En vinröd damcykel

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag stod och tittade mig i fönstret. Mitt bruna hår var tjockt och mina bruna ögon kisade mot solen som speglades i fönstret.
”Nu cyklar jag Mary!” Det var pappa som ropade. Han skulle iväg och handla. Vi hade precis köpt en damcykel till mig. Den var vinröd. Min gamla cykel hade jag haft sedan jag var nio år. Nu var jag fjorton och ett halvt. Jag började cykla hemåt, jag skulle hem till min bästa kompis Maria. Jag körde över en vägkorsning utan att se mig för. Jag körde på en bil och flög av cykeln. Istället för att flyga rakt ner i marken landade jag på någon.
”Uh!” Jag kände igen rösten. Jag reste mig upp. Självklart kände jag honom. Det var Alexander, Alex, i min parallellklass. Jag hade tyckt om honom i evigheter. Han hade brunt hår och bruna ögon, precis som jag. Fast min bruna färg var mörkare.
”F-förlåt,” stammade jag.
”Ingen fara. Hur gick det för dig då?” Han såg lite chockad ut. Det är ju inte varje dag det regnar människor. Innan jag hann svara kom bilisten som jag kört in i fram till oss.
”Du får ju se dig för! Är du blind eller?” Han lät väldigt arg. Jag vågade inte svara. Han gick tillbaka till bilen och tog upp min cykel. Sen lade han den vid mina fötter och körde iväg. Mina ögon tårades och jag föll ihop på marken jämte min nya cykel som var sned framtill. Alex satte sig jämte mig och lade armen om mig. Jag började storgråta. Även om killen som jag tyckte om mest i hela världen höll om mig, brydde jag mig inte. Jag var jätteledsen.
”Min, min cykel… Trasig…”
”Var den ny?” Han höll fortfarande om mig.
”Mm, k-köpte den nyss…”
”Var köpte du den?”
”På cykelhuset…”
”Men min farsa äger ju den affären. Han kan säkert fixa det. Jag följer med dig, jag skulle ändå dit.” Han försökte le lite. Jag slutade att gråta.
”Säkert?”
”Ja, kom nu, så går vi. Jag kan bära cykeln om du vill.” Han log. Åh, han var så snygg, men han såg mig nog bara som en kompis. Han hade väl redan en tjej…
Det var inte långt till affären. Men det var mycket folk på stan, det var torgdag. När vi var framme gick Alex in på lagret och jag stannade vid kassan. Efter några minuter kom han ut.
”Farsan kan fixa det. Du har försäkring, så du kan få en ny cykel, men det finns inte en likadan färg, du får välja en annan färg eller en annan modell.
”Okej, tack, tack så hemskt mycket!” Jag hade tänkt krama han, men jag avbröts av att dörren öppnades och en tjej med ljusbrunt hår kom in.
”Alex!” Hon sprang fram och kysste honom på kinden.
”Hej Ninni!” Han lät inte jätteglad över att se henne. Ninni såg på mig med en mörk blick. Alex märkte nog inte det.
”Ninni, detta är min kompis Mary, och Mary, detta är Ninni.”
”Alex skulle inte vi dra till det nya caféet?” Hon avbröt mina tankar… Visst, självklart var jag bara en kompis… Hon var söt. Hennes ljusbruna hår passade perfekt till hennes blågröna ögon. Hennes hy var ljusbrun och hennes kläder var av det senaste modet. Jag var långt, långt ifrån att vara lika vacker som henne.
”Jaha, men då drar jag nog”, sa jag. Ninni höll Alex i handen. Bäst att gå nu, innan ”Miss Perfect” skulle komma med en tyken kommentar.
”Okej, men vi ses i plugget. Jag säger till dig när pappa fixat med en ny cykel. Han har fullt upp nu liksom.” Alex tittade på mig och log.
”Okej, tack igen!” Jag log. Men Ninni var tyst och försökte undvika mig så gott det gick, det märkte i alla fall jag…
Utanför affären tog jag upp min mobil. Det var väl bäst att ringa mamma. Pappa brukar alltid vara seg på att handla. Mamma lät orolig.
”Men gumman! Jag har varit så orolig. Du kom ju aldrig hem.”
Det tog ett tag att förklara att jag kört på en bil och mamma babblade på om att bilisten vart taskig, men att det var tur att jag inte var skadad. Efter kvällsmaten satte jag på datorn. Jag chattade med Maria och berättade att jag blev påkörd och att jag skulle få en ny cykel. Imorgon var det söndag, påskdagen. Påsklovet hade precis börjat.
Jag vaknade klockan halv nio. Varför vaknar man så tidigt när det är lov? På loven har man ju chans att få sova länge… Min lillasyster sov fortfarande. Mamma och pappa jobbade. Jag åt två mackor med skinka på och drack ett glas mjölk. Vad kunde jag göra nu? Jag satte på en film. Efter en timme kom min syrra upp och satte sig jämte mig i tv-soffan. Filmen var slut vid elva tiden. Jag bäddade min säng, fixade till mig och plockade undan frukosten på bordet. Jag kanske skulle gå ut en stund. Jag gick och gav våran kanin mat. Han var hungrig, som vanligt. Sen gick jag till lekplatsen som låg på gatan jämte. Jag satte mig på en gunga och blundade. Plötsligt hamnade jag i en underbar värld, min egen drömvärld. Alex kom fram till mig och satte sig på en gunga jämte min. Solen lyste och det var väldigt varmt ute. Jag öppnade ögonen. Hela lekplatsen var tom, bara jag var där. Solen lyste inte. Det var dimma och mörka moln på himlen. Det skulle säkert börja regna snart. Det var bäst att gå hem. På hemvägen gick jag förbi mataffären som låg ungefär tio meter från vårat hus. Jag köpte godis. Jag är känd för att vara världens godisgris. När jag kom hem satt min syrra vid teven och kollade på barnprogram. Jag gick ner på mitt rum, som låg i källaren, och satte på datorn. Maria började skriva till mig. Hon berättade att dom skulle ha släktkalas ikväll och hon undrade om jag ville vara med. Jag? På deras släktkalas? Hon berättade att hennes sysslingar, kusiner, och alla andra släktingarna skulle komma dit. Hennes pappa fyllde femtio, och det skulle firas ordentligt. Jag bad henne att komma hit, så att hon kunde hjälpa mig med att hitta kläder till ikväll. Tio minuter senare satt vi på min säng och pratade. Hon berättade att hon aldrig hade hört talas om sina sysslingar och hade ingen aning om vilka de kunde vara. Hennes pappa hade bara berättat för henne att en var lika gammal som hon. Vi satt länge och funderade på vad jag kunde ha på mig ikväll. Femtioårsfest var något speciellt. Maria skulle ha en rosa klänning, men jag hade ingen klänning. Tillslut bestämde jag mig för att ha en ljusblå kjol och ett rosa linne.
Maria gick hem efter det för att hon skulle hjälpa till med förberedelserna. Jag ringde till mamma och berättade att jag skulle på fest till Maria ikväll. Klockan var ett nu. Festen skulle börja klockan sex. Jag åt upp det sista godiset och satte på musik. Nu skulle jag sjunga. Sjunga älskade jag. Många tycker att jag sjunger bra. Självklart tycker jag om att få beröm och så, men jag är jätteblyg och vågar inte sjunga inför folk, även om jag vill. När jag hade sjungt igenom alla låtar, hade jag väldigt ont i halsen. Bäst att vila rösten ett tag. Jag satte på en film för att få tiden att gå snabbare. När filmen var slut var klockan halv fyra. Jag duschade och tog extra lång tid på mig. Min syrra avbröt mig genom att knacka på dörren som en galning. Hon ville kissa. Så jag gick ut ur badrummet, som för tillfället var en bastu och hämtade kläderna jag skulle ha på mig. Min syrra var inte inne på toaletten längre så jag låste in mig och torkade håret med en hårtork. Sen satte jag på mig kläderna och fixade till mitt utseende. Klockan kvart i fem satt en ganska vacker tjej framför spegeln. Jag var nöjd. Då kom jag på att man kanske borde ge Marias pappa något. En blomma kanske? Jag ville inte cykla till blomsteraffären och förstöra mitt vackra utseende, så jag gick ut i trädgården och tog några fina blommor ur vårat trädgårdsland. Jag satte dom i en vas med vatten och sedan satte jag mig vid pianot och spelade lite. Jag hade gått i piano för några år sedan, men läraren var en elak kärring, så jag slutade. Jag tittade på klockan. Den var halv sex. Jag slog in blommorna i papper och skrev en grattis hälsning på ett kort. Jag bestämde mig för att gå till Maria. Hon bodde ju på gatan jämte så det var inte långt att gå. Det var Maria som öppnade dörren.
”Hej Mary. Vad jag har saknat dig!” Hon kramade om mig.
”Hej på dig med Maria”, sa jag och log.”
”Du kan inte gissa vem min syssling är…” Hon log och himlade med ögonen.
”Vem är det?” Sade jag och log. ”Blommor till din pappa.” Jag räckte fram blommorna till henne. Jag följde med henne in i hennes vardagsrum. Jag blev chokad när jag såg vem som satt i soffan. Alexander! Det var inte klokt. Var min bästa kompis släkt med killen jag var kär i? Det var skumt. Jag blev så chokad att jag snubblade på deras matta och ramlade på golvet. Klantigt värre, tänkte jag och började rodna. Alla i rummet tittade på mig. Alexander kom fram och hjälpte mig upp.
”Hur gick det?” Han log.
”Jag mår bra.”
”Vad fin du är.” Han blev lite röd om kinderna.
”Tack.”
Kvällen flöt annars på väldigt bra. Maten var god, och jag, Maria, Alex, Marias lillebror och Alex lillasyster spelade massa olika spel. Vi hade jättekul och när hela festen var slut och alla var proppmätta blev jag lite ledsen. Fast det var bara inombords. Annars log jag jättemycket och skrattade. Alex kramade både mig och Maria och undrade om inte vi ville vara med honom någon gång. Vi skrattade och sa att det vore jätteskoj. Han skulle ringa någon av oss någon dag under påsklovet. Efter alla hade gått kramade jag Maria och gick hem. Hon skulle ringa mig I övermorgon, eftersom hon skulle vara med sin kille Erik imorgon. Jag somnade nästan direkt när jag kom hem och vaknade nästa dag av att telefonen ringde. Ingen i hela familjen var hemma. Jag svarade.
”Hej det är Mary…” Sen gäspade jag.
”Hej. Väckte jag dig?” Det var Alexander…
”Mm, men det gör inget…”
”Vill ni två göra något idag?”
”Mm, men Maria är med Erik.” Erik var Alex bästa kompis, han borde veta att Erik skulle vara med Maria idag…
”Just det… Men vill du göra något?
”Självklart!”
En timme senare satt jag och Alex på det nya caféet i stan som hette Bulldegen. Vi åt var sin bakelse. Det kändes som om han tittade på mig hela tiden. Efter ett tag sa han:
”Jag tycker om dig Mary, jättemycket.” Han såg in...