Exegetik NT Matt 22:34-40

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Johannelunds Teologiska Högskola Anna Morge
Exeg. 101, James Starr Matt 22:34-40
2004-09-15



Matteus 22:34-40

”Mästare, vilket är det största budet i lagen?”

Inledning
(Mt 22:34-40) Bibelstycket kommer efter Jesus intåg i Jerusalem. Några fariséer möter upp Jesus i templet där de satte honom på prov. Han svarar dock som sig bör, som en riktig rabbi.
Historisk bakgrund
Tidshistorisk bakgrund: Evangeliet i sig är skrivet av en s.k. judekristen som skrevs för alla kristna som i huvudsak bestod av andra judekristna. Han inriktar sig därför på att presentera Jesus som den så länge efterlängtade Messias, vilkens ankomst profeterats om i Gamla Testamentet. Matteus begränsar inte bara den glada nyheten till sitt eget folk utan även till judarna, men de flesta av dem förkastar evangeliet. Detta är tydligen så smärtsamt att författaren ofta låter antijudisk.
Historiska personer: Farisé: Uppgifterna om dem i historiska källor är spridda och svårtolkade. De hade en tendens att sätta större värde på budens bokstav än på sådana generella levnadsregler som kärlek och barmhärtighet och detta ledde till schismer med Jesus. Skriftlärda: Dessa var professionella studenter, lagens och traditionernas väktare. De hade efter en lång utbildning i äldre traditioner blivit auktoriserade att själva uttala sig i lagtolkningsfrågor. Sadduké: Saddukéerna var ett politiskt och religiöst parti bland judarna på Jesu tid. Förutom i NT så nämns de av Josefus (judisk historiker) och i rabbinska källor. Men trots detta finns det inte mycket information om deras åsikter och historia.
Litterär kontext
Närkontext: Precis innan han får denna fråga har han fått två frågor. Den första frågan fick han av några lärjungar till fariséerna samt en grupp anhängare till Herodes. Dom ställer den för att kunna få fast honom men Jesus märker deras avsikter och avslöjar deras bluff. Fråga nummer två fick han av samma dag av en grupp saddukéer. Jesus förklarar att deras sätt att tänka är fel och detta gör dom svarslösa. Efter händelsen så fortsätter han sin undervisning för folket och sina lärjungar, samt kastar anklagelser och verop över saddukéerna och de skriftlärda.
Fjärrkontext: Textstycket finner du i slutet av Matteusevangeliet. Stycket är den del av en större undervisning som Jesus gör i templet. Händelsen utspelar sig efter hans intåg i Jerusalem och efter ett antal liknelser, samt den berömda Bergspredikan (kap 5-7). I Bergspredikan så tar han upp ett antal lagar som han förstärker, inte förkastar. Likaså gör han det i detta textstycke. Texten tar upp två verser från GT (5 Mos 6:4; 3 Mos 19:18). Detta har att göra med hans vilja att förstärka sin Faders vilja och lag.
Efter textstycket så fortsätter med ett antal liknelser (kap 13). Jesus gör även profetiska uttal om tidens slut och templets fall (kap 24-25). Hans undervisning var en av händelserna som ledde till att Jesus fängslades, blev anklagad och dömd, samt korsfäst.

Form, struktur och rörelse
Jag tycker att detta textstycke är en s.k. apoftegma, för den är både berättande och innehåller talstoff. Texten skulle inte fungera om det inte både fanns en berättande text samt Jesus vishetsord. Att Matteus avslutar textstycket kan visa att fariséerna inte hade något problem med Jesus svar (jfr Mk. 12:32-24). Det facto att det inte finns någon respons på Jesu ord gör att vers 46 blir en viktig reaktion till detta stycke.

Vv 34-36; Fariséerna kommer till Jesus för att ställa en fråga.
I dessa verser ser vi kart och tydligt hur de skriftlärda kommer till Jesus för att sätta honom på prov med en fundamentalt viktig fråga.
Vv 37 – 39; Jesu svar.
Dessa verser är Jesu svar på fariséernas fråga. De innehåller två referat till GT (5Mos. 6:4; 3Mos. 19:18).
V 40; På dessa bud vilar lagen och profeterna.
Syftet med denna vers är att förklara de tre föregående; vad de är och vad de innebär.

I Lukas ställs frågan ”Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv”? Det stämmer ju inte alls med de andra synoptiska texterna, men om du inte följer nedanstående lagar, kommer du inte få evigt liv utan dö. Dessutom är det inte Jesus själv som ger svaret utan han bollar över den så det är den laglärde själv som svarar på sin egen fråga.
Meningen: ”på dessa bud vilar lagen”, finns bara i Matteus. I Markus står det ”Något större bud än dessa finns inte” (Mk. 12:31). Likaså i Markus finns det ett antal verser (Mk. 12:32-34) som inte finns någon annanstans i synoptikerna. Dom påvisar en stor respekt och respons mellan den laglärde och Jesus.
I Lukas nämns denna vers inte alls. Där svarar Jesus den laglärde på dennes fråga: ”Det är rätt. Gör det, så får du leva”.
Det finns ingen direkt motsättning mellan Jesus och de skriftlärda i detta textstycke, men de vill pröva honom för de hade ju hört att Jesus ansåg sig stå över lagen. Han påtvingar dom inget nytt utan något som redan finns. Han skärper dock lagarna, något som man inte var van vid.
Det är nog under denna tid, då händelsen utspelar sig, som de mäktiga männen i Israels elit kommer underfund med att Jesu lära blir allt mer obekväm.



Detaljerad analys
V 34 ”När fariséerna fick höra hur han hade gjort saddukéerna svarslösa samlades de,”
Introduktionen till denna text skiljer sig i betydande utsträckning mellan de tre synopserna. Om du bara läser de tre olika bibelstyckena i Matteus, Markus och Lukas och inte vad som har hänt innan, skulle man kunna tro att denna händelse utspelar sig vid tre olika tidpunkter. Saddukéer har uppfattats som företrädare för de förnäma och rika i samhället. Dessa kretsar var öppna för grekiskt kulturliv och var lojala mot den romerska ockupationsmakten. Motsättningarna mellan saddukéer och fariséer har gällt juridiska och religiösa frågor, t.ex. renhetslagarna. Fariséerna var religiösa idealister, passionerat engagerade att bevara och lyda lagen och ivriga att uppmuntra andra att göra detsamma. Att fariséerna gladde sig över att Jesus gjorde saddukéerna mållösa innebar inte att de avstod från sina egna försök att fälla honom. De var för stolta för att låta sig imponeras av Jesus.
V 35 ”och för att sätta honom på prov frågade en av dem en laglärd:”
I denna text har skriftlärd och laglärd samma betydelse. I Markus står det att han var skriftlärd
(Mk 12:28) och i Lukasevangeliet tituleras han som laglärd (Lk. 10:26). Den laglärde var en person som var väl insatt i Mose lag. Att han var laglärd betyder inte heller att han var någon form av advokat som man kanske kan tro. De skriftlärdas undervisning var ämnad att hjälpa människorna att hålla Torah, men Jesu uttalanden om de skriftlärda visar att intresset för detaljer ibland överskuggade lagens mer elementära betydenheter (Mk. 7:1-13; Mt. 23:23). De flesta skriftlärda tillhörde fariséernas parti.
Ordet ”prov” behöver inte betyda att han ville Jesus något ont utan han kanske var nyfiken på Jesus
(jfr 1 Kung. 10:1). I Markus låter det inte alls så fientligt; han hör Jesus samtala och kommer fram. Lukas är lika ”fientlig” i sin presentation som Matteus. I Markusevangeliet hittar du dessutom att Jesus sa att den laglärde inte var långt ifrån Guds rike (Mk. 12:34).
V 36 ”Mästare, vilket är det största budet i lagen”?
Tilltalsformen rabbi betyder ”min mästare” (jfr Joh. 1:38). Jesus var inte utbildad rabbi i ordets rätta bemärkelse men han framträdde som en judisk rabbi. Rabbi nämns i Mt 23: 7f i samband med de skriftlärda och riktas endast en gång till Johannes Döparen (Joh. 3:26), annars bara till Jesus. Först trodde jag att ordet var en ”modern” översättning i samband med Bibel 2000’s tillblivelse men i både 1917 års översättning och Bibeln från 1764 tilltalas han som Mästare (eller Mästar som det står i 1764 års version).
Att tilltala Jesus på detta viset visar också på en aktning från den laglärdes sida. Lagen, Torah, hade blivit indelat i större och mindre bud. Vilket som var den största tvistade de lärde om. Det fanns 613 bud i lagen, exakt samma antal som bokstäverna i de tio budorden.
V 37-39 ”Han svarade honom: ’Du ska älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag:
Du skall älska din nästa som dig själv’.”
Det första budet som Jesus nämner är hämtat från 5Mos 6:4 (känt av judarna som Shema, det hebreiska ordet för ”hör”). Detta skriftställe repeterade judarna varje dag i sina böner.
I både Lukas- och Matteusevangeliet är meningen ”Hör, Israel, Herren är vår Gud den ende Herren” borttaget från texten. Den ska stå precis innan ”Du ska älska Herren…”. Jag förmodar att det är för att göra texten mer välkomnande och attraktiv för läsare som inte är judar.
Så alla människor, oavsett ursprung, kan ta till sig texten utan att ha en gnagande oro i bakhuvudet att frälsningen är bara för judarna. Det ovannämnda bibelstället var – och är – oerhört viktigt för judarna. Detta bibelställe var deras trosbekännelse. Ingen lag var större än denna lag. Om fariséerna hade hoppats på ett svar som inte var rättroget måste de ha blivit grundligt besvikna.
Det andra uppbringade Jesus från 3Mos 19:18. Detta skriftställe hade inte tidigare blivit särskilt uppmärksammat. Dessa två bud sammanfattar alla buden i lagen. Dessa två bildar det koncentrat av de tio budorden och alla morallagarna i Mose lag.
V 40 ”På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna”.
Jesus menar att om vi älskar Gud och våra medmänniskor kommer vi automatiskt att lyda budorden och utan dessa två faller alla andra lagar. Detta är ett positivt synsätt på lagen. Istället för att oroa sig över vad man får och inte får göra, ska man inrikta sig på allt det du kan göra för att visa din kärlek till din medmänniska och Gud. Med detta menar Jesus att de bildar kärnan av Lagen och Morallagarna.
Utan dessa två bud fungerar ingen av de andra buden. Bo Giertz ger symbolismen, i sin bok ”Förklaringar till NT 1, Matteus till Lukas”, att dessa två lagar är som två gångjärn på en dörr. Om du tar bort en av dessa gångjärn kommer inte dörren fungera och du kommer inte att kunna öppna dörren.
Svaret gav visserligen fariséerna en teologisk seger över åsiktsmotståndarna, men de var mer angelägna av att fälla Jesus än att få veta sanningen.
I Markus’ 12: e kapitel finns dessutom verser som inte finns någon annanstans. Verserna 32-34 finner du inte i någon av de andra synoptiska perikopen; ”Den skriftlärde sade: ’Du har rätt, mästare! Det är som du säger: han är den ende, det finns ingen annan än han. Att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer’. När Jesus hörde att mannen svarade klokt sade han: ’Du har inte långt till Guds rike’. Sedan vågade ingen fråga honom mera.”
Sammanfattning
Detta är den tredje och sista konfrontationen Jesus har med sina motståndare och fariséerna ger honom ytterligare en fråga. Denna fråga är av mycket stor vikt, då svaret kan avgöra om han är en extremist i en radikal judisk, underjordisk grupp eller inte. Svaret är lysande och en viktig vägledning om hur vårt förhållande till Gud och våra medmänniskor skall vara.

Syntes
På det stora hela tycker jag att författaren till Matteusevangeliet låter ganska antijudisk. Du märker att författaren och hans judekristna grupp har brutit med synagogan och judarna. Det kan man se i ett senare kapitel, 28:15, där författaren menar att judarna gav soldaterna, som vaktade Jesu grav, pengar för att sprida ut ett rykte om att graven inte alls var tom. ”Så vann detta rykte spridning bland judarna ända till denna dag”, som det står i den nämnda versen. Jesus själv är mycket vass i sin kritik mot judarna. Även Johannes Döparen och Qumranfolket är väldigt syrliga i sin kritik. I detta textstycke förstärker Matteus tonen mellan Jesus och judarna i sammansättningen av ledare, parallellt som han framhåller hur folket allt mer kallar honom Jesus, Davids son.
Det kan man se om man jämför Matteus, Markus och Lukas. Markus låter mycket mer vördnadsfull i sitt textstycke (speciellt Mk 12:32-34) jämfört med Matteus och Lukas. Det känns som om Markus står helt ensam medan Lukas och Matteus låter mer överens (synoptiska).
Hur det kommer sig kan vara att Matteus och Lukas har använt sig av Markus som mall, och sedan skrivit texten så den låter mer attraktiv för ickejudiska läsare.


Reflektion
Texten i sig gör att det väcks ett antal frågor: Hur ska jag kunna älska någon med hela mitt hjärta, hela min själ och hela mitt förstånd? Blir jag inte distraherad av jordiska problem och frestelser? Hur gör jag för att ”koppla bort” dom? Hur vet jag att jag verkligen älskar mig själv? Detta är frågor som var och en får ge svar på, det kan inte jag, för svaren kommer att bli lika individuella som vi människor. Det finns ju ingen människa som är den andre lik, alla är vi unika.
Men även: Hur kan jag använda denna text i en predikan eller ett framtida själavårdssamtal? Det kan vara, om inte är, svårt för en person som inte är troende att ta till sig detta. Det kan det vara även för en kristen, det är ju inte ett litet koncept Han får ner på några få rader och det är ju inte lite Han begär av oss.
Fast å andra sidan… Är det verkligen så mycket begärt av Honom? Är det inte så att det är vi människor som bara krånglar till det? Är det egentligen så mycket, med tanke på hur mycket Han har gjort för oss? Han dog ju för våra synder. Han dog och vi tackar honom med att synda dagligen.
Det kan ju verka som om det är ett begär som är oöverstigligt, men vi kanske borde tänka om. Istället för att se problemen kanske vi borde lyfta blicken och se möjligheterna? Vilka möjligheter kan detta ge oss? Nyckelordet är nog hjärtat. Ing...