordafrika hade nu tyska trupper nått fram till Egyptens gränser, därmed hotades Storbrittaniens livsviktiga förbindelser med Indien, Sydostasien, Australien och Nya Zeeland.

Hitler hade också inlett operation Barbarossa, invasionen av Sovjetunionen. Men segern var ännu inte vunnen. Nu ville Hitler göra en slutgiltig stöt och hade sin nya plan klar.

1942 var en tysk-italiensk armé i Nordafrika på väg mot staden Alexandria i Egypten från den italienska kolonin Libyen. Suezkanalen skulle stängas för dom brittiska handelsfartygen.

Därefter skulle en attack ske mot dom viktiga oljekällorna i Mellanöstern.

Från söder skulle också den tysk-italienska armén möta en annan styrka som banat sig iväg genom Sovjet. I en enorm kniptångsmanöver skulle dom båda arméerna mötas öster om Medelhavet och därmed skulle Tysklands herravälde vara säkrat.

Det gick till en början enligt planen men i ett pansarslag utanför den egyptiska standen el-Almein vann britterna en avgörande seger. Tyskarnas krigslycka vände sakta i slutet av 1942 då det tyska flygvapnet inte längre kunde producera flygpland i samma takt som de allierade. Storbrittanien sänkte 70 procent av dom lastfartyg som försökte föra förstärkningar till dom tyska trupperna. En del av planen hade alltså misslyckats.

Kort efter det landsatte USA och Storbrittanien nya styrkor i Algeriet och Marocko. Hitler svarade genom att försöka sända dit förstärkningar.

I början kunde Tyskland hålla emot i Nordafrika men USA sände hela tiden dit nya stora mängder trupper och utrustningar. Tyskarna var överväldiga av mängden och kvalitén och orkade inte längre framställa och transportera dom stora mängder krigsmateriel som behövdes för att stå emot. Den slutliga utgången av kriget i Nordafrika var oundviklig. I maj 1943 var det hela över. Tyskarna drevs bort och hade förlorat omkring 300 000 man.

Även i Sovjetunionen led tyskarna, läget blev allt mer besvärligt. Under sommaren 1942 gick tyska trupper söderut genom Sovjetunionen mot oljekällorna men vid Stalingrad, som ligger vid Volga, stoppades dom. Ryska trupper hade överraskat dom med en kniptångsmanöver. Över 300 000 soldater stängdes inne eftersom Hitler förbjöd reträtt.

Han gav order om att dom skulle kämpa till sista man. I Januari 1943 kaputilerade fältmarskalken Paulus med soldaterna som fanns kvar.

Resten hade dött av krigsskador, hunger och kyla. Nu hade krigslyckan vänt helt för Tyskland.

På sommaren 1943 tog sig dom brittisk-amerikanska trupperna över till Italien och besatte söda och mellersta delen av landet. Italiens motstånd upphörde och Mussolini avrättades.

1944 började "Operation Overlord". Tio miljoner brittiska och franska soldater ockuperade Rumänien, Bulgarien, östra Polen och dom baltiska staterna. Stalin hade länge bett västmakterna om en invasion i Europa för att öppna två fronter mot Tyskland. Den 6 Juni (kallad D-dagen)skedde invasionen i Normandie, Frankrike. 4000 fartyg skeppade över soldater, tusen flygplan förde över fallskärmstrupper och bogserade glidflygplan. Inom ett dygn hade 250 000 man satts iland på den franska kusten. Tyskarna kunde inte stå emot anfallet som tog allt större områden i väst Europa. Sex månader efter D-dagen stod engelska och amerikanska arméer på tysk mark.

Hitler vägrade att ge upp men när även den ryska armén anföll från öster och intog Berlin Förstod hitler att han var besegrad. Den 30 april 1945 begick Hitler självmord tillsammans med sin fru Eva Braun i sin bunker i Berlin. En vecka senare den sjunde maj, kapitulerade Tyskland.

Kriget mellan USA och Japan fortsatte i Stilla havet. Kriget var mycket kostsamt för amerikanerna, på fyra år hade omkring 300 000 flygplan och 90 000 stridsvagnar tillverkats. Flottan hade växt sig tjugo gånger större än den va år 1941. Under hårda och blodiga strider erövrade USA ö efter ö. 1945 hade amerikanarna kommit så nära att en invasion kunde förberedas men istället beslöt amerikanarna sig för att fälla två atombomber mot städerna Hiroshima och Nagasaki. Det var USA:s president Harry Truman som tog beslutet. Han ville spara amerikanska soldaters liv. ...