Det svenska jordbruket

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1. JORDBRUKET I ALLMÄNHET

Jordbruk sammanfattande begrepp för all växtodling och boskapsskötsel. Det är en primär näring. I de flesta u-länder utgör det 90% av sysselsättningen och är livsviktig för näringslivet. I många industriländer däremot utgör det, i genomsnitt, bara 20%.

I de mer industrialiserade länderna utgör livsmedelsproduktionen ca 20%. Av detta produktionsvärde utgör ungefär en tredjedel industriell produktion av jordbruksprodukter, såsom konstgödsel och olika slags maskiner. En annan tredjedel är vidareförädling av jordbruks produkter, partihandel och distribution.
Jordbruk är jordens viktigaste näring då den sysselsätter över hälften av världens befolkning, men den industriella produktionen är sedan andra världskriget mer värdefull.

2. JORDBRUKETS UTVECKLING

Sedan 9000 år f.kr har människan brukat jorden. Man kan säga att startskottet gick nuvarande Turkiet, Syrien och Libanon samt Indien och Kina. Det utvecklades ganska samtidigt i alla världsdelar utom i Australien. Greker, romare, egyptier, kineser indier, etc, utvecklade olika slags jordbruksredskap, t.ex. den järnskodda plogen, men också flerradiga såmaskiner, pumpar och t.o.m. enkla skördemaskiner.

Man började även tämja husdjur. Detta inledde en helt ny epok inom jordbruket. Nu kunde djur ta över det tunga arbetet md att plöja jorden och dra tunga lass. Arbetet gick, tack vare djuren, lättare och snabbare. Man fick även kött och mjölk av djuren förstås.

De viktigaste grödorna man brukade och fortfarande brukar odla är vete, korn, ris och majs. Men även linser, ärter, bönor, sockerrör, sockerbetor och potatis.

I slutet av 1940 började forskare att utveckla nya sorters jordbruksprodukter för att öka avkastningen denna s.k. gröna revolutionen nådde u-länderna under 60-talet. Det blev dock för dyrt att producera dessa högproduktiva grödor, p.g.a. att de kräver besprutningsmedel, konstgödsel och dyra maskiner. Även om u-länderna produkton ökade kunde lokalbefolkningen inte köpa dessa produkter som oftast såldes på världsmarknaden som djurfoder.

Ett annat problem med det moderna jordbruket är monokulturen. Eftersom man odlar samma gröda över stora områden är det mycket känsligare för djur- eller svampangrepp vilket leder till att man måste använda stora mängder bekämpningsmedel.


3. ODLINGSFORMER

Det finns flera typer av odlingsformer bl.a. svedjebruk, som går ut på att man röjer bort skogen i ett område, bränner undervegetationen och odlar på askan. Svedjebruk används av över 300 miljoner (200 miljoner 1993 enligt befintlig källa) människor i hela världen, i synnerhet i tropiska områden. Det finns också våtrisodling, sumprisodling och terrassodling.

Man kan dela odlingsformerna i intensiv och extensiv odling. Intensiteten kan mätas i arbetsinsats och kapitalinsats t.ex. risodlingen i mellanöstern är arbetsintensiv medan spannmålsodlingen i Sverige kapitalintensiv.


4. SVENSKT JORDBRUK

Det svenska jordbruket upptar ca 3 miljoner hektar odlad mark. Detta motsvarar bara 7% av den totala ytan av landet. Samtidigt som levnadsstandarden ökat och behovet av mat och tjänster från det svenska jordbruket minskat, har jordbrukets betydelse för landets ekonomi minskat. Nu utgör det inte mer än 2% av BNP.
Mellan åren 1950 och 1986 har anställda inom jordbruket minskat från 20% til 2%.

De viktigaste grödorna i Sverige är vete, korn, havre, råg, potatis och raps. Den totala avkastningen av spannmål uppgick till ca 5,5 miljoner ton, potatis till ca 1,2 miljoner ton, sockerbetor 2,5 miljoner ton, raps 90 000 ton, rybs 40 000 ton och lin 10 000 ton.

Tack vare mycket gödsling och forskning inom jordbruket har produktiviteten ökat med två procent årligen sedan 1970 medan arbetsinsatsen minskat med fyra procent årligen under samma tid. Detta har gjort svensk jordbruk lika produktivt som de mest produktiva länderna i Europa. Detta har lett till att jordbruksvärdet i Sverige har ökat.

Om man jämför svensk jordbruk som upptar ca 7% av landarealen med Polen där jordbruket upptar 49%: Sverige producerar på 250 000 hektar 1,5 miljoner ton vete medan Polen producerar på 2,4 miljoner hektar 9,2 miljoner ton vete. Sverige producerar 6 ton per hektar medan Polen mindre än 4 ton per hektar.

Man måste dock beakta att det svensk producerade vetet inte är kvalificerat för finare bakning. En stor del av produktionen går till djurfoder, vilket beror på att bönder har en garanterad prissättning på sitt vete per kilo. Jämfört med U.S.A. som bara producerar 2,4 ton per hektar vilket beror på att det är marknaden som bestämmer priset.

Vi måste notera att 80% av inkomsterna från det svenska jordbruket. 1996 har det producerats 140 000 ton nötkött, 321 000 ton griskött och bara 4 000 ton fårkött. Om man räknar per invånare blir det ungefär 15 kilo nötkött, 35 kilo griskött och 0,5 kilo fårkött per person och år i Sverige. Om man jämför med produktionen kött i Argentina blir det per person och år ungef...