Filmanalys- En midsommarnattsdröm SvB

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Här kommer min analys av en midsommarnattsdröm.
Jag måste dock tillägga att detta är inte en väl genomförd analys. Den saknar en del viktiga avsnitt som kopplingar mellan tid och handling, paraleller till dagens samhälle, paraleller till andra verk med liknade tema, sedan är inte heller personbeskrivningarna tillräckliga.
Detta är med andra ord ingen MVG-uppgift.

Filmanalys

1. Referat

Filmen börjar med att alla rustar för fest, hertig Teseus ska gifta sig med sin Hippolyta. Festligheterna avbryts lite av att Egeus kommer för att ställa sin dotter Hermia inför rätta. Han har lovat bort sin dotter till Demetrius som han anser vara en perfekt man för henne. Hermia däremot har förälskat sig i en annan ung man, Lysander, som också älskar henne. Hermia döms i alla fall till att antingen lyda sin fars order eller leva resten av sitt liv som nunna i ett kloster eller dö.
Hermia och Lysander bestämmer sig för att fly. Till natten ska de ta sig ut i skogen och sedan vidare till Lysanders rika faster. På sin väg stöter de ihop med Helena, som är förälskad i Demetrius, och anförtror sin hemlighet till henne. Helena ser då sin chans att locka ut Demetrius i skogen och själv kunna följa efter honom. Demetrius är inte alls glad för att Helena följer efter honom, på alla sätt och vis försöker han förklara för henne att han inte vill se henne mer, men som en trogen hund följer hon efter honom ändå.

Under tiden ska några hantverkare i staden sätta upp en pjäs som de vill spela upp på Teseus bröllop, de har bestämt sig för ”Den högst bedrövliga komedin om Pyramus och Tisbes blodiga ändalykt”. Herr Botten, vävaren, vill gärna spela alla rollerna själv, han försöker visa att han kan spela både Pyramus, Tisbe, mur och lejon. För att inte hela staden ska deras pjäs bestämmer de sig för att öva i en glänta i skogen utanför staden.
Det dom inte vet är att alvfolket håller till där och kung Oberon och drottning Titania är mitt uppe i ett svartsjukegräl. Oberon har sin följeslagare Puck som är riktigt spjuveraktig, han lyder sin herre men gör även precis det som faller honom in. Oberon bestämmer sig för att hämnas på Titania, han skickar iväg Puck för att hämta en blomma vars nektar han ska droppa på hennes ögon när hon sover. När hon vaknar och öppnar sina ögon igen ska hon bli hopplöst förälskad i den första varelse hon ser, vad det än må vara.
När Titania vaknar upp är den förste hon får syn på vävare Botten, men han har en åsnas huvud som Puck trollat dit.
Vävare Botten ligger i Titanias säng och blir uppassad av hennes tjänare och tjänarinnor och tycker att han är världens lyckligaste man.

Oberon tänker ge Helena det hon vill ha, Puck ska droppa blommans nektar på Demetrius ögon för att han ska bli hopplöst förälskad i henne. Men något går snett och det är Lysander som blir förtrollad och den första han ser är Helena. Oberon griper in och försöker rätta till det hela genom att droppa även på Demetrius ögon. Det hela slutar med att båda de unga männen är förälskade i Helena men ingen bryr sig om Hermia. Helena tror inte på att både Demetrius och Lysander åtrår henne utan tror att det hela är någon sorts komplott för att förlöjliga henne.
Oberon beordrar Puck att ställa allt till rätta igen och han använder sig av en annan blomma för att upphäva förtrollningen.

Dagen efter är Teseus, Hippolyta och Egeus ute på en ridtur och finner de fyra ungdomarna sovandes och omslingrade par om par. Nu är Demetrius och Lysander inte längre rivaler och allt verkar ha varit en dröm. Egeus går med på att Hermia får gifta sig med Lysander. Så i stället för ett bröllop blir det istället ett trippelbröllop. Teseus och Hippolyta, Hermia och Lysander och Helena och Demetrius.

Vävare Botten som vaknat upp ur sin förtrollning har återförenats med sin teatergrupp och deras skådespel väljs ut för att spelas upp efter bröllopet.

2. I anslaget får man veta att det rutas för fest. Alla har fullt upp, en del dukar, andra lagar mat, någon rengör fontänen medan en annan arrangerar blommor. Man får även se två små personer som stjäl saker.

Personerna presenteras i ordning för hur stor del av handlingen de har. Först träffar vi de två som ska gifta sig, Teseus och Hippolyta. Hon verkar vid första anblick inte vara så överväldigad av sitt bröllop. Sedan är det Egeus som kommer med sin dotter Hermia och de två unga männen Demetrius och Lysander. Här får vi se Teseus agera som domare och han försöker resonera med fadern men är ändå tvingad att döma Hermia så som lagen säger, men han upplevs som rättvis och ganska sympatisk. Egeus däremot framställs precis tvärtom, han upplever att Hermia är hans egendom och hon ska göra precis vad han säger till henne.
Hermia däremot är bara olyckligt kär, hon vill ha Lysander men hon kan inte få honom. Demetrius verkar inte vara så intresserad av vad hans tilltänkt tycker, han vill ha och har blivit lovad henne och så ska det bli. Lysander verkar snäll och öm. Han vill så gärna ha Hermia men vill inte att hon ska dö för hans skull.
Efter att de är färdiga med ”rättegången” och Hermia och Lysander smiter iväg får vi möta Helena som är väldigt avundsjuk på Hermia och hennes skönhet.
Efter detta introduceras teatersällskapet och redan från början blir man införstådd med att vävare Botten är egenkär och tar stor plats, han vill gärna bestämma och göra allt på sitt eget vis. Hade han fått bestämma hade han spelat alla rollerna i pjäsen själv. Sedan introduceras de andra i sällskapet lite snabbt men de har inte så stor betydelse för själva handlingen.
Sist introduceras alvfolket genom att de två små personerna vi fick se stjäla saker i anslaget kommer tillbaka till de sina och delar ut vad de införskaffat. Här får vi då bekanta oss med Puck, Oberon och Titania.
Oberon är kung och gift med Titania men just nu är de allt utom såta vänner. Titania kommer in i scenen i en stol buren av hennes tjänare. Att Puck är en spjuver kan man se redan på hans utseende, liten med illmariga ögon och två små horn i pannan.

Konflikten börjar där när Hermia ställs inför rätta och hon och Lysander bestämmer sig för att rymma. Sedan trappas den upp när de ger sig in i skogen och Puck blandar ihop de två männen och förtrollar Lysander istället för Demetrius.

Sidokonflikterna är den mellan Oberon och Titania, den inom teatersällskapet.

Konflikten löses genom att förtrollningarna hävs, alla återgår till sitt normala tillstånd.

Avtoningen är att alla sex får gifta sig och att Bottens teatergrupp får spela sin pjäs på bröllopet och den blir en succé.

Det allra sista som händer är Puck som pratar till publiken, han uppmanar oss att reflektera över det vi sett, kanske allt bara var en dröm.



3 & 7. Jag tyckte det var en rätt så bra film. Kändes dock något rörig till en början innan man lärde sig vem som var vem och hörde ihop med vem. Jag hade större behållning av filmen när jag såg den för andra gången, då behövde jag inte tänka lika mycket på vem som var vem utan se mer till helheten och se detaljerna i filmen. Men så är det väl med de flesta filmer man ser något nytt varje gång man ser dem.

Den jag anser som har förändrat sig mest vid filmens slut är en av de personer man fått se minst av, Egeus, Hermias pappa. Från att ha varit helt oförstående för sin dotters känslor och sett henne som en ägodel låter han nu henne gifta sig med hennes älskade Lysander. Även om jag inte tror att han kommit fram till det beslutet om inte Teseus försökt övertala honom till det. När de fyra ungdomarna fanns sovandes i gräset blev de alla lite bestörta men Teseus försökte få det hela att inte verka så allvarligt. De två paren hade ju funnit varandra till sist.
Vad jag däremot funderar på är om Demetrius redan från början var intresserad av Helena även om han inte alls låtsades om det, för det skulle innebära en förbättring för honom om han gifte sig med Hermia.

Dock förlorar filmen en del av sin charm när den översätts på svenska, en hel del av de språk lustigheter som finns kan inte översättas. T.ex. när vävare Botten förvandlas till ”an ass”. Ass har ju dubbel betydelse på engelska men vid översättningen kan man inte göra mycket mer än översätta det till åsna och den dubbla tolkningen försvinner.

Jag läste inne på ett forum på nätet där denna film hade diskuterats, ngn hade tagit upp det med att allt eftersom filmen fort löpte blev de fyra ungdomarna mer och mer lättklädda. Inget svar gavs på den frågan men jag började fundera. Hur kommer det sig att de alla fyra får allt mindre kläder på kroppen, det är ju knappast en ren slump. Jag tror no...