Fortsättning på Hipp Hipp Hora

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Maus iskalla, svarta ögon omfamnade Sebbe likt hårda stålkedjor. Tänk att någon kunde ha så hårda, tomma ögon. Som isande nålstick, smekandes längs med ryggraden.
- Så du är med horan nu? Skrattade Maus. Ett elakt skratt, som råttbett i ett redan infekterat sår.
- Hon heter Sofie.
Sebbe satt orörlig på den blöta träbänken utanför tunnelbaneterminalen.
Han tänkte inte visa sig svag, inte krypa på knä för de där omänskliga varelserna längre.
Aldrig, hade han sagt till Sofie. Aldrig att han skulle låta Maus styra honom längre. Han skulle kliva ur sin maskeraddräkt och visa upp den riktiga Sebbe nu. För hela världen. Och han skulle vara stolt över det, de skulle vara stolta över det. Tillsammans.
- Hon är en hora, Sebbe! Jävla äckeltjej, springer runt och knullar varenda kille hon ser. Du kommer att bli så jävla mobbad om du är med henne alltså. Fan du fattar inte!
- Sofie är inte äcklig. Hon har inte gjort något.
- Inte gjort något? Fan, Sebbe, du såg ju henne på festen! Jävla slyna – springer runt med näsan i vädret och tror att hon är värd något. Hon är fan inte värd ett ruttet russin ens!
- Hon gjorde ingenting på festen, Maus. Du och dina polare utnyttjade en stackars medvetslös tjej. Ni skämde ut henne! Men jag antar att du var tvungen att passa på, eller hur? Du kan ju inte få en tjej på riktigt så som du beter dig, jävla idiot.
- Nu håller du fan käften ditt mongo! Passa dig noga. Jag kan få vilken jävla bitch jag vill!
- Jaså? Så därför gick du på en som medvetslös? Storartat, Maus.
Sebbe ryckte på axlarna och gjorde en ansats till att resa sig, men Jens som hela konversationen
- Hördu, Seburt, det är nog bäst att du passar dig jävligt noga nu. Annars lär du åka ut ur vårt gäng med arslet före!
Jens lade sig i samtalet nu och tog några hotfulla steg mot Sebbe, som fortfarande satt på bänken. Han började bli blöt i baken. Bara han inte kissat ner sig av rädsla, det hade varit höjden av pinsamhet.
- Jens, jag är inte med i erat gäng längre. Jag vill inte bli ihågkommen som en omogen liten finnig jävel som går och tafsar på medvetslösa tjejer.
- Nu håller du käft! Skrek Maus och hötte med knytnäven farligt nära Sebbes näsa.
Men han höll sig lugn. Som en ko, eller vad det nu hette. Sebbe kom ihåg att mormor alltid brukade säga så. Usch vad nervös han måste vara, som började tänka på mormor.
Hon med sina stickade strumpor, usch!
- Jag går nu, killar. Vi syns kanske någon gång när ni växt upp en smula. Ciao!
Rak i ryggen och med huvudet högt reste sig Sebbe från bänken och stegade iväg.
Han kände sig så underligt lätt om...