Övning: Debattinsändare Rovdjurens vara eller icke vara

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Har vi fått nog nu? När vargen kommer allt närmare, björnen börjar ta sig friheter och lodjuren ses av okunniga ögon som större huskatter.

Jag har följt rovdjursdebatten med stort intresse under en längre tid. Journalisten Staffan Widstrand behandlar ämnet i sin debattinsändare “Snart i en skog nära dig” (28/8 -06). Han skriver bland annat att “för första gången på över hundrafemtio år börjar vi kunna tala om stammar av fyrfota rovdjur av någon betydelse, i allt fler delar av landet“, vilket jag tycker är en sanning med modifikation. Problemet med vargar som river får har funnits under betydligt längre tid. Den stora skillnaden är att för 22 år sedan hade vi bara två vargar, tack vare tjuvskytte och annat. Nu har vargstammen ökat med 30 procent om året, vilket medför stora problem för boskapsägare.
Jag anser definitivt att man ska få skjuta varg som ger sig på egendom. Vi människor har en lång tradition av jakt för att klara oss från svält och för att skydda våra nära och kära, inklusive husdjur. Staffan Widstrand pekar ut oss människor som det farligaste rovdjuret. Ja!? Och? Skulle vi vara mindre viktiga än rovdjuren? Ska det bli tillåtet med skyddsjakt på människor eller? Absurd tanke!
Så länge vargen håller sig i skogen och lever av sina naturliga bytesdjur ska den få leva i fred. Det gäller även björn, lo och järv. Järven kallas ibland fjällets hyena och den och lodjuret är de som tar flest renar. Med tanke på att renar i många fall är samers största inkomstkälla så förstår jag deras hat mot de rovdjur som “stjäl pengar” från dem och jag anser att det är självklart att de ska få skydda sin inkomstkälla.
Jägarnas Riksförbund är en organisation med en viktig uppgift, bland många, nämligen att introducera ungdomar i jakt och viltvård. Om detta och mycket annat matnyttigt skriver Sivert Borup i sin debattinsändare “Jägarkåren är en omistlig naturresurs”. Han pekar till exempel på att de “har massor av lagar och förordningar som styr jakten uteslutande till viltets fördel“, vilket jag tycker är bra att veta.
Han berättar också om hur vi människor har utvecklats till det vi är i dag tack vara att vi har varit, och är, fiskare och jägare. Den stora skillnaden ligger i att vi numer är mer utvecklade tack vare vår tekniska och praktiska evolution, där vi lärt oss att tillämpa våra kunskaper på ett bättre och mer tidsbesparande sätt.
Jag känner att jag måste ta upp det här med skyddsjakt som är något nödvändigt för att människor och djur ska kunna leva tillsammans och dessutom berätta om syftet med skyddsjakt.
Det är ett sätt att förebygga skador som viltet kan orsaka. Metoden tillämpas vanligen när det inte är ett fredat eller särskilt skyddsvärt vilt som orsakar skada. Sådan jakt kan bli aktuell trots att jakt inte annars är tillåten på den aktuella djurarten eller den tid på året när skador uppstår. I vissa län här i Sverige, främst i norr, har skyddsjakt tillåtits på björn och lo. Jakten har främst motiverats av de skador som drabbar rennäringen. Länsstyrelsens förslag till skyddsjakt grundar sig bland annat på yttranden från olika grupper som t ex Naturskyddsföreningen, LRF, samebyarna och jägarorganisationer. Skyddsjakt går ibland ut på att ta bort någon enstaka individ som är särskilt besvärlig. Andra gånger syftar skyddsjakten främst till att skrämma och splittra anhopningar av vilt. Det är helt enkelt ett nödvändigt ont. Tyvärr ger skyddsjakt många gånger endast begränsad och tillfällig effekt som skadeförebyggande metod.# Därför är det viktigt att också försöka hitta andra lösningar.
Jag önskar att fler tog sig tid till att lära sig hur viktigt det är med naturvård och att det i det ingår att hålla rovdjurstammen nere så att vi människor inte behöver vara rädda. Dessutom sprider så kallade djurvänner falsk propaganda vilket medför att allmänheten får fel eller negativa...