Kärleken

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det var fredag eftermiddag och 18 åriga Jesper satt på bussen hem från skolan.
Jesper hade varit tillsammans med Johanna som gick i samma klass som Jesper i nästan tre år.
Johanna bodde i samma höghus som Jesper, Jesper bodde på tredje våningen och Johanna på andra.

Jesper klev av bussen och gick de 50 metrarna hem. När han hade gjort läxorna var det mat, det var pannkakor med sylt och glass. Efter maten gick han upp på sitt rum och gjorde sig i ordning inför festen som var hos hans kompis Micke. Jesper tog på sig sina finaste kläder och kammade håret extra noga. När han var klar satte han sig vid teven för att vänta på att Johanna skulle komma och hämta honom. Det var någon sån där brittisk kärleks serie, den var ganska bra men han såg inte så mycket av programmet för efter ca 10 minuter hörde Jesper att det plingade på dörren, det var Jespers mamma som öppnade dörren, hon ropade på honom att det var Johanna. Jesper gick till dörren och skrek till mamma att han skulle gå till festen. Jesper stängde dörren och gav Johanna en kram.
De gick till Micke, Mickes föräldrar och hans lillasyster var på Mallorca, så det passade bra att han hade festen.

När Johanna och Jesper kommit fram till Mickes hus gick de in till de andra. Jesper frågade Johanna om hon ville ha en drink, och de ville hon, så Jesper passerade dansgolvet och gick fram till bordet där drinkarna stod och gick tillbaka till Johanna. När hon hade tömt glaset frågade hon om Jesper ville dansa, och det ville han så klart. När de hade dansat ganska länge, ville Johanna ha en öl. Jesper hämtade en åt henne, när hon hade druckit upp två öl till och ville ha mer sa Jesper ifrån med lite arg röst:
- Jag vet hur du blir, det räcker med öl nu!
Johanna svarade snäsigt tillbaka:
- Vad värst var du lägger dig i nu då!
Sedan sprang hon ut och Jesper sprang efter henne för att se vart hon tog vägen.
Johanna skulle springa över vägen hem till sitt hus, men hon ramlade plötsligt ihop mitt på gatan och spydde. Och Jesper såg i slow motion hur en röd Volvo körde i hög hastighet mot Johanna. Jesper kände sig yr och satte sig på den våta gräsmattan.

Miranda, Johannas bästa kompis var också på festen och hon hade blivit orolig när hon såg att Johanna sprang ut, så hon hade följt efter för att se vad som försiggick. När hon kommit ut och sett vad som hade hänt tog hon genast fram mobilen och ringde efter en ambulans. Jesper hade rusat fram till Johanna för att se hur det gick och kramade om sin älskade Johanna. Ca tre minuter senare kom ambulansen, ambulanspersonalen la henne på en bår och kollade hur Johanna mådde. Jesper tyckte att det kändes som om de höll på att få liv i Johanna i flera timmar fast det bara var tjugo minuter. När de sa att det inte gick att rädda Johanna kunde Jesper inte hålla tårarna borta längre, och Miranda kramade om honom och försökte trösta honom, men tårarna var svåra att hålla borta för Miranda också, Johanna hade ju varit Mirandas bästa vän sedan dagis.

Miranda och Jesper gick hem till Jesper och satt och pratade i flera timmar, de pratade om allt bra som Johanna hade gjort, tills Miranda upptäckte att klockan redan var fyra på natten och hon sa att hon skulle gå hem och försöka sova och att det borde Jesper också göra. Men när Miranda hade gått och Jesper skulle försöka sova fick han inte en blund i ögonen, han såg bara bilderna av bilen som åkte mot Johanna framför ögonen. Han låg och tänkte på Johanna hela natten och kunde inte somna. När klockan blev sju orkade han inte ligga i sängen och inte göra någonting längre, så han tog mobilen som låg på sängbordet och ringde till Miranda, han frågade om de kunde göra något, och det ville hon gärna göra! Så de bestämde att de skulle träffas hos Miranda klockan elva. Hemma hos Miranda bestämde de att de skulle gå och fika på stan, när de satt på caféet kände Jesper att det var något speciellt mellan Miranda och Jesper. Det sa han också till Miranda och hon sa att hon kände samma sak. Dom satt länge på caféet och pratade om allt mellan himmel och jord sedan gic...