Finska Vinterkriget

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Syfte

Syftet med arbetet är att undersöka och få reda på mer fakta om hur det finska vinterkriget såg ut, och vad följderna blev.

Frågeställning

Vad var det som gjorde att finska vinterkriget bröt ut?

Vad var det som gjorde att Finland kunde stå emot de ryska trupperna så länge?

Metod

Detta är en litteraturstudie där fakta från olika tillförlitliga källor har lästs och sammanställts. Informationen har hittats på olika Internet adresser och böcker. Jag hade tänkt mig att först försöka att leta så mycket fakta som möjligt för att sen kunna välja ut det bästa. Arbetet är uppställt i kronologisk ordning så bra det går.

Inledning

Den 14 april 1938 möttes både den sovjetiska och finska utrikesministern i Moskva för att diskutera. Sovjetunionen anade att Tyskland skulle sätta in stora trupper mot angränsande länder. Därför startades ”biståndspakter” med de baltiska länderna. Finland fick då ett erbjudande att om man gick till motangrepp mot de tyska trupperna så skulle Ryssland bidra med all materiella förnödenheter.
Det som Sovjetunionen ville få fram med förhandlingarna var att de skulle få upprätta stora baser i Finska Viken och vid Karelska Näset.
Men Finland som alla andra nordiska länder ville stå neutrala och inte hjälpa varken de allierade eller axelmakterna, så förslaget förkastades. Detta var bara ett av en rad förslag som den sovjetiska stormakten lade fram men alla förslag förkastades.
När en stormakts uppreande krav tillbakavisas av en svagare makt, Så tar stormakten oftast till vapen för att få sin vilja igenom.
Under detta 105 dagar långa krig som uppstod fick världen bevittna en kamp där Finland med sina 3,5 miljoner invånare ensamt ställde upp mot Sovjetunionens 180 miljoner.



Efter första världskrigets slut, den 6 december 1917 förklarade sig finland självständigt. Då utbröt ett stort inbördeskrig i Finland som skulle avgöra om landet skulle vara marxistiskt eller kaputalistiskt. Efter ett mycket blodigt inbördeskrig därr både de ryska bolsjevikerna och tyska trupper var med vann till slut de ryska borgeliga ”vita”.
I fredsfördraget i Dorpat 1920 godkännde ryssland finlands självständighet.
Där Finland fick stora områden vid västra karelen och vid Petsamo-området, medan ryssland fick östkarlen och de 2 grässocknarna repola och porajärvi.

Tyskland växte sig allt starkare efter första världskriget och började att rusta upp sina trupper. Efter att tyskland tagit österrike och polen under sitt styre, började sovjetunionen att ana att tyskland skulle gå till angrepp. För att försöka förhindra att tyskland allt för lätt skulle kunna ta sig in mot landet så startade sovjet upp så kallade biståndspakter med de angränsande länderna. I pakten lovade de att om landet blev anfallet av tyska trupper och gick till motangrepp så skulle sovjet tillgå med alla matriella förnödenheter. Men det skulle inte bli så lätt som man först trodde.

På grund av den kommande stormningen från tyska trupper ringde sekreteraren Boris Jartsev till den finske utrikesministern Rudolf holsti och bad om ett möte. Finländarna förstod snabbt att det var allvarligt och gick med på ett möte.
Vid detta möte berättade sovjetunionen att de fruktade en stor invasion från tyska trupper in på finsk mark. Då kom de med förslaget att om finland gick till motangrepp mot de tyska trupperna så skulle de hjälpa till så mycket de kunde. De ville även att finland skulle tillåta dem att bygga upp stora baser vid finska viken och karelska näset. Om de skulle få bygga upp dessa baser skulle de få mycket lättare att kunna stå emot och anfalla tyskland.
Men finland gillade inte alls de förslagen som ryssarna kom med. Eftersom de ville vara neutrala så ville de heller inte låta ryssarna få bygga upp sina armeér i finland. Men finlands statsminister Cajander menade att ”Förslaget kränker Finlands suveränitet och står i konflikt med den neutralitetspolitik som finland bedriver i likhet med de övriga nordiska ländera”.

Detta var den första anledningen till varför kriget skulle bryta ut. Som en stormakt så sågs det kränkande att mindra länder inte gick med på det man föreslog och det hände då sällan att man inte lät vapnen tala

Den 26 november fick den finska regeringen i helsingfors ett brev. Där det stod att finska trupper skulle ha beskjutit byn Mainila vid karelska näset. Vid denna beskjutning skulle fyra sovjetiska soldater ha dödats och nio andra ha sårats. Men den finska regeringen sade emot Ryssland och menade att det egentligen var sovjetiska trupper som beskjutit byn av misstag. Denna händelse gjorde att läget mellan länderna försämmrades kraftigt. Bara några dagar efteråt tog sig de första sovjetiska trupperna in i finland och tog 8 gränsvakter till fånga. Efter det blev det bara värre och värre. KRIGET VAR IGÅNG...

Finland var egentligen väldigt dåligt förberedda inför ett krig med ett nyligen avslutat inbördeskrig och en nedåtgående ekonomi.
• Flygvapnet uppgick till totalt 33 000 man som hade tillgång till 96 föråldrade flygplan
• Pansarvapnet bestod av ett 30-tal 20 år gamla pansarvagnar från första värdskriget och av ett 30-tal några år gamla lätta vickersvagnar
• Flottans sjöförsvar var i princip obefintligt
• En finsk divison bestod av 14 500 man med endas svag eldkraft och oftast inga pansarvagnar över huvud taget.
• Till slut lyckades man att få ihop en arme på hela 400 000 man

Medan Ryssland var bra mycket bättre förberedda inför de kommande krigen.
• De hade i princip obegränsat med ammunition till både marktrupper pansarvagnar och flygplan
• Både antalet och kvaliten på pansarvagnarna var stort överlägset de finska
• I börjar av kriget satte man in cirka 500 000 man men det ökades på alltmed tiden gick
• En sovjetisk division bestod av 17 500 man och hade 3 gånger större eldkraft än de finska och dubbelt så många granatkastare och kulsprutor de kunde även ha med sig ett antal pansarvagnar
• Flygvapnet bestod av 800 helt nya flygplan

På grund av denna otroliga överlägsenhet så förväntade sig hela världen att det skulle bli ett kortvarigt krig, så även sovjetunionen. Alla trodde att finnarna skulle vika ner sig när första skottet gick och att de skulle bara kunna marchera in och ta över det de ville. Finnarna gjorde dock vad de kunde för att hålla tillbaka de sovjetiska trupperna. De tog till stor del hjälp av det skydd som naturen gav. De hade även lärt sig av sovjetunionens taktik att när de är tvugna att dra sig tillbaka bränna ner allt som fanns så att de sovjetiska trupperna inte kunde söka skydd mot den isande kalla vintern.
Den finska taktiken var egentligen att bara försöka hålla tillbaks de sovjetiska trupperna så länge som möjligt och vänta på att förstärkning skulle komma, de hoppades på att de sovjetiska trupperna förlorade tillräckligt många så skulle de gå med på ett fredsfördrag.
Medan den sovjetiska taktiken var bara att gå in och vinna kriget. Det fanns inte så mycket annat i deras huvuden, de hade enligt sig själva redan vunnit kriget.

De första dagarna i kriget gick det ganska bra för de sovjetiska trupperna. De mötte inget större motstånd men det motsånd de mötte hade de ändå problem med att slå tillbaka. Detta mycket på grund av den stora panik som utbröt bland de finska trupperna de hade i sitt liv kanske sett högst 1-2 pansarvagnar medan de nu blev attackerade av trupper med upp emot 40 stycken. En soldat beskrev det som: ” finns det verkligen en värre kombination än panikslagna män på panikslagna hästar”.
De uppfinningsrika finskarna kom dock snabbt på ett sätt att kompensera sina få pansarvärnsvapen med. De fyllde en glasflaska med kaliumklorat, stenkolstjära, novlen samt en ampull med svavelsyra som de satt i halsen på flaskan som en detonator. När de sedan kastade den på en pansarvagn sprängdes den och började brinna, detta otroligt effektiva vapen kom att kallas ”Molotovcocktail”.
De kommande dagarna skulle sovjetunionens framryckning att alltmer stanna upp. På den 1300 kilometer långa fronten vid karelska näset höll 30 000 finska soldater emot en atack på hela 180 000 man plus 1 000 stridsvagnar. Tack vare de tunga pansarvagnarnas dåliga förflyttningsegenskaper och de snabba finska skidpatrullerna lyckades man förstöra ca 80 pansarvagnar med sina nyuppfunna molotovcocktail.
Tack vare de stora framgångarna från finsk sida hade ett stort och nyttigt tillskott i ammunition kommit. I och med att de sovjetiska trupperna fick dra sig tillbaka lämnade de kvar ett stort antal pansarvagnar, granatkastare och kulsprutor.


De sovjetiska trupperna använde i pricnip tre olika pansarvagnar,
BT-7-2
BT-7-2 Var en lätt stridsvagn som man kunde avlägsna banden vilket gjorde att man kunde få högre fart på väg.
Vikt: 13,8 ton Besättning: 3 man Motorn var en M-17 modifierad liberty plygplansmotor på 450 hk Topphastigheten uppgick till 70km/t Pansarn var ca 15-20 mm
Bestyckning: en 45mm konan med 188 skott och 2 7,65mm kulsprutor med 2394 patroner.

T-28M
T-28M Var en medeltung stridsvagn, som främst användes mot andra pansarvagnar. Vikt: 33 ton Besättning: 6 man Motorn var en 12-cylindrig M-17 motor på 500hk Toppfarten uppgick till 30km/t
Bestyckning: en 76,2mm kanon med 70 skott och fyra 7,62 mm kulsprutor med 7938 patroner Pansarn var 80-20 mm

T-35
T-35 Var tung stridsvagn som var utvecklad för att atackare såväl infanteri som pansarvärn. Vikt: 50 ton Besättning: 10 man Motorn var en 12 cylindrig M.17 motor på 500 hk Toppfarten uppgick till 30km/t
Bestyckning: en 76,2 mm haubits med 100 skott, två 45 mm kanoner med 226 skott och fem 7,62 mm kulsprutor med 10 000 skott.

Inte heller i luften gick det så bra, även fast de finska luftvärnsartelleriet inte var varket modernt eller speciellt effektivt så fick de stora förluster. Under hela kriget satte de sovjetitska trupperna in 2 500 flygplan av vilka 500 sköts ner till skillnad mot Finland som hade 267 stycken varav endast 16 av dem sköts ner.
Man hade nu tryckt tillbaka det första ledet av finska försvarare och hade nu kommit fram till den officiella finska försvarslinjen. Där väntade svårt motstånd, man stred i åtskilliga dagar och fick stora förluster, dag efter dag.
De sovjetiska trupperna blev ett enkelt mål när de kom på öppen snöbetäckt mark med sina bruna uniformer medan de finska truppena låg skyddade bakom stenar och träd och var mycket svårare att se i sina vita snödräkter.

En av krigets mest kända strider var de vid suomussalmi, finska trupper som nästan uppgick till en division fast med betydligt svagare artelleri och ingen som helst pansar gick till angrepp mot två fullständiga röda divisioner, 163. och 44., och förintade dem nästan till sista man.
Redan första dagen led de sovjetiska trupperna stora försluster till följd av att de finska trupperna gått runt de sovjetiska och attackerat från fel håll. Då fanns endast division 163. där men division 44. var på väg. De finska trupperna delade upp sig i mindre grupper där några få man sattes för att hålla tillbaka dem tills man hunnit tillintetgöra division 163. den 27 och 28 december när termometern visade -40o lyckades man att nästan helt och hållet utplåna div. 163. och kunde då skicka en större trupp till att hålla undan div. 44. Under dessa 2 dagar hade minst 5000 man stupat och 500 tagits till fånga.
Med taktiken att ringa in motståndarna och anfalla på olika punkter för att dela upp divisionen i olika grupper lyckades man få div. 44. kraftigt försvagad. Pansarvagnarna hade de ingen nytta av i den trångvuxna skogen och det kalla klimatet. Detta gjorde att man följande dag lätt kunde göra slut på hela div 44. Krigsbytet blev hela 43 stridsvagnar, 50 fältpjäser, 25 pansarvärnskanoner, 270 motorfordon och traktorer, 300 automatvapen, 6000 gevär, 32 kokvagnar och 1170 hästar. De finska förlusterna uppgick till 900 stupade och 1770 sårade.

Den första februari startade det angrepp som skulle göra att krigets slut kom allt närmare. De sovjetiska trupperna hade nu i ett par dagar dragit sig tillbaka för att planera och samla in mer ammunition.
Angreppet började med ett stort flyganfall, där ca 500 bombplan sattes in. När man nu gick till angrepp mot de finska ställningarna hade man alltid med sig minst tre divisioner så man oavbrutet kunde attackera, så att de finska soldaterna aldrig skulle få vila. Båda dag och nattetid pågick beskjutningen från såväl artelleri som fylganfall. De finska trupperna led stora förluster men lyckades ändå ganska bra att hålla tillbaka de sovjetiska trupperna. Men de sovjetiska trupperna slutade aldrig sitt massiva anfall och den finska försvarslinjen trycktes allt längre bak mot staden viborg. Där upprättades allt försvar man hade tillgång till för att egentligen försöka hålla tillbaka det sovjetiska anfallet till fredsförhandlingarna kunde gå i akt.

Alltmer tiden gick led Finnarna allt större och större förluster. De sovjetiska trupperna hade nu lärt sig av sina tidigare misstag av att tro att de finska trupperna inte skulle ge ett så stort motstånd. Nu utnyttjade man istället sin enorma överlägsenhet i antalet manskap och vapen. Genom att först anfalla med bombplan och sendan ringa in motståndarna med pansarnvagnarna och låta sina marktrupper gömma sig bakom för att sen gå in och tillintetgöra motståndarna så fick man större och större triumfer.
Plötsligt, den 13 mars kl 12 upphörde den sovjetiska elden. Ingen visste varför men fick snart höra att freden hade kommit. Äntligen var det 105 dagar långa kriget slut.

Under kriget hade ryssland tillsatt inte mindre än 45 divisioner. De förlorade ca 200 000 man under kriget och antalet sårade är det ingen som vet.
Man satt även in 3 200 tunga och medeltunga pansarvagnar och av dessa så förstördes och erövrade finnarna ca 500. De förlorade även ca 500 flygplan under kriget.
De finska förslustera uppgick till 19 570 stupade, 3 280 saknade och 43 500 sårade.

Även då man var så otroligt överlägsen så tog det alltså 105 dagar för de ryska trupperna att övervinna den finska armen.
Hitler såg detta som att Ryssland var en ineffektiv stormakt och såg då inga större problem i att överta detta land. Men något som Hitler hade missat var att se hur otroligt skickliga de ryska trupperna var i att gräva ner sig i skyttegravar, vilket skulle få katastrofala följder när de försökte inta Stalingrad.



Diskussion
Jag tycker väl själv kanske att det var ganska onödigt av Ryssland ...