En rödhakes sång

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jessica puttade ner Maja i lerpölen med ett rått leende spelandes på läpparna. Vännernas skratt eggade henne att fortsätta. Hon grep tag i Majas väska och spottade i den. Jessica slängde ner väskan i leran och såg lojt ner på det tårstrimmiga ansikte som sorgset blickade på den nya ryggsäcken som var en 14-års present. Maja hulkade och försökte resa sig. I bakgrunden hörde Jessica en fågel sjunga en sorgsen melodi. Det irriterade henne att det alltid tycktes vara en fågel i närheten när hon träffade Maja.
"Stanna där, Baja-Maja. Du ska tänka över hur du ska skaffa dig ett liv." Väste Jessica och puttade tillbaka henne. Hon vände sig om och gick med säkra steg bort från den hejdlöst gråtande flickan i dyn.
"Vilken lipsill!" Suckade Elin som snabbt kom ikapp henne.
"Baja-Maja kan aldrig hålla tyst," sa Charlotte med spelad kaxighet bakom Jessica. "Jag blir galen på henne!"

Flickorna skiljdes åt bakom skolan. Vårsolen sken starkt över Jessicas fräkniga ansikte och hon satte en vitsippa i det krulliga bonda håret. Tankarna vandrade oavbrutet kring Maja. Hur Maja, för snart två år sedan, kommit ny till klassen och snabbt blivit en av de mest omtyckta. Ny vänner hade flockats kring henne, vilket hade gjort Jessica avundsjuk. Det hade börjat som en lätt irritation, men hade växt till en outgrundlig källa till svartsjuka. Svartsjukan hade blivit till utfrysning och till slut till mobbning. Jessica såg inte hagelstormarna av glåpord, slagen och utfrysningen som mobbning. Det var mer att hon försökte tukta Maja till att inte sticka ut, att beblanda sig med mängden av oviktiga personer. Allt eftersom mobbningen hade fortskridit hade Majas vänner flytt henne och hon hade fått öknamnet Baja-Maja. Namnet var Elins idé efter att de doppat Majas huvud i en av skolans toaletter. Jessica tog upp mp3:n ur kjolfickan och gick hemåt i takt med tonerna från Darin och Enrique Iglesias. Bredvid henne, på en tallgren, sjöng en rödhake sin sång.

Jessica stängde ytterdörren och ropade ett meningslöst "Hallå?" Ingen svarade som vanligt. Hon sparkade av sig sandalerna på det smutsiga hallgolvet och fortsatte in i det ännu lortigare köket. Odiskade glas stod på rad på diskbänken bredvid tallrikar med den gångna veckans matrester. En frustrerad suck slank ur henne. Hennes mamma hade inte hållit sitt löfte om att diska. Det var inte första gången det hände. Jessica skulle just stänga av diskvattnet när hon kände en frän doft sticka i näsborrarna. Den var allt för välbekant för att hon skulle rygga tillbaka, utan följde lukten ut i vardagsrummet. På det runda bordet stod en tom vinflaska och en omkullvält ölburk. De hade inte stått där på morgonen. Jessicas tårfyllda ögon fick syn på en lapp på bordet.

Förlorade jobbet igen, letar nytt.
Middag finns i kylen.
/Mamma

Jessicas hans slöt sig om lappen och kramade den hårt medan hon stampade hårt i golvet. En mörk känsla vällde upp inom henne och hon grep tag i vinflaskan. Hon skulle just krossa flaskan mot golvet när hon såg sig själv i spegeln på andra sidan rummet. Ansiktet var blodrött och hon hade ett vilt uttryck i ögonen. Benen darrade och hon sjönk ihop på golvet. Middag finns i kylen. Det betydde att mamma skulle komma hem någon gång i natt, om hon kom hem. Vid flera tillfällen hade hon varit borta i flera dagar och Jessica hade varit sjuk av oro. Nu kände Jessica bara hat och ilska mot den kvinna som trodde att hon tog väl hand om sin unga tonårsdotter. Den välbekanta känslan av hopplöshet smög sig på likt ett lejon som övermannar sitt byte och hon kunde inte låta bli att krossa vinflaskan mot det bruna parkettgolvet. Som så många gånger tidigare behövde hon utlopp för monstret inombords och hon visste att Maja skulle få en speciell morgondag. Baja-Maja. Med ett flin började hon leta efter en av mammas borttappade cigaretter under den röda soffan.

Dagen var grå och mulen. Jessica kastade ett oroligt öga på de tunga regnmolnen och skyndade på stegen. Skolgården låg öde när hon kom fram till den bruna byggnaden. Klockan var över åtta. Hon var försenad men spatserade ändå lugnt genom korridorerna som bar en svag doft av svett och skurmedel. Hon kom fram till klassrumsdörren och lade örat mot det vita träet. Märkligt nog kunde hon inte urskilja lärarinnan Gunillas gälla röst. Jessica öppnade dörren och trädde in i det lärarlösa klassrummet där eleverna ivrigt pratade med varandra. Hon satte sig bredvid Charlotte och spanade efter Maja. Hennes bruna hår syntes inte bland mängden av huvuden.
"Var är Gunilla?" frågade Jessica Charlotte som ryckte på axlarna. "Baja-Maja, då? Var är hon?" Fortsatte Jessica.
"Vet inte." Svarade Charlotte och såg sig omkring.
Jessica skulle just vända sig till Elin när Gunilla kom in genom dörren. Alla tystnade när de såg hennes rödkantade ögon. Hon tog ett djupt, skälvande andetag och såg ut över klassen. Jessica satt och vickade ointresserat på stolen.
"Det har hänt något hemskt," sa Gunilla med ovanligt gäll röst. "Igår försökte er klasskamrat Maja ta livet av sig. Hon överlevde...men läkarna vet inte om hon någonsin kommer att vakna igen." Rösten bröts.
Jessica blev som slagen av blixten. Hon kunde inte, och vill inte, tro på det som Gunilla just sagt. Panik vällde upp inom henne och hon såg sig omkring. Plötsligt var hon universums mittpunkt. Alla såg på henne. Med avsky i blicken studerade dem den person som fått Maja att vilja dö. Till och med Peter, som alltid hade gillat Jessica, stirrade kallt på henne. Hon vände sig om mot Charlotte för att få stöd men mötte en vägg av is och kyla även från henne. Jessiva rusade upp från stolen och ut ur klassrummet. Huvudet var nollställt när hon snubblade ut på skolgården. Hon föll och skrapade knät. Hon skrek och slåg näven i asfalten. Då såg hon en rödhake. Den stod en bit ifrån och såg på henne. Jessica blickade in i dess kloka ögon och förstod plötsligt vad det var hon hade gjort. En molande skuldkänsla vällde upp i bröstet och hon började gråta av självförakt. Himlens tårar beblandade sig med hennes i en störtskur och hon kände sig som en svart dödsängel. Jessica hatade sig själv och förstod inte varför hon hade gjort Majas liv till ett helvete. Jessica önskade att hon kunde byta kropp med henne och på så...