Bokrecension: Simon och ekarna av Marianne Fredriksson

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Denna roman är en gripande historia om en pojke som heter Simon. Man får följa nästan hela hans liv. Hans mamma och pappa heter Erik och Karin, men det finns ett litet problem där Simon är adopterad och får reda på det vi 17 års ålder. Hans riktiga mor heter Inga, hon lämnade ifrån sig Simon när han var tre dagar gammal. Hon hade träffat en judisk man som spelade fiol och kom från Berlin, det var en skam att behålla barnet utan en far så hon lämnade iväg honom till Erik och Karin.
Simon gick i skolan och var riktigt begåvad. Han träffade sin riktiga vän som heter Isak, han var en ”riktigt jude”. Efter ett tag blir Isaks mor sinnesjuk och blir inskriven på dårhus, hon klarade inte av pressen från andra världskriget. Isak fick då bo hos Karin och Erik. Simon gick nästan alltid i sin barndom till ekarna som alltid lyssnade och gav stöd. Ruben hette Isaks far, en rik jude. Simon och Isak var som syskon, under tiden de gick i skolan blev Isak mycket sjuk han blev borta, hans ögon var tomma. Det berodde på att han var med under kriget i början av sitt liv. Karin som var som hans ”mamma” satt med honom hela tiden och han blev frisk, till slut. Fast när Simon och Isak skulle ta lumpen gick det riktigt snett. Isak klarade inte av pressen Simon såg att han höll på att falla tillbaka. Så han bröt armen på honom så han fick åka till sjukhuset och sedan ringade han Ruben och han såg till att Isak inte behövde åka tillbaka. Undertiden Simon låg i lumpen träffade Isak sin blivande fru. Hon hjälpte honom med alla sorger från kriget.
Simons mamma Karin hade en sorg, hennes hjärta blev dåligt. Men hon lovade att hon skulle leva, vidare för Simons skull. I slutet av boken bodde Simon i London och gjorde sina studier färdiga medan hans fru gjorde klart sina i Zürich. Då är Karin ute som vanligt bland ekarna och också de lyssnar till henne precis som Simon kände när han var bland ekarna. Hennes sorg lättar och Simon klarar sig utan henne. Hon behöver inte tänka, då till slut så dör Karin. Erik hennes man går nästan in i väggen. Simon skyller på sig själv, men han träffar henne i en dröm och då förklarar hon att hon var lycklig och att hennes tid var slut.

Tre citat från boken.

– Han flög genom dörren mot ekarna och landet där allting blir enkelt.
Både Simon och Karin fann sin tröst hos ekarna.

– Ingenting är enkelt.
Det sa Ruben ofta till Karin, och Karin tänkte på det ofta att ingenting är enkelt. Man får ta det som det kommer.

– Jag håller på att...