Filmrecension: The Shining

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Filminfo:
Filmtitel (Original) Stanley Kubrick''''s ´The Shining´
Producent: Stanley Kubrick
Filmen Skapades: 1980
Språk: Engelska
Filmen ska skildra en tid mellan 1970-1980 talet
Genre: Skräck/Paranoid skräck
Land: Amerika

Inledning:
Jack Nicholson, Shelley Duvall och Danny Lloyd är tre huvudskådespelare i filmen ”The shining” Bara dom tre ökar skrämselfaktorn på filmen till oanade höjder. Jack som är mannen och huvudrollsinnehavare i filmen har just fått jobb som fastighetsskötare i ett stort hotell som ligger väldigt isolerat uppe i bergen. Wendy är gift med Jack. Danny är Wendys och Jacks son som ibland får bilder i huvudet och kan se hemska saker som hänt, och onda saker som kommer att hända i framtiden. Men det är när dom väl kommit till huset, alldeles isolerade från omvärlden, som det börjar hända saker.

Ett typisk skräck inslag är skrivmaskinscenen: (Jack söker jobbet i det stora huset bland annat för att kunna skriva på sin bok och få lugn och ro. Han är författare och skriver väldigt mycket hela dagarna, Wendy får inte se vad han skriver och Jack blir alltid väldigt aggressiv när hon kommer in i rummet medan han arbetar.) Wendy går in i rummet för att leta efter Jack.
Han är inte där så hon går sakta mot skrivmaskinen som han skrivit konstant på i flera veckor. Hon tar upp ett papper där han på hela papperet skrivit med liten text rad efter rad ”Om inte Jack får leka blir han en otrevlig pojke” hon kollar bredvid skrivmaskinen och får se en pappersbunt, hon kollar på första papperet, står samma sak där, fortsätter bläddra och det enda hon får se här ”Om inte Jack får leka blir han en otrevlig pojke” rad ut och rad in, papper efter papper, och Wendy blir mer och mer uppjagad. Jack kommer in, han pratar med en lugn röst som ständigt blir högre och högre, argare och argare blir han. Han är väldigt hotfull och Wendy försöker komma ifrån sin man, men han går sakta fram emot henne medan han gormar åt henne. Hon blir mer och mer pressad av Jack och slår frenetiskt mot honom med ett basebollträ tills han närmar sig så pass mycket att han får ett slag i sitt huvud och medvetslös faller till marken.
Men det finns många fler skräckinslag i denna film.

Som man redan har förstått så är det Jack som är monstret i filmen, fast det skulle man inte kunna tro ifrån början. Jag trodde att det skulle vara någon i rum 237 som var monstret.
Jack ser inte ut som den typen att kunna få ett psykiskt fall och bli paranoid, han är ju bara en vanlig författare som sökte jobbet för att få lugn och ro så att han kunde skriva på sin bok.

Filmen är oerhört välgjord och sevärd, en rysare som ständigt håller en inne i filmen.
När man väl börjat se den så går det inte att sluta. Det beror bland annat på öppningsscenen där Jack får höra att den förra fastighetsskötaren som var en helt normal och friskt person, blev helt galen och brutalt mördade sin familj när han hade samma jobb som Jack.
Sedan fortsätter det i samma stil hela filmen. Innebördssrika effekter, förtjusande bra skådespeleri, djup handling, och till slut så blev det ett filmkoncept som många lärt sig att älska. En sak jag tror dom kunde ha gjort annorlunda är att korta ner slutet en aning, för efter alla effekter, mord, yxhugg och spöken så kan det bli en aning tradigt när man sedan på slutet får se samma effekt som man följt hela filmen. Nu låter jag för all del som att det var helt överdrivet.
Men nejdå, bara en smula. Filmen har ändå ett mycket vinnande koncept i helhet sett. Kamerateamet och musikregin tillsammans med bild och tal var mycket tillfredställande. Inget påfallande flimmer av bilden eller mumlande röster. Utan mycket bra inspelningsljud och fin bild. Kändes alltid som att musiken spelades på rätt ställen.
Speciellt var det bra med tanke på att filmen inte har samma moderna teknik som nu finns tillgänglig. Budskapet med denna film tror jag till viss del är att även om en person till synes verkar helt normal och mental stabil, så kan man i fel händer bli helt psykopatisk.
Samma med huset, man ska inte alltid ta saker för vad dom ser ut att vara. Det finns hemligheter man inte ens kan ana på förhand både vad gäller materiella föremål och människor.
En annan del som är ganska tydlig är Jacks alkoholproblem, han är väldigt aggressiv i filmen, jag tror det beror på att han fortfarande känner av behovet av alkohol när han är nykter.
Man riktigt känner hur alkohol förändrar och försvagar Jack i filmen. Sedan har kamerateamet en väldigt betydande roll i hur dom fångar och håller kvar spänningen. Kameramännen ska verkligen ha ett extra plus för deras fina timing, kameravinklingar och följsamhet.
Det funkar ofta så att man med kamerabilden får följa skådespelaren runt hörnet precis som man själv skulle vara där, för att man ska kunna få en viss skräckeffekt om det skulle vara någonting runt hörnet. Andra snabba kameraeffekter är när dom plötsligt filmar någonting i närheten eller närbilder. Dramaturgin i filmen höll en viss tråd som dom mesta av oss känner igen. Första 25 minuterna var det lugnt och man fick veta vilka huvudpersonerna var och även lite om birollernas roll i det hela, lite information om huset dom skulle bo i. Sedan fick man i en timme se hur personerna förändrades, lite mer fördjupning i huvudrollinnehavarna och birollerna. Handlingen breddades, men ändå mycket jagande och skrikande.
Men alla huvudrollsinnehavarna fanns fortfarande med till slutscenerna.
Dom sista 20 minuterarna fick man se själva upplösningen av det hela.
Hur det blev tillslut, vilka som var onda och goda. Vilka som fick leva och vilka som skulle dö.


Filmen är uppbyggd på ett sådant mästerligt sätt att man får kalla kårar längs ryggen,
och undrar om alla underliga fenomen man stöter på under filmen...