De psykologiska perspektiven

8 röster
60582 visningar
uppladdat: 2006-06-07
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Psykologin är något vi människor är väldigt omedvetna om. Psykologi innebär läran om beteende, känslor och tankar. Min essä kommer att innefatta tre stycken olika psykologiska perspektiv nämligen psykoanalysen, behaviorismen och kognitivismen.
Psykoanalysen
Mannen bakom psykoanalysen var en psykolog vid namn Freud, han levde mellan åren 1856-1939. Freud trotsade Darwins teorier som innebar att det som drev oss var vårt överlevnadsvärde samt vårt fortplantningsvärde. Freud menade på att det istället var vår aggressionsdrift och vår sexualdrift som huvudsakligen drev oss. Han hävdade också att det finns krafter som styr oss, vissa är medvetna och vissa är omedvetna. Där de medvetna drifterna påverkar oss mest.
Psykoanalysen består av tre stycken punkter. De är:
1. Den rumsliga aspekten: Vårt psyke består av olika rum, där ett är omedvetet.
2. Dynamiska aspekten: De olika rummen är i ständig kontakt samt konflikt med varandra.
3. Ekonomiska aspekten: Den fysiska och psykiska energin är helt utbytbara. Psykisk ångest kan övergå till fysiska anfall.
Enligt psykoanalysen kan man dela in det som driver oss i tre delar. Det är ”detet”, ”jaget” samt ”överjaget”.
Detet är det man kan kalla för det omedvetna. Här ligger våra drifter, det som driver oss människor. Det inkluderar också lustprincipen även så kallad libido. När detet känner en lust, vill det förverkliga det så fort som möjligt. Detet vill alltid tillfredställa de drifter som vi känner. För detet finns inte tid och rum inte heller logik och realism existerar. Det enda som driver detet är våra drifter. Det kan finnas impulser ifrån barndomen i en vuxen människa som återkommer, de återuppstår då med samma starka drift som personen kunde känna i barndomen. Det jag beskrivit tidigare kan sammanfattas med ett ord, primärprosses. Detet strävar endast efter personlig tillfredställelse.
I jaget finns existensen av tid och rum, samt realism. Detta kallas då för sekundärprocessen. Jaget beskrivs som något som har ett medvetande, ett omdöme, en självbild och en identitet. Jaget vet vem man är, men har också en liten moral. Dock överskattar jaget sig ibland, det är inte så intelligent som det vill vara. Det finns fortfarande omedvetna önskningar och vissa impulser, som det inte känner till. Därför använder det sig av försvarsmekanismerna, som jag kommer att beskriva senare. Medvetandet som jaget medför innebär att personen kan avstå ifrån hastiga impulser, för att vinna saker på lång sikt. Jaget framkommer först existera hos människan när ett barn är medveten om dess existens samt får en realistisk perspektiv av livet.
Överjaget är där all vår moral, vårt samvete och vår skuld finns. Överjaget vet vad som är rätt och fel. Överjaget är något som växer fram med åren, mer och mer, dock finns det ett maximum där överjaget slutar att utvecklas. Vi får vårt överjag genom att vi en gång i tiden har börjat identifiera sig med våra föräldrar, eller människor i vår omgivning som betyder mycket för oss. Överjaget är som en bestämmer över jaget. Handlingar som jaget framkallar, iakttar och jämför överjaget med sig själv. Efter detta dömer det jaget, är då jagets handlande avvikande och felaktigt blir resultatet dåligt samvete och skuldkänslor.
Det är intressant med resonemanget kring att det är tre olika delarna som styr vårt psyke. Detet, som endast framkallar driftsimpulser blir tillbakaslaget av överjaget, som fördömer vissa driftimpulser. Ett vanligt exempel på detta är de sexuella fantasierna som finns i många människor, om inte i alla. Detet vill bara få en tillfredställelse. Då överjaget säger ifrån och bestämmer att vi inte kan handla på det sättet som detet vill. Det uppstår alltså en konflikt mellan Detet och överjaget, konflikten kompromissas av jaget, som bestämmer hur det ska lösa situationen. Finner jaget inte den rätta kompromissen uppstår ångest, detta är något som man tydligt kan se på personer som är instabil, eller rättare sagt neurotisk. Personer som till större delen styrs av detet, är personen som klassas för psykiskt sjuka. De saknar spärrar och gränser som man i folkmun brukar säga, dock är det brist på ett utvecklat överjag. Det är sådana personer som exempelvis låter sina sexualdrifter styra dem, så kallade pedofiler.
Barns utveckling enligt psykodynamiskt perspektiv
Freud hävdade att man utvecklingen hos en människa ifrån ett spädbarn till att bli fullvuxen delas in i olika faser. Den första fasen kallas för den orala fasen. Detta är då ett spädbarn suger och tar in allt dom ser i munnen. De lär sig genom att suga och smaka. Efter denna fas, som är från barnet är nyfött till ca 1-års ålder, så kommer den anala fasen. Det är barn mellan 1-3 år, då de lär sig att kunna kontrollera sin egen kropp. De lär sig att gå på toaletten själva samt lär sig att gå. Detta är ofta den fasen hos barn där uttrycket ”jag kan själv” brukas ofta, den första grunden till självständighet börjar växa här. Under perioden 3-5 års åldern är den oidipala/falliska fasen. Freud hävdar att barnet då för första blir kära. Det är oftast då föräldern av det andra könet, dvs. att flickan blir kär i sin pappa. Då barnet börjar på lekis upp till dom går i femte klass är dom inne i den så kallade latensfasen. Hormonförändringar har ännu inte börjat, finns så klart undantag. Det är i detta stadiet de flesta barn börjar sysselsätta sig med idrott, musik och annan kreativitet. De finner en plats bland kompisar och lära sig att hävda sig, mer eller mindre. Denna period följs av adolescensen som är perioden under puberteten även kallad för tonåren. Under puberteten som är det första stadiet i perioden sker stora hormonförändringar och personen i fråga skapar sig sin egen identitet.
Försvarsmekanismerna
Rationalisering: Vi intalar oss själva, samt oss själva, att allting runt omkring oss är tilltalande. Vi överdriver våra önskningar och i vårt handlande så att allt framställs som bra för oss. När vi inser att vi misslyckats förkastar vi våra tankar och försöker alltid finna något positivt i det negativa.
Bortträngning: Innebär att personen i fråga tränger bort sådant som framkallar ångest, detta kan vara minnen eller känslor som väckts till liv.
Ex: Du har blivit misshandlad en gång när du var 17 år. När du är 20 år, kan du inte komma ihåg hur ont det gjorde, även om du sitter ner och verkligen tänker efter. Du kommer bara ihåg situationen som ”luddig” och har inga klara minnen. Du har trängt bort händelsen.
Förnekande: Betyder att man förnekar en verklig händelse eller en känsla som man bär inom sig. Personen i fråga, vet att det är sant men vågar inte tro på det. Slutligen tror personen på sitt förnekande.
Ex: Fröken har sagt till dig att du har dyslexi. Du känner dig trög och onormal och förnekar att du har en svaghet eftersom du inte vill verka efterbliven. När dina klasskompisar i skolan märker att du särskriver och hela tiden stavar fel, frågar de dig om du har svårt med skrivningen. Du svarar snabbt med att du inte alls har några problem med det. Slutligen har du intalat dig själv att du inte är dyslexier.
Isolering: Likadant som bortträngning, dock förekommer endast på den känslomässiga biten.
Reaktionsbildning: Är när man vänder en känsla, impuls till motsatsen. Istället för att handla elakt som man egentligen vill så agerar man på motsatta sätt och är istället kärleksfull. Detta är något man gör omedvetet.
Ex: Det är en kille i din klass som du upplever som jobbig och störande, ibland vill du bara slå till honom. Istället för att agera negativt och aggressivt mot honom, så agerar du på ett lugnt och stillsamt positivt sätt.
Projektion: Detta begrepp innebär att man lägger över sin besvikelse på sig själv på andra människor. De driftimpulser som finns i ”detet” som ”överjaget” förkastar för man över på andra människor.
Ex: Din fru dog i Estonia-katastrofen. Istället för att du är besviken på dig själv, eftersom du lät henne åka iväg på den här resan, lägger du hela skulden på regeringen, sjöfartsverket, MS Estonia osv.
Identifikation: Är när för över känslor och egenskaper som du ser i någon annan person till dig själv. Du identifierar dig alltså med det du känner dig hotad av. Det finns en annan form av identifikation. Det är när små barn identifierar sig med sin förälder, då de oftast identifierar sig med förälder av samma kön.
Förskjutning: Innebär att de drifter samt impulser som vi har förskjuter, vi tar det ifrån oss och lägger det på någon annan, ifrån något som inte är förbjudet till något som man vågar lägga skulden på.
Ex: Jag kommer hem och är sur för att min lärare bara gav mig G i matematik. När jag väl är hemma skäller jag ut mamma för att hon aldrig hjälper mig med mina läxor. I mitt medvetande anser jag att min mamma aldrig hjälper mig, fastän det är i mitt omedvetna min egentliga ilska kommer ifrån. De omedvetna aggressionerna som jag egentligen har på min mattelärare har jag lagt på min mor.
Regression: Är då du färbarnsligar dig själv. Detta förekommer i pressade situationer där du inte vet hur du ska gå tillväga. Det man gör är att man går tillbaka till en tidigare epok i sitt liv, för att få uppmärksamhet och kärlek. Du börjar uppföra dig som ett litet barn.
Sublimering: Det är när du ersätter någon driftimpuls som kommer ifrån ”detet” med något tillåtet/accepterat.
Ex: Du känner ständigt en vrede inom dig och du vill slå ner varenda person som du stör dig på i din omgivning. Men överjaget hindrar det. Istället så brukar du bråka med din lillebror, eftersom du tycker att det är mer accepterat.
Kompensation: Är du dåligt på något och känner en skam över det, kompenserar du det genom att vara duktig på andra saker. Man skulle kunna uttrycka det som att man ersätter ett behov/brist som är förbjudet, eller helt enkelt inte existerar.
Ex: Du tycker att du inte är bra på så mycket, men du känner ändå att du är nöjd med dig själv. Du är inte duktig på fotboll, du är värdelös i skolan, du har aldrig varit särskilt bra på den tekniska biten, men du är en hejare på att få tjejer. Alltså har du något och vara stolt över.
Väldigt ofta känner man sig vid dehär försvarsmekanismerna. Tänker man verkligen till förekommer dem dagligen. Hade inte människan haft försvarsmekanismer, hade vi antagligen inte kunnat leva. Om man exempelvis inte skulle kunna förtränga händelser och känslor skulle alla människor ständigt gå med en ånger inom sig, som bara skulle växa sig starkare med åren. Vi människor behöver försvarsmekanismer, även om vi ibland inte vill känna oss vid dem. Ibland skäms man över att man ens kan handla på ett sådant sätt som försvarsmekanismerna beskriver. Jag känner personligen igen ett flertal försvarsmekanismer utifrån mitt handlande. Frågan är vilket av försvarsmekanismerna som är vanligast hos oss. Jag tror det är ifrån person till person, det ligger i personligheten. Positiva personer tror jag ofta rationaliserar. De försöker alltid se det positiva i situationen och tränger bort/ignorerar det som är dåligt.
Människor har förstått att man kan använda försvarsmekanismerna på positivt sätt. Nazister har ett känt sätt att använda sig av när de värvar nya medlemmar. De söker upp mobbade killar, som är rädda. I dessa fall ser vi en tydlig identifikation. Mobbofferna är rädda för det mesta, de identifierar sig med något de anser är hotfullt.
Kritiken mot Freud
Freud har kritiserats en hel del för psykoanalysen. Han hävdade som tidigare nämnt att sexualiteten och aggressionerna styr vårt handlande. Han har också teorier om att barn upptäcker sin sexualitet redan som små.
Psykodynamikerna (se förklaring av begrepp nedan) hävdar att barnet först får en slags bekräftelse av förälder av motsatta kön och att barnet sedan identifierar sig med förälder av samma kön. Kritiken som man skulle kunna se i detta är ju barn som av någon anledning inte vuxit upp med en fadersgestalt eller en modersgestalt har inte haft någon att söka bekräftelse hos eller identifiera sig med. Jag tror inte att en flicka som växer upp med bara sin pappa kommer bli mer ”manlig” än andra flickor. Denna teori hävdar också att om modern då är aggressiv emot män, blir dottern också det. Jag kan i ett annat perspektiv kan vi lita på denna teori. Jag upplever att det är så att de flesta barn som har mödrar som är feminister blir själva feminister. Deras mor hyser något slags hat emot motsatta kön som de senare tar efter. Enligt denna teori skulle det alltså vara förbjudet för homosexuella par att adoptera barn. Eftersom barn behöver en fadersgestalt och en modersgestalt som de kan identifiera sig och en som de kan bli bekräftade av. Om inte den ena av de två i paret kanske klär ut sig, eller tar på sig den andra könsrollen, vilket inte är så troligt. Om vi ser det ur mitt perspektiv kommer vi fram till att jag har identifierat mig med min far. Jag delar många av hans åsikter och vi har lika sätt att tänka.
Dynamisk innebär att människans inre utvecklas genom konflikter, detta trodde Freud på. Det betyder att han trodde att vi lär oss genom ångest, kriser och trauman. Jag håller till stor del med honom när det gäller detta. För jag har själv märkt att man får otroligt mycket ny kunskap genom en konflikt som aldrig tidigare uppstått. Det är genom kriser och konflikter man lär känna sig själv.
Kritik jag kan finna hos Freud är han tänkande när det gäller vår sexualdrift. Min uppfattning är när jag läser om honom att människor framställs som översexuella varelse. Han har rätt till stor del när han hävdar att småbarn har en tendens att pilla på sina könsorgan, det är bara och kolla på en naken treåring på badstranden han använder sin penis som ett handtag. Men att barn strävar efter sexuell tillfredsställelse har jag svårt att hålla med om. Det känns som Freud var lite av en sexgalning, eftersom stora delar av hans teorier och resonemang utgår ifrån sexualitet. Kanske använde sig Freud själv sig av försvarsmekanismen projektion, sublimering samt förskjutning?
Behaviorismen
Uttrycket behaviorismen betyder beteendepsykologi, detta efter engelskans behavior. Behaviorismen innefattar en extrem miljöpsykologi. Vi människor är ett oskrivet blad, vi blir våra erfarenheter.
”Pavlos hundar” var ett experiment som gjordes utav en rysk forskare vid namn Ivan Pablo. Han hade opererat in slangar i hundarna, så han på det viset kunde se om magsaften kommit till magsäcken i hundarna. Efter ett antal upprepade gånger där han gav hundarna mat, började de producera magsaft innan de fått maten. Det var för att de lärt sig att koppla ett ljud till att de skulle få mat. Ljudet eller signalen som det egentligen var, blev ett så kallat stimulus. Detta framkallade ett svar hos hunden, även kallat respons, detta var alltså saliven. Det senare steget innebar att han använde sig av en ringsignal som tjöt innan maten kom. Kom sedan maten, lärde sig hundarna efter några försök att producera saliv. Maten i detta utökade experiment kallade han för obetingat stimulus, responsen som följde var en obetingad respons. Signalen han använde sig av gav han namnet betingad stimulus, responsen av det gav han namnet betingad respons. Alltså kunde han slutligen ringa i klockan för att framkalla saliv. Denna metod gav han namnet klassisk betingning. Pavlo kunde också genom att man lägger på ett ytterligare moment hos hunden för att den ska få mat, kallas för betingning av andra grad. Pablo lärde även hundar att inte bara generalisera (reagera på likadant sätt i liknande situationer), utan istället diskriminering (reagera olika på liknande situationer). Alltså kunde han göra så att hundarna bara reagerade på vissa signaler. På samma sätt som man lär in den klassiska betingningen kan man ta bort den, genom att ge signal utan att ge mat till hundarna, efter ett par gånger har de lärt sig att de inte får mat, denna metod kallas för utsläckning.
Watson var en annan forskare som haft stor betydelse för behaviorismen. Han använde sig av ett försöksbarn vid namn Albert. Albert var bara 11 månader och gillade råttorna som fanns på laboratoriet. En dag när han stod och lekte med dom, slog Watson på något så det blev ett högfrekvensigt ljud, Albert blev rädd och hoppade till. Ljudet som var ett obetingad stimulus fick responsen rädsla. Följden av detta var att varje gång Albert såg en råtta framkallades ett betingad stimulus som gav en betingad respons i form av rädsla. Det Albert då gjorde var att han började generalisera, för det var slutligen inte bara möss och råttor som han blev rädd för, även andra djur med päls. Detta experiment fick ett dåligt rykte därför att man använde sig av ett försvarslöst barn som bara var 11 månader gammal, kanske inte så konstigt. Jag tycker det är bra att man vågar göra experiment på människor. Visst, det går att göra experiment på djur, men vi kommer aldrig att komma fram till samma exakthet när vi har djurforskning, eftersom djuren inte är precis likadana som oss. De är speciellt inte lika fullutvecklade som oss när det gäller tänkande och känslor. Dock ska man självfallet aldrig acceptera plågsamma och oetiska försök emot människor. Jag tycker inte att dehär försöken på Albert var så farligt, eftersom det finns botning till fobin som uppstod. Det man fick ut av Albert-experimentet var att man förstod hur fobier framkallas hos människor.
Ett annat sätt att få Albert fri ifrån sina fobier är att i samband med att han ser råttorna också ser något han tycker om, t ex sin farfar. Kruxet är då att om kärleken till farfar är mindre än fobin till råttan blir istället Albert rädd för både farfar och råttan. Alltså kan bara en sådan här metod användas när man verkligen är säker på att Albert tycker om farfar mer än han är rädd för råttan.
Den instrumentella betingningen innebär att man lär sig genom belöning samt inlärning med hjälp av beteendets konsekvenser. Mannen bakom denna teori är B F Skinner.
Watson var en annan psykolog som kom fram till att man kunde ombetinga dessa fobier som uppstått. Detta görs genom att vänja personen steg för steg vid sin fobi, samtidigt som de får beröm för framsteg man gör. Då tillämpar man något som heter positiv förstärkning. För att detta ska fungera är kravet att förstärkningen är tillräckligt tydlig, man ska endast få förstärkning vid det rätta beteendet samt att förstärkningen måste komma direkt efteråt så man kan anknyta förstärkningen till beteendet.
Eftersom positiv förstärkning finns, måste det finnas något motsvarande, detta kallas för negativ förstärkning. Kognitivisterna anser att man istället för att bestraffa människor som begått något dåligt ska man ge dom negativ förstärkning. Om en person blir dömd för misshandel och istället för bestraffning får negativ förstärkning måste det finnas vissa grundprinciper för att den negativa förstärkningen ska kunna bidra till något. Det måste finnas ett alternativt beteende, istället för att slåss kan man lösa konflikten muntligt samt att det önskvärda beteendet (lösa konflikten fredligt) måste förändras så att det blir positivt i patientens ögon. Det finns ett flertal negativa effekter som kan uppstå vid negativ bestraffning, de är bland annat att man får så kallade ”ögontjänare”, förskjutning av aggressioner samt att det inte finns någon alternativ bestraffning.
Tvångstankar och fobier är något som man ser ofta idag. Själv har jag aldrig riktigt haft fobier eller tvångstankar. Däremot kan jag koppla vissa saker till något negativt. När jag var liten spelade vi fotboll i ett lag, jag var back. En gång när ett inlägg lades in, skulle jag rensa, det blev misslyckat och jag råkade göra självmål. Detta resulterade i att vi förlorade matchen. Måndagen efter matchen hade vi matematik, vi skulle lära oss ett nytt moment i matte. Just då började mina klasskompisar snacka om matchen och om hur dålig rensning jag gjorde. Detta har resulterat i att varje gång jag ska använda detta mattematiska moment tänker jag på den misslyckade rensningen. Detta innebär att momentet i matten är ett obetingad stimulus samt att den obetingade responsen blir att jag tänker på matchen. Något annat som jag har negativa känslor för är tanken på att skrapa tänderna i strävt golv. På mellanstadiet hade vi precis ett sådant matsalsgolv som var smutsigt och strävt, det resulterade i en obehaglig känsla inom mig. Detta kanske kan bero på att när jag var tre år gammal ramlade jag nedför en trappa och slog sönder mina framtänder. Detta har gjort att jag har en mildare fobi för onormala kontaktytor med framtänderna. Liksom Albert blev rädd för råttor, är jag rädd för att slå i mina framtänder.
Socialinlärning är den tredje inlärningsmetoden enligt behaviorismen. Denna inlärningsmetod skulle också kunna kallas för modellinlärning. Den grundar inom denna inlärning är att man lär sig genom förebilder. Jacob är en kille som är oerhört häftig. Han verkar ha alla egenskaper, han är stark, smart, snabb, snygg, cool, snygga kläder, charmig och allmänt trevlig. Hans bästa kompis Jörgen är inte fullt lika häftig. Men Görgen har ända sen han började träffa Jacob försökt efterlikna honom. Han observera Jacobs beteende samt drar slutsatser av dem, och försöker bete sig likadant. När han ställs inför liknade situationer som han en gång såg Jacob göra har han lagrat hans beteende och försöker nu efterlikna detta. Hur mycket Jörgen försöker efterlikna Jacob beror på vilka konsekvenser det får. Blir han berömd för det, kommer det säkerligen att upprepas.
Modellinlärning går alltså ut på observation och slutsatser samt att personen i fråga verkligen lär in sig detta beteende. Får man också beröm för det man gjort, så blir det en positiv förstärkning. Jag tror att modellinlärning är väldigt vanligt bland människor som vill hävda sig. Människor som har dåligt självförtroende och som ”inuti skalet” är riktigt svaga. De tre egenskaper som modellen ska ha är, en nära relation till den som försöker efterlikna, likhet, auktoritet, status samt makt. Jag vet själv en period när jag var liten då jag försökte finna mig själv, men det var inte mig själv jag fann, jag försökte bara efterlikna min bästa kompis, eftersom han var så häftig. Jag vill vara som honom, jag ville göra som honom, han var min förebild. Men efter de erfarenheter jag har fått tror inte jag att modellinlärningen leder till att du blir trygg i dig själv.
Kognitivismen
Grundaren till kognitivismen är Jean Piaget. Det Piages jobbade med var att forska kring människans tänkande, han studerade en människa ifrån barndom till de blivit vuxna. Uttrycket kognitivt kommer ifrån att tänka. Teorin inom kognitivismen innebär att vårt beteendes drivkraft är vårt medvetande. Vi styrs av våra inre tankar. Kort sagt kan man säga att det är tanke som är grunden till vårt beteende. Först får vi en tanke, sen får vi en känsla och utifrån vår känsla utför vi en handling. Till skillnad från psykoanalysen tror kognitivisterna att beteendet står för en fri vilja hos oss människor. De tror också att barndomen inte har någon särskilt stor betydelse. Vi människor ses som unika som art och unika som individ. Det innebär att det inte finns någon annan art här på jorden som är som oss människor. Det finns inte heller några människor som är likadana, alla är vi unika.
När vi ler, stimulerar vi glädjekänslan i hjärnan. Detta kallas för facial feedback. Vi behöver endast le ett tag, så blir vi glada. Leendet är också smittande. Ler jag emot en kompis, kommer förmodligen han börja le också. Så ett tips är att le, så får du en gladare omgivning. Facial feedback är en del utav kognitivismen. Det kognitiva perspektivet hävdar att det är främst tankar men också känslor som grundar våra handlingar. När du ler beror det antingen på en rolig tanke, eller beror det på en känsla glädjekänsla du har inom dig.
Man talar om kognitiva scheman. Detta tillämpas utav psykologer. Det bygger på tre steg. Det första steget är tanken. När vi människor grubblar över ett problem försöker vi alltid finna en orsak. Vi tror ofta att allt har orsaker och letar efter dem. Det andra steget är känslan. Hur vi uppfattar samt tolkar en situation på olika sätt. Uppfattningen beror på den moral man är uppvuxen med. Är man uppvuxen i en familj, där man har hållit hårt på moralen, så kan vissa saker i livet verka skrämmande. Medan om man blivit uppvuxen i en familj där man inte har lärt sig vad moral innebär uppfattar man situationer på ett annat sätt. Efter känslan kommer det tredje och sista steget, handling. Vi handlar utifrån våra känslor.
En del människor har väldigt kort stubin. Man brukar säga att de handlar före de tänker. Om vi då har en situation då en person med kort stubin känner sig hotad, kan det leda till att han slår den person han känner sig hotad av. Hotet är en känsla som uppkommit inom personen, känslan leder till handling. Men enligt det kognitiva beteendet så är det först tanke, sen känsla och sedan handling, inte känsla, handling och sist tanke. Men jag tror inte att det är tanken som placeras sist. Jag tror istället att tanken då är oerhört kort, det går för fort, personen hinner inte reflektera över om det är bra eller dåligt. Enligt boken är det så att det sker ett växelspel mellan tanke och känsla, oftast kommer tanke före känsla.
Piaga hävdar att ett barn tänker väldigt konkret, medan ungdomar i tonåren tänker utifrån situationer som är tänkta eller påhittade, alltså abstrakt och hypotetiskt.
Ska man studera och undersöka hur människor tänker och hur tänkandet utvecklas ifrån en ung ålder är mycket tidskrävande. För att helt kunna kartlägga en sådan utveckling krävs ca 20-30 år. Detta medför en väldigt stor kostnad för forskningen. Dessa forskningar måste då vara oerhört ovanliga, vilket leder till att kartläggningen kring tänkandets utveckling inte behöver vara så tillförlitlig.
Den kognitiva beteende terapin som förkortas KBT är en vanlig terapi inom psykologin. Den är uppbyggd av två stycken olika terapier, dels beteendeterapi men också kognitiv terapi. Det innebär att man arbetar både med tankar och med beteende. Detta används på personer som lider av depressioner, tvångstankar, anorexi och dylikt. Personer som är inne i depressioner tolkar ofta situationer negativt. Exempel på detta är om jag skulle berömma min kompis för att hon hade så snygga nya jeans, så tänker hon att jag bara sa det för att vara snäll och göra henne glad, inte för att jag tycker det. Då tolkar hon situationen negativt. I en KBT-behandling börjat psykologen med att få fram de negativa känslorna, sedan går han ännu längre och försöker få fram de negativa tolkningarna och slutligen lägger han fram de negativa grundantaganden. Psykologen försöker sedan få patienten att inse verkligheten och försöka få patienten att förstå att det är hans negativa synsätt som gjort att han fallit in i en depression.
Det fanns en filosofer under 3...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: De psykologiska perspektiven

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2016-09-14

    Bra skrivet med bra fakta och exempel men lite rörigt, svårt att överskåda och veta vad som är vad. Varför har du inte delat upp texten i olika stycken och rubriker? Med vänlig hälsning Carola Hennström.

Källhänvisning

Inactive member [2006-06-07]   De psykologiska perspektiven
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=6557 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×