Bokrecension: Doktor Glas av Söderberg, Hjalmar

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

”Därute hänger den stora blå natten över kyrkogården träd. Det är tyst i staden nu, så tyst att suckarna och viskningarna från skuggorna därnere tränga ända hit upp, och en enstaka gång skär ett fräckt skratt igenom. Jag känner det som om i denna stund ingen i världen vore ensam mer än jag. Jag, medicine licentiaten Tyko Gabriel Glas, som stundom hjälper andra men aldrig kunnat hjälpa mig själv, och som vid fyllda trettiotre år aldrig har varit när en kvinna.”

Detta skönlitterärhistoriska verk handlar om doktor Glas, en ensamstående och plikttrogen man i sekelskiftets Stockholm. Han trånar efter att få vara med en kvinna som han kan öppna upp sin själ för. Pastor Gregorius kommer till doktorn på regelbundna besök för att hålla kontroll på sitt hjärtbesvär. Redan i första mötet i boken mellan dessa två karaktärer får man reda på doktorns hat mot pastorn.

…”om jag kunde döda den där prästen genom att trycka på en knapp i väggen så skulle jag göra det.”

Pastorn är gift med en ung skönhet vid namn Helga. De två delar ett olyckligt äktenskap vilket Helga mest lider av. Det kommer till doktorns kännedom av fru Gregorius att pastorn förgriper sig på henne. Han blir då tillfrågad att medla mellan paret eftersom frun inte vågar.

”Ställning, anseende, framtid. Som om jag icke var dag och var stund vore beredd att packa dessa kollin ombord på det första skepp, som kommer lastat med en handling. En verklig handling”

Han finner annars sin tillvaro tråkig och monoton. Han beslutar sig genast för att göra något, dels för doktorns känslor gentemot fru Gregorius men dels för ”handlingen” som doktorn har gått och väntat på. När alla diplomatiska försök visar sig vara meningslösa bestämmer han sig för att giftmörda mannen.

Detta triangeldrama slutar med att doktor Glas förgiftar pastorn och sätter fru Gregorius ”fri”. Hon, som varit otrogen mot sin man, talar om att resa iväg med sin älskare Klas Recke. Det hon inte vet är att han är otrogen mot henne…

Boken är skriven i dagboksform vilket gör att man får följa historien genom doktor Glas perspektiv. Detta gör att man lätt tar ställning för doktorn när han tar upp olika filosofiska dilemman o.s.v. Den uppfattning man får av personerna i boken framkommer både genom fysiska beskrivningar och även genom doktorns tankar om dem. När man läser boken förstår man också att Doktor Glas är hemligt förälskad. Hans enda kärleksminne består av en midsommarnatt för en lång tid sedan. Boken visar tydligt hans nyväckta kärlek, dels genom hans tankar i dagboken och dels genom hans handlingar.
När man läser boken måste man hela tiden påminna sig om när den är skriven. Socialdemokraterna hade bildats och det fanns en del feministiska föreningar som arbetade för kvinnans rättigheter. Möjligen var Söderberg medlem i en av dessa.

”Har man rätt att döda en människa för att rädda en annan?”

Detta citat är det som avspeglar i stort sätt hela bokens handling och budskap. Den provokativa kontentan i boken väcker tankar kring lag, moral och religion. Är det viktigare att lyda lagen än det är att följa moralen?

Boken frambringar många filosofiska tankar kring människan. Många av diskussionerna är för mig överreflekterade och blir mest som en utfyllnad av boken. Det som gör att jag får en så positiv bild av boken är på det sätt den är skriven. Fängslande miljöbeskrivningar och förskönande personskildringar är det som får en att vilja läsa mer. Boken är väldigt djup vilket gör den värd att läsa.
Den genomgående stämningen i boken är dyster och mörk men det finns vissa romantiska inslag när doktor Glas talar om fru Gregorius. Den är skriven på gammalsvenska vilket jag annars inte tycker om men man vande sig ju längre in i historien man kom.

Jag vill avsluta med en hänvisning t...