Sverige och Nordens forntid

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sverige och Nordens forntid kan delas in i olika epoker, och detta gör man efter vilket material som användes i redskapen just för den tiden. Och efter detta epoker fortsätter man att dela in olika skeenden i vår historia i en slags tidslinje, jag tänker kortfattat att återge en tidslinje från Nordens forntid och fram till 1500-talet.
Uppgifter/Frågor jag vill ha svar på:
1-8 , En “Tidslinje” från forntid och fram till 1500-talet.
9. En berättelse där fantasi och fakta blandas om ett typiskt liv under järnålder.

1. Äldre stenålder 10 000–4200 f. Kr. / ”Paleolitikum”
Äldre stenåldern kännetecknas av trä, horn och ben därför att det var av dessa material som människorna skapade sina vapen och redskap, men även av flinta under den senare delen av denna ålder. Man har även funnit att man hade hundar som husdjur, då man funnit skelett.

2. Yngre stenåldern Ca 4000 år f. Kr.
I Yngre stenåldern startade man upp odlingar med växter och lede tamboskap. Det i sin tur ledde till att människor blev mer bundna till en viss plats, och istället som förr flytta runt efter djuren och vatten så skapade man sig små områden med tätare befolkning. I denna ålder och även lite i den äldre stenåldern så klädde man sig mest i skin. Epidemiska sjukdomar uppträder troligen först här, när människan blir bofast.

3. Bronsålder inträde omkring år 1800- f.Kr. –500 f. Kr.
Bronsåldern tar sedan vid där stenåldern slutar och namnet kommer från att smycken arbeten och tillverkning av vapen i brons blev allt vanligare. I bronsåldern använde man kläder av ylle. I Sverige har vi mycket hällristningar kvar från denna tid.


4. Järnåldern 500 f. Kr.–1050 e. Kr.
Man började att använda sig av sjö, myrmalm och rödjord och upptäckte att med detta kunde man tillverka järn. Vilket också lämpade sig bättre för vapen och verktyg än materialen från tidigare åldrar. Men fortfarande var det genom jakt och fiske som man mättade sig till störst del. De sista 200 åren på denna tid startade även förtiden på vad man kallar ”Vikingatiden”.

5. Vikingatiden f. Kr. 793 - 1050e. Kr
Under denna tid som även ingår i järnåldern, levde större de flesta människorna i Norden som bönder, fiskare och jägare, som var fredliga, och rädda för vikingar. Men Vikingarna hade även skapat skräck för folk i Europa. Och som skydd för överfall hade man placerat ut vakter som spanade ut över vattnet.
Jordbruk var nu det som man främst livnärde sig på. Jordbruksredskapen var gjorda av järn och trä, och det är därför denna episoden också kallas för järnåldern. Vikingarnas uppkomst under denna tiden kan ha många olika förklaringar men en var säkert de stora striderna om makten som kretsade i byarna om exempelviss jorden och arvsrätten. Många såg säker en chans till ett bättre liv genom att plundra och göra sjöar och hav osäkra.

6. Äldre medeltiden 1050 - 1250
Denna period myntas mest i svensk historia av olika tronstrider och man kan säga att den inleds med ”Edmund den gamle”, då han blir kun och avslutas med ”Erik läspe och halt” som var den siste kungen av ”Erikska ätten”.
Tiden framåt präglas av maktstrider av sk. Svear och Götar. Vikingastriderna hade sett sitt slut och människorna började att strida i landet istället. Men om man följer tronföljden så har tronen varit jämt fördelad: Karl Sverkersson 1160-1167, Knut Eriksson 1167-1195, Sverker d.y. Karlsson 1195-1208, Erik Knutsson 1208-1216, Johan Sverkersson 1216-1222, Erik Eriksson 1222-1250, sedan utdog de 1222 och 1250. Under denna tid kom påvekyrkan och kristendomen att lägga en grund hos oss i Sverige, och kyrkans hierarki blev tydlig för och i hela samhället.

7. Folkungatiden 1250 - 1389
Under denna tidsperiod skrevs lagar och stadgor som vi än idag känner till, vilket också blev det rådande lagsystemet i Finland som då var helt erövrat av Sverige. Och under 1200 -talet var riddar kulturen som mest högaktuell. Och under ledning av Norges och skånes kung; Magnus Eriksson 1316 -1374 så ökade all typ av byråkrati och förvaltning. Under denna period blev mer skrift på svenska än som tidigare latin.

8. Kalmarunionen 1389- 1520
Sverige, Norge och Danmark ingick i den så kallade ”Kalmarunionen”, de skapade en gemensam monark men var ändå självständiga länder. Denna union som drottning Margareta hade varit med att skapa, startade också ett missnöje bland många människor, därför att mycket av makten centraliserades till granlandet Danmark, som befann sig i Krig med många av de städer och länder som annars handlat mycket från svensk järnexport. Engelbrekt Engelbrektsson startade ett uppror för att ta bort danskarna ur Sverige. När Kristian II, unionen dåvarande kung startade Stockholms blodbad var detta för att 1520 driva bort de sista danskarna från Sverige, detta lyckades han då med.

9. Att leva under Järnåldern;

Källa: http://www.ur.se/forntiden/runmail/

Detta brev är översatt till följande;
Vi har precis gått in i Gräsmånaden och i sedvanliga fall plägas livet av en känsla som får allt att uppfattas lättare, dagsljuset gästar oss tidigare och skänker syn, värmen blir inte samma ängsla, och det blir enklare att forsla sig. Men nu förnimms jag endast som en börda för min ätt, en nyttjad kvinna som inte fött sin like någon son. Nu är det dock för sent, ty Bidvar har blivet bragd om livet. Barn av kvinnokön födde jag honom, tre stycken, Jorunn, Härdis och Finna. Men de blir knapp till någon undsättning åt vår ätt, snarare en last med levnadsåren 1,3 och 5, måhända att Finna har lärt sig vara behjälplig med kreaturen nästa vår. Men det lilla ätten ärver efter Bidvar räcker icke till att skaffa uppehälle åt mig och mina avkommor. Jag besinnade först att jag skulle gå till stamsamhället intill och tjänstgöra som trälkvinna, men där går krämpa och krankhet nu. Vår ätt är stort belastad med gamla och barn, och nödställda är vi. Så jag har kommit fram till att Jorunn och Härdis törhända kläs hederligast med mig i änglavingar. Finna har behagligt ljuslagt hår och himmelsblå ögon, tunn är hon inte heller så hon borde gå att utbjuda till grannbyn, hon borde dock kammas, jag befarar att hon har löss. Men utse en hennes husbonde väl, så hon inte drar skam som ärgi utöver ätten.
Vad befarar mig, Jorunn och Härdis så vill vi bli kläda i våra fagraste särkas med ärmlös klänning över den. Jag har ävenledes en åstundan om Finna kunde få välja några spännbucklor att till detta. Jag hoppas inte att kläderna vi har när jag dräper oss blir allt fördärvade. Jag åstundar att ni trots följande handling vill gravlägga oss i gravfältet jämte Bidvar. Dundraren kan nog ha skonsamhet det, jag har varit honom huld.
/ Jora