Bokrecension: Svarta sekunder av Karin Fossum

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Titel: Svarta sekunder
Författare: Karin Fossum
Utgivningsår: 2002, Norge
Antal sidor: 219
Tidigare utgivna böcker av Karin Fossum: Den som fruktar vargen, Älskade Poona, De galnas hus, Evas öga, Se dig inte om m.fl.
Kort fakta om Karin Fossum: norsk författarinna född 1954. Skrev tidigare poesi men ägnar sig nu åt att skriva deckare.

I denna polisdeckare får vi följa kommissarie Konrad Sejer och hans kollega Jacob Skarre när de utreder försvinnandet av en norsk flicka.

Boken är uppbyggd på mardrömsscenariot att en flicka försvinner från sitt hem och ingen vet var hon tagit vägen. I början av boken läggs mycket fokus kring flickans mamma. Man får följa hennes tankegångar och den desperation hon känner när hennes dotter Ida aldrig kommer hem.

Ida försvinner när hon är på väg för att köpa en hästtidning i kiosken i närområdet. Mamman förstår att någonting är fel då Ida inte kommer hem på flera timmar. När natten kommer kontaktar hon polisen.

Kommissarie Konrad Sejer kopplas in. Med honom arbetar även Jacob Skarre som läsaren får lära känna lite grand.

Efter ett antal dagars sökande efter Ida Joner hittas hon död bakom en transponder en bit ifrån sitt hem. De flesta hade då gett upp hoppet om att finna Ida levande, ändå blir många chockade över hennes död. Nya frågor väcks eftersom Ida hittas iklädd ett nattlinne som inte är hennes. Dessutom är hon inrullad i ett täcke. När nattlinnet tas av Idas kropp ser man att hela flickan bröstkorg är krossad. Polisens frågor är många. Vem mördade Ida Joner?

Boken är skriven på ett språk som är lätt att förstå. Dessutom kommer författaren med nya händelser och idéer som överlappar varandra, vilket gör att boken håller ett högt tempo. Ibland känns det som om Karin Fossum fått hålla igen lite när hon skrivit för att boken inte ska bli så lång. Det läggs inte fokus vid smådetaljer. Det kan vara både bra och dåligt. Boken kan bli mer personlig med smådetaljer men de kan också göra att boken bara känns seg och långdragen.

Någonting som Författaren däremot har lagt mycket fokus vid är att läsaren ska få lära känna mannen som löser fallet. Man får inblick i Sejers tankegångar och det gör boken levande. Det gör så att man som läsare har lättare att leva sig in i bokens handling. Sejer har varit polis länge och närmar sig pensionsåldern. Trots åldern beskrivs han som en ungdomlig person. Han är empatisk och envis. Trots sina goda kvalitéer står ingenting om vänner i boken. Däremot har Sejer en trogen gammal hund. Han har också barn och barnbarn men är änkling.

Boken utspelar sig för de mesta i en småstad i Norge, men även en liten del på väg till och i Danmark. Miljöerna och platserna i boken är inte ingående beskrivna. Det som beskrivs är en typiskt vanlig småstad med mycket natur runt omkring.

I boken beskrivs relativt många karaktärer. Man får lära känna offrets familj och många misstänka. Trots att karaktärerna är många så blandas de inte ihop som de oftast gör i böcker. Författaren har klarat det bra genom att tydligt beskriva personerna.

Ledtrådarna är i boken är många men de flesta bara är gissningar. Man kan lösa fallet innan man i boken får reda på svaret om man är van att läsa deckare. Alla ledtrådar till brottet ges, det gäller bara att sätta ihop dem rätt, oc...