I Rymden

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Alla stjärnor väger olika mycket och tyngre stjärnor dör ut med större dramatik än som när stjärnan solen dör. Man kan faktiskt säga att de exploderar i snabbt, istället som solen ”Lidande och långsamt dör”, så exploderar de ut i en stor mängd av materia. Och genom detta så bildas det stora glänsande gasmoln som man med finare ord kallar för ”Supernovor”. Under explosionerna slungas inte all materia ut, utan en del pressas samman och bildar en neutronstjärna. Trycket i dessa stjärnor är så stort att en lika liten bit som på ett knapphålshuvud kan väga 1 miljon ton! Men materialet efter en tung stjärnas död bildar inte enbart neutronstjärnor utan också det som vi kalla för svarta hål.

Dessa ”hål” har fått sina namn utifrån att gravitationen i dessa är så stark att till och med infallande ljus hålls kvar inne i dem. Man kan egentligen säga att allt i rymden ingår i ett stort kretslopp, stjärnor dör och födds ur det döda, så har hela vårat Stjärne system byggts upp, även jorden och även vi människor består av begagnade atomer från tidigare existerande stjärnor. Men varför finns det i så fall bara liv på vår planet jorden? (Om det nu är så). Det kan man förklara just utifrån att jordens avstånd till solen ger dessa möjligheter till klimat och vatten. De flesta levande varelser är ju beroende av vatten.

Venus som är en av jordens granplanet kretsar närmre våran sol, och har därför en medeltemp på ca 400 grader, men på Mars då som också är en granplanet. Där är det lite mer nådigt med temperaturen på sina ställen, men ändå tycks man inte ha funnit någon flyttande form där, tex vatten. Man har dock tron om att mars tidigare haft någon form av kanske flyttande vatten, eftersom man funnit spår av floddalar, så troligen har Mars haft en tätare och varmare atmosfär en gång i tiden. Så om m...