Bokrecension: Ökenblomman Återvänder av Waris Dirie

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vi fick lite olika uppgifter att göra inom Människan socialt och kulturellt. Detta var en av dem där man skulle besvara olika frågor. Första punkten var att berätta kort om boken. Andra punkten var Hur kopplar man boken som man har läst inom människan socialt och kulturellt
Och tredje punkten var att skriva med egna tankar.

1. Boken är baserad på Waris Diries livshistoria. Hennes första bok heter En blomma i Afrikas öken där hon berättar om att hennes pappa ville gifta bort henne till en gammal man på 60 år då hon va tretton år gammal. Redan som liten flicka var hon tvungen att gå igenom en gammal sedvänja i hennes hemland Somalia. Den kvinnliga ”omskärelsen” eller som vi kallar det könsstympning. Hennes mamma trodde att detta skulle få henne att bli ren genom att dem skar av hennes klitoris och inre blygdläppar. Hennes böcker handlar om kampen mot könsstympning många har stöttat henne för hennes böcker medans andra från Somalia tycker hon är mest dum som kollar ner på deras traditioner. Hon flydde ifrån hennes familj speciellt från hennes far som skulle gifta bort henne med en gammal man. Hon flydde till London där hennes farbror bodde. Hon arbetade som tjänsteflicka åt honom. Det var sen då hon blev upptäckt och blev sedan en modell, hon reste över hela världen för de olika tidningar och kända klädesmärken. Waris är arbetar i FN och är utnämnd som människorättambassadör. Första Kapitlet handlar om ökendrömmar, det handlar mycket om hennes uppväxt när hon fick ta hand om kamelerna och hur man skulle uppföra sig. Hennes mamma var väldigt trogen mot gud och hade krafter som kunde föra bort de onda demonerna som dem kallar ”djinner”.

Waris familj är muslimer som de allra flesta i Somalia. Jag vill inte gå in så detaljerat i boken men det handlar mycket om längtan att åka hem till Somalia. Waris Dirie nämner sin mamma ganska ofta i boken. Man kan känna hennes längtan hem och hur starkt band hon hade till sin mamma även om hon hade så många andra syskon. Det berättas mycket om hennes självbiografi hurdan hon var och hurdan hon är idag. Hennes ångest att hon kunde få tag i hennes familj eller höra något ifrån dem. Hon försöker väldigt mycket men alla flygbolagen säger att Somalia är ett av världens farligaste ställen att landa på och att hon inte kommer komma in i landet. Men trots all denna negativitet så lyckas hon ta sig dit med hjälp av sin bror. Waris har inte så mycket kontakt med hennes bror och hon säger själv att hon inte känner honom så tillräckligt bra.

Mohammed som hennes bror heter bor i Holland i Amsterdam. Det är härifrån de sedan åker till Somalia. De händer mycket på väg till Somalia och hon beskriver detta väldigt detaljerat. Hon får t.ex. stanna i ett land i mellan Afrika och mellanöstern för att hon inte hade tillträde i landet. Efter ett tag så kommer dem till slut till Somalia och Mohammed känner en taxi chaufför som tar dem till byn där hennes familj bor i. Resan tar ungefär 8-9 timmar men de händer lite saker på vägen dit. Chauffören vill köpa Khat som är en sorts drog som många män i Somalia tuggar på. Sedan så går en av däcken i sönder och massor med problem. Hon kommer till sin familj till sist och där får hon tag på sin mamma. När hon träffar hennes mamma var det en stor chock för alla. De flesta trodde Waris var död. Jag vill inte avslöja slutet mer eftersom då är det ingen vits att läsa boken. Så här avslutar jag.



2. Hur kopplar jag denna bok till kursplanen?
I början så lever Waris ganska så mycket med sin familj och dem är väldigt täta som familj även om de är så mycket familjemedlemmar. Så man kan ju säga att detta som vi ser är en sekundärgrupp. Själva samhället är väldigt grupporienterat och de flesta håller ihop har samma traditioner och gruppen är oftast före allt. Man bryr sig inte om sig själv bara utan alla bryr sig om varandra. Det är inte så enkelt att koppla detta men en sak jag tänkte på när jag läste boken var att hon stöter nog på en kulturkrock. Hon flyr ifrån sitt hemland och kommer sedan till London. Vi befinner oss i Europa och i västvärlden. Saker och ting här är annorlunda och är inte alls likt som hemma i Somalia. Allting här handlar om identitet vad man är och var man kommer ifrån. Waris hade aldrig hört talats om att det finns en liten bok (pass) som kunde berätta de viktigaste om en. Ibland tänker hon ofta på saker i Somalia och jämför det med Amerika där hon bor sedan. T.ex. när hon borstar tänderna skulle hon aldrig få för sig låta vattnet rinna utan hon stänger av kranen eftersom vatten var det viktigaste i Somalia det var därför man flytta hela tiden. För att hitta vattenkällor. Så hon har mycket kvar från sin kultur men även så blandar hon den med en den andra kulturen. Hon är väldigt mån om att hennes son Aleeke ska få uppleva den somaliska kulturen som hon växte upp i. En annan sak som dök upp är att eftersom de är muslimer så täcker de oftast hela kroppen och när de skulle åka till Somalia hade inte Waris en klänning som man använder i Somalia och hon visade benen lite för hon hade en kjol på sig. Mohammed hennes bror tyckte inte om det alls och sa de skulle kolla annorlunda på henne. Där ser man hur det är i olika kulturer plus länder där religionen är viktig. De är väldigt etnocentrismer de tycker Somalia är bäst i alla fall hennes bror är sådan. Jag vet inte hur jag ska koppla det mer eftersom hon berättar bara sin livshistoria och det kommer inte in så mkt man kan koppla med.

3. Mina egna tankar.
Jag tyckte att boken var väldigt intressant. Jag dras ofta till böcker som är verklighetsbaserade och oftast som denna. Boken talar mycket till en hur det är att bo i en annan del av världen där de inte alls har som vi har det. De kan leva utan elektricitet och allting vi har som är modernt. De tycker om deras liv som det är. Man kan nästan säga de är som stenåldern. Dom har aldrig hört talats om en klocka eller dom vet inte ens hur gamla dem är. Här är allt så stressat och tiden är väldigt dyrbar. Jag tyckte om hennes sätt att skriva dock att vissa ställen blev det lite långtråkigt där hon s...