Recension av filmen "American History X"

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Amerikanskt drama från 1998 av Tony Kaye, i rollerna bland annat Edward Norton, Edward Furlong, Beverly D’Angelo, Elliot Gould m fl.

”American History X” är en skrämmande och brutal berättelse om det växande våldet i dagens USA. Filmen handlar om de unga bröderna Derek och Danny Vinyard som båda är frustrerade och ledsna över förlusten av deras far och därför desperat söker tröst och gemenskap. Cameron som ser Dereks potential gör honom till en karismatisk ledare för ett nynazistiskt gäng. Men det går för långt och Derek mördar brutalt två svarta män när de bryter sig in i hans bil. Han döms till tre års fängelse.
Under tiden Derek är i fängelse börjar brodern, Danny, som är påverkad av den rasistiska stämningen i Venice Beach och av sin broders tankar och åsikter, att ty sig till det invandrar- hatande gänget. Danny följer sin storebrors fotspår och börjar snart likna honom mer och mer.
När Derek kommer ut från fängelset har dock hans åsikter förändrats, nu måste han bara förändra Dannys också…

Detta är början på en gripande historia om hat, sorg, kärlek och vänskap, vilken fängslar redan under de första minuterna. Det besinningslösa våldet, det starka hatet och den bortglömda familjen ger en stark bild av hur förvrängt samhället kan vara idag.

Skådespelarinsatserna är fantastiska. Det känns att regissören, Tony Kaye arbetat hårt och länge för att få scenerna så trovärdiga och välspelade som möjligt. Fast det är klart, vissa biroller känns lite väl övertydliga, den smarta, den dumma, den oansvariga, etc.
Blandningen av nya, ganska okända skådespelare och gamla välkända sådana är väluttänkt och därför mycket bra. I huvudrollen som Danny ser vi den unge Edward Furlong som vi känner igen från ”Terminator II” och som brodern Derek ser vi Edward Norton som har spelat i många filmer, senast ”Rounders”, men även välkända ansikten som Beverly D’Angelo och Elliot Gould spelar viktiga biroller.

Dialogerna är också väluttänkta och genomarbetade. De framställer framförallt Derek men också Danny som intelligenta personer, vilket är ovanligt för framställningen av nynazister i filmer. Den äldre brodern kan argumentera för sig och har lätt för att få andra att lyssna. Den yngre brodern är på ytan tuff och nonchalant men under det hårda skalet en känslosam, ensam och förvirrad kille.
Att Danny, det vill säga den yngre brodern, är begåvad förstår man när han skriver en uppsats, vilken hela historien är uppbyggd kring, ”American History X”. En uppsats som hans historielärare, doktor Sweeney, tvingar honom att göra om sin bror för att inte bli avstängd från skolan.

I den välarbetade berättelsen får vi följa Danny som är en ung, intelligent pojke som hamnar i fel banor på grund av sin bror och hans ”vänner”. Danny är ganska ung när hans far dör och förlusten av fadern påverkar hans uppväxt mycket. I hopp om att finna en ny person som kan ersätta fadern tyr han sig istället till andra män, bland annat till den äldre brodern Derek och nazistledaren Cameron.
Derek påverkades mer av sin far när denne levde än vad de andra syskonen gjorde eftersom han var äldst och då hade lättast att förstå och ”ta in” faderns åsikter. Det är därför han har svårare att inse att familjen måste gå vidare efter faderns död, trots saknaden.

Man får se och höra två variationer av uppsatsen. Den ena är den som Danny skriver och sedan ska lämna in, den andra är de scener som visas, de som ska föreställa hans tillbakablickar.

Det är lätt att skilja nutidsscenerna från de scener som utspelar sig i det förflutna eftersom regissören valt att skildra tillbakablickarna i svartvitt och nutidshändelserna i färg. Detta är inget som stör upplevelsen av filmen, snarare tvärtom. Istället blir det lättare att förstå historien då den inte är kronologisk.
Filmens klippning påminner om reklamfilm som också använder sig av snabba, korta klipp, röriga bilder, många färgförändringar och små speciella detaljer. Detta för att filmen riktar sig till en något yngre publik.
Fotot är väldigt speciellt och bilderna för sig är som konstverk bortsett från våldsscenerna. De är väl genomtänkta och förstärker de intryck man får. Så gör även den vackra musiken, men den bryter det ungdomliga mönstret genom att ofta vara klassisk och lugn.

Jag har aldrig sett en film som denna, lika givande, lika berörande, lika angelägen. Dock har jag sett filmer som också har lyckats att balansera på den tunna linan mellan ungdomsfilm och vuxenfilm, filmer som också lyckats att fånga både yngre och äldre publik och som dessutom sagt något om det samhälle som vi lever i idag. Den brittiska filmen ”Trainspotting” lyckades med detta och filmen ...