Romantiken

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Romantiken

Romantiken är den sista och kanske enda epok som omfattar både filosofi, diktning, konst vetenskap och musik. Den startade i Tyskland i slutet på 1700-talet och varade in till mitten på 1800-talet. Romantiken utgick från att allt var levande organismer. Jaget var en levande organism, folk var en levande organism, naturen i sig var en levande organism, stenar var levande organismer och tom dikter var levande organismer. Allt var levande och de nya slagorden var känsla, fantasi, upplevelse och längtan.


’Jaget’

’Jaget’ hade en väldigt stor betydelse under romantiken. Romantikerna hade sin egen syn på tillvaron och dyrkade starkt ’jaget’ som var nyckeln till kunskap. Det talades om konstnärliga genier och Beethoven var ett av de. Det hörs i hans musik att han levde under denna epok av frihet. ’Månskenssonaten’ är ett av hans mest kända verk och det är ofattbart romantiskt, jämfört med ’Ödessymfonin’ där han fritt uttryckte sina känslor i dramatik! Romantiken var också en epok med mycket kultur och likt renässansen så satsades det mycket på konsten. Det var under romantiken som uttrycket ”En bild säger mer än 1000 ord” bildades. Romantikerna ansåg att konsten kunde föra människan närmare ’det absoluta’.(Sofies Värld sid. 352 rad 6)


Den blå blomman

I boken ’Heinrich von Otterdingen’ skriver Novalis om den blå bomman vilken var en symbol för det ouppnåeliga och det omöjliga, sådant som man bara kunde få i sina drömmar. Den berättar om en pojke vars namn är Heinrich. I en dröm såg han en blå och oemotståndlig blomma och när han vaknade så kunde han inte glömma den och gav sig på så sätt ut i världen för att finna denna blomma. Den engelske romantikern Coleridgr uttryckte samma tanke såhär:

”What if you slept? And what if, in your sleep, you dreamed? And what if, in your
dream you went to heaven and there you plucked a strange and beautiful flower?
And what if, when you awoke you had the flower in your hand? Ah, what then?”

(Sofies värld sid 352)



Schelling

Schelling är den mest kända och betydande av romantikerna. Han ansåg att naturen var ett uttryck för den ende Guden eller världsanden. Han ville ”avskaffa” skillnaden mellan ande och materia.
”Naturen är omedveten ande och anden är medveten natur” sa Schelling
Han tyckte att naturen och människans medvetande var uttryck för samma sak. Schelling studerade också naturen och fann att stegen från livlös natur till komplicerade organismer skedde gradvis och han förklarade detta som att ”naturen är en likt en blomma som vecklar ut sina blad och kronblad.” (sofies värld sid. 356 rad 15-16)


Olika slags romantiker

Det fanns två olika sorters romantiker, nationalromantikerna och de universiella romantikerna. Nationalromantikerna, som kom strax efter de universiella härstammade från staden Heidelberg, var mest intresserade av folkets historia, språk och kultur. De var enklare uttryckt intresserade av folket. De ansåg att folket var som naturen och historien som ”utvecklar sina inneboende möjligheter”.
De universiella romantikerna, som uppstod vid början av 1800 i staden Jena, sysslade större delen av tiden med att studera naturen, världssjälen och det konstnärliga geniet.


Nutida jämförelser

Idag så jämför man romantiken med hippie-kulturen med blommor, långt hår och den slöhet som fanns. Även hippiesarna drömde sig bort och sysslade med övernaturliga saker tex. spå i kort. De var även mycket inspirerad...