Utsiktsuppgift

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Beskrivning: Vi fick en uppgift av vår geografilärare där vi skulle sätta oss på en bra plats hemma & se ut över landskapet. Sedan skulle vi försöka beskriva alla mönster, dofter, ljud, former, riktiningar...allt som vi kunde komma på.


Det är en varm sensommardag, solen står högt på himlen och endast några enstaka moln dekorerar det ljusblå himlavalvet. Jag har precis vandrat upp de runt hundra meter som skiljer min familjs hus från den relativt höga skogskullen bakom. Här uppe doftar det av nyklippt gräs från grannens gård som ligger precis nedanför. Skogsmarken är ganska torr, med mycket frasande löv, kvistar och livliga insekter. Jag sätter mig på ett stort bergsblock för en stund, bara för att njuta av den fria atmosfären. Luften känns lätt och frisk att andas, och då och då kommer en stilla bris svepande för att försiktigt leka med mitt hår.

Nere vid Hålandasjön i väst brummar en röd traktor omkring på en av de många, vida åkrarna.
Doften av nyslaget hänger tungt över hela dalen. I sjön simmar några fåglar, antagligen änder, och på bryggan står tre fiskare uppradade, redo att söka lyckan under vattenytan med hjälp av sina spön.
Ganska ofta slår de med händerna kring ansiktet, och jag kan inte låta bli att skratta lite. Att vara fiskare kräver tydligen enorm uthållighet vad gällande flygande fän med giftiga gaddar.

Då och då kör det förbi bilar på vägen som skiljer vår gård från sjön, och varje gång tittar våra
Islandshästar förstulet upp för att se vad som händer. Snart sänker de dock sina huvuden igen för att återgå till det fortfarande väldigt gröna gräset. Hela tiden piskar svansarna fram och tillbaka.
I hagen promenerar också några fåglar omkring och letar efter godsaker. Vanligtvis brukar där hålla till fiskmåsar, men idag är det mestadels skator som hittat hit.

I norr döljs det mesta av spräcklig, grön ekskog och just nu är den så tät att man inte ser något annat än just gröna lövkronor så långt ögat når. Men jag vet, att när träden tappar löven kommer kyrktornet att synas. Skogen susar i vinden och dess ljuva sång bryts bara någon enstaka gång av fåglarna som vill sjunga med. Och av våra hundar förstås, de vaktar vårt hus med sina liv.

I öster täcks det mesta av ängar och åkrar, några enstaka traktorer kör omkring.
Här och där går små grupper av hästar, får och kor omkring.
Långt bortanför syns skogskanten igen och några hus.

I söder täcks det mesta av ett stort gult hus och över den syns takåsen på gårdens röda lada.
Bortanför det syns bara ett stort träd och stora, vidsträckta åkrar.

Mina tankar avbryts när en av våra katter kommer smygandes genom skogen och attackerar mitt anteckningsblock. När jag ser upp upptäcker jag att solen redan förlorat höjd, och att traktorn på åkern nedanför är borta. Luften känns lite kyligare, och den där först så blyga br...