Novell om Egypten

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vi skulle skriva en novell om hur det var att leva i det gamla Egypten. Där vi skulle få med lite om
*Hur det såg ut o lite om hur de levde.
* att balsamera o vad de går ut på.

Min Novell löd som så:

NÄR JAG TRÄFFADE FARAO

Förväntansfull satt jag på planet påväg till Egypten.
Det var inte länge kvar tills jag skulle få träffa Farao, kung av Egypten, han var inte bara den förnämste prästen utan uppfattades själv som gud. När jag klev ur planet, kände jag en varm vind svepa mot ansiktet. En Taxi förde mej till staden Tebe, där jag och Farao hade bestämt mötesplats. Mycket riktigt stod Farao och väntade på mej när jag kom. Han tog med mej hem till hans stora vackra pallats. Innan jag kom in i pallatset, fick jag vandra genom en stor trädgård som var uppdelad i flera olika gårdar genom stora portvalv.

Vi satte oss ner och pratade, Farao berättade hur de var att leva här i Egypten. Han frågade om jag ville följa med honom till Nilen, de gick jag med på. Vi åkte till Memfis, därifrån red vi tillbaka på kameler längs Nilen. Den odlade jorden längs floden var en smal remsa. Det var några få kilometers åkerjord mellan Nilens stränder och öknen. Där grönskan slutade, började den gulbruna öknen direkt, Han berättade att vattnet svämmade över varje år, det berodde på att våldsamma regn hade fallit tusentals kilometer söderut över de berg och högländer där Nilen började. Vi var ju naturligtvis tvungna att sova någonstans, vi stannade hos en familj som Farao kände. Jag, Farao och några vakter steg in i huset. Husen var gjorda av soltorkad lera. Dom delade bostad med djuren. Halva bostaden var som en lagård för djuren, den andra halvan av bostaden var där människorna bodde.

Nästa dag fortsatte resan! Vi fortsatte ner genom Nilen. Jag såg många barn som vinkade glatt till oss. Jag såg hur folk fick bära vatten för att vattna sina grödor. Resten av biten åkte vi taxi. Vi åkte till ett ställe där Farao ville visa när dom ”balsamerade” de döda.

Efter några timmar var vi framme. Vi gick in i ett litet rum där de låg en död människa på en slags bädd. Han var inlindad i linne tyg med salter, oljor och kryddor. Farao berättade att en sådan här behandling tar ca 70 dagar. Jag frågade Farao varför dom balsamerade folk och vad de fick ut på de. Han berättade att dom trodde på att livet skulle fortsätta efter döden om kroppen bevarades. Nu hade jag varit där ganska länge, jag hade fått red...