Kort fortsättning på Hjalmar Söderbergs bok Doktor glas

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

12 oktober.

Det luktar vinter.
Marken är täckt av ett gnistrande vitt islager.

Jag drömmer mycket märkligt.
Gregorius predikar syndens evangelium, han släpper mig inte.Det är helga som dött. Hon ligger naken på sängen.
När jag sliter mig lös från Gregorius syns märken kvar.Jag snubblar och famlar som en blind.

Det är gassande varmt.

Fru P. vill se mig på visit denna afton.

Jag har tackat nej.


20 november.

På måfå har jag låtit mig föras genom staden.

Riddarholmen var full av folk. Isen höll fartygen in till kajen, överallt bländas man av renheten snön fört med sig. Jag har inte tänkt en klar tanke på tre veckor.

Schopenhauers medicin mot viljan var förnekande. Jag har hört sägas att det var tänkt som en tröst, mig fräter tomheten till ett tomt skal.

Vid ett kafé på St. Mikaeligatan finner jag ett ledigt bord. Kaffet är hett men svagt.

Fröken Martens har sökt mig fem gånger den senaste veckan. Jag har gett besked att jag varit oanträffbar, vilket hon naturligtvis förstår är osanning.

Könsdriften gör mig sjuk och cementerar mitt förakt för gud. Jag kan aldrig förstå hur en uttömning av vätskor i närheten av våra kroppars kloakhål kan förenas med en himmelsk skönhet – Visdom kanske, men inte skönhet.

Mina handlingar är och förblir oklanderliga. Allt jag gjort kan jag stå för och visa inför folk. Jag har aldrig svettande gömt mig under bäddlakan i krampaktig feberyra. Jag är ännu ren.

Åter sitter jag vid fönstret, den blå natten vakar därute. Det knakar i snön för allt som rör sig.

Jag har dinerat med Markel i afton.
Vi valde att uppsöka Rydbergs. Jag gladde mig stort åt dofterna och stillheten. Jag fick in min chablis och njöt åt färgspelet då solen träffade mellan glas och bord.

Markel var pojkaktigt uppsluppen och redan lätt berusad.
Jag beslöt mig för att vara återhållsam och spara av vad jag beställt, för att på så sätt inte fresta min bordskamrat till att bryta lugnet med ytterligare beställningar.

Jag fann under hela middagen ingen grund för inre oro.
Inte förrän vid kaffet stördes jag. Jag var i full färd med att iaktta Markels oklanderliga klädsel denna afton, och noterade särskilt hans vackert knutna fluga då han plötsligt tystnade, mitt i en mening. Nyss hade han varit mycket ivrig, med ett röstläge pendlande från frustration till effekthöjande viskningar.

Jag ville inte vara oartig och be honom upprepa vad han sagt, vilket skulle ha tagit hela aftonen utan sa bara

- Såå…

Här böjde sig Markel fram över bordet, såg mig stint i ögonen och bad mig att åtminstone försöka lyssna.
Så påpekade han det besynnerliga i mitt uppträdande.
Jag hade inte lagt märke till det själv, men när jag nu begrundar hans ord har han oomtvistligt rätt.

Jag glömmer mitt namn.

Till middagen svarade jag vid två tillfällen på namnet Klas, trots att jag mycket väl vet att unge herr Räcke är en helt annan person.
Jag använder ännu det fickur som saknar visare, det går över mitt förstånd hur jag kunnat missa en sådan sak.


25 november.

Det är blå dagar och vita stunder.
Även Salomo i all sin vishet hade drömtolkare, vem kan hjälpa mig ?
Guds vilja är den vilja som bär mig mest emot.
Jag har förstått och accepterat vad som fallit på min lott.
Jag har befriats från era laster.
Jag äger den klarhet som för människan och lagen kan verka dunkel, men för ...