Historie förfalskning och vetenskap

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vetenskapliga synsätt
Inom vetenskapens värld används olika synsätt, vilken sedan ger grunden för vad forskningen kommer att fastställa. Vanligtviss används 2 olika synsätt så som naturvetenskaplig/positivistisk syn och humanism/hermeneutisk syn. Vetenskapen är en komplex verklighet för många människor och därför har jag valt att reda ut frågan: Vad innebär naturvetenskaplig/positivistisk syn och humanism/hermeneutisk syn på vetenskap?
Ytterligare något som blir intressant i mötet med historia är; ”Hur kan vi verkligen var säkra på att det som sägs verkligen har skett?”. Många gånger får vi lita på att den information vi söker via välkända uppslagsverk är korrekta. Men det finns också människor genom tiderna som är av annan uppfattning. En del av dessa är ”Historieförfalskare” exempel på dessa är den kulturella rörelsen Göticism i norden, Piltownmannen i Egnland och Japanen Shinchi Fujimura , listan kan göras längre då många olika människor och grupper har förfalskat historia genom tiderna. Jag kommer att göra en kort sammanfattning om vald historieförfalskning och besvara frågor som; Hur de förfalskade/hur förfalskningen gick till, hur lång tid det tog innan de blev upptäckta och varför de förfalskade.
Humanism/hermeneutisk synsätt innebär att man framställer de personliga och unika gärningarna som är utmärkande för människan. Man är inom detta synsätt ute efter att förstå människans sätt att handla i olika situationer. Humanism/hermeneutisk är ute efter att förstå istället för att finna förklaring som man inom det naturvetenskapliga synsättet är. Naturvetenskapen vill betrakta händelser i naturen som är regelbundna. Exempel: En brand uppstår. I naturvetenskapen är man då intresserad av att förklara detta genom att konstatera de faktorer som ledde till en brand. Ponera att branden var anlagd, då vill man enbart veta hur? Medan man inom den humanistiska forskningen är intresserad av att förstå gärningsmannens tankar som förde denne till handling. Hermeneutikerna vill i sin forskning kring detta återskapa de känslor och uppsåt som styrt gärningsmannen till handlingen, det är den inre processen i människan man är nyfiken över. Under 1800-talet hävdade man därför att naturvetenskaplig och humanistisk forskning därför hade olika forskningsuppgifter. Överlag var den stora skillnaden i folkmun sådan att man inom natur.v. ville förstå och inom human.v. ville förklara. Den naturliga frågan tycks då bli, vill man inte både kunna förklara och förstå? Förklaringen till detta är precis händelsen som jag skrivet om ovan. Man vill förstå och förklara, men man var intresserad av olika fragment av händelsen. Min uppfattning: Själv är jag helt övertygad om att båda synsätten behövs, och jag tror att vi människor är olika lagda. Somliga är mer teoretiska medan andra är pratiska, en del kan förklara då andra bara förstår. Några känner behov av den känslomässiga delen medan andra inte. Vissa älskar matematik medan andra hellre vi ha bild. Vad som är viktigt och ibland faller bort i denna kamp om vad som är mest prestigefyllt är att allt är en del av en helhet. Jag finner det därför självklart att det är viktigt och intressantast att få så många fragment av helheten som möjligt. Med fler fragment och frågor kan vi få en tydligare blid och flera svar.
En Intervju med R.Faurisson
KÄLLA: http://www.radioislam.org/historia/rf-7sv.htm

Den första frågan lyder: Vad är revisionismen?
Fråga nummer två: Hur förhöll det sig med gaskamrarna?
Fråga nummer tre: Hur förhöll det sig med folkmordet?
Fråga nummer fyra: Vad kan man säga om siffran sex miljoner?
Fråga nummer fem: Är vittnena tillförlitliga?
Fråga nummer sex: Berätta om de två revisionisterna Zündel i Kanada och Leuchter i USA.
Och sista frågan (sju): Berätta om den senaste rättegången mot Er i Paris, 21 och 22 mars och i vilken domen kommer att kungöras den 18 april
Första frågan - vad är revisionism?
Med revisionism menas att man reviderar, dvs omprövar, ett tidigare allmänt accepterat faktum. T ex: för länge sedan ansågs det allmänt som ett accepterat faktum att jorden var platt och att solen cirkulerade runt jorden. Men så kom vissa forskare att ta denna vedertagna sanning under revidering och fann då att jorden är rund och att det är jorden som cirkulerar runt solen. Vi har andra liknande exempel som: Nero satte eld på Rom. Detta är osant. Napoleon satte eld på Moskva. Detta är också osant. Ett annat exempel är att under första världskriget påstods det att tyskarna högg armarna av belgiska småbarn och att bulgarerna, som var allierade med Tyskland, gasade ihjäl människor i gaskamrar. Det är osant. Under andra världskriget påstods det att tyskarna gjorde sig skyldiga till ihjälgasningar. Det var vad den internationella militärdomstolen i Nürnberg slog fast 1945 och -46. I själva verket var det Sovjet som gjorde sig skyldig till detta brott. Ytterligare ett exempel: gasningar påstods ha skett i Dachau, Buchenwald och Bergen-Belsen. Men 1960 slog historikerna plötsligt fast att det faktiskt inte skett några gasningar i Dachau, Buchenwald och Bergen-Belsen. Däremot vidhöll man fortfarande att det förekommit gaskammare och gasningar i Auschwitz och på andra platser. Och så mera färska exempel på revisionism som visar hur nödvändig den är. Tänk bara på vad journalisterna skrev om Rumänien eller Timisoara eller om kriget i Persiska Gulfen.
Den förste verklige revisionisten var en fransman vid namn Rassinier. Han var socialist och motståndsman och deporterades till Buchenwald. Men när han återvände upptäckte han att det florererade en mängd underliga historier om hans läger och om andra läger och han beslöt att göra en noggrann undersökning. Han sade sedan: "Vi har ingen rätt att överdriva eller fara med lögner även om det är mot människor vi hatar. Sanningen måste råda." Och han upptäckte att, visst fanns det deportation av judar t ex, koncentrationsläger fanns också. Gaskammare för desinfektion - ja; men gaskammare för att döda människor - nej. Han insåg att siffran sex miljoner dödade judar var rent nonsens och han sade, att det var väsentligt att ta reda på den verkliga siffran för döda och dödade - både judar och icke-judar. Han sade också att Zyklon B användes för desinficering och krematorier för att bränna döda kroppar. Han var den förste. Idag finns revisionister över hela världen.

Andra frågan - gaskamrarna:
Människor tenderar att föreställa sig att vilket rum som helst kan användas som gaskammare att gasa ihjäl människor i. Detta är en absolut vanföreställning. Speciellt om man använder sådan typ av gas som Zyklon B eller cyanvätegaser. Människor blandar ihop självmord och olyckor med gas med avrättningar med gas och tror att det kan fungera på samma sätt. Om man vill ta livet av sig genom gasning, så kan det ske relativt enkelt men man kan också orsaka en omfattande olycka. Av alla vapen är gasen den mest svårhanterliga. Om man vill avrätta någon genom gasning vill man givetvis inte själv också bli dödad. Gör ett besök vid en amerikansk gaskammare i en fångvårdsanstalt. Här avrättar man endast en person åt gången. Och för att avrätta endast en person krävs extraordinära försiktighetsåtgärder.
Lufttäthet är ett stort problem. Mycket komplicerat blir det om man t ex använder Zyklon B eftersom den häftar fast intensivt vid alla ytor och i synnerhet på människokroppar. Man behöver en mycket tät och stark dörr till en sådan gaskammare. Speciella rengöringsmedel behövs för att neutralisera gasen efter avrättningen. En läkare och två andra personer går efter avrättningen in i gaskammaren med specialgjorda gasmasker och man måste noggrant rengöra kroppen eftersom den i sig själv är förgiftad av gasen.
Det är därför rent löjligt att påstå att man kunnat avrätta 2000 personer i en enda omgång med Zyklon B i Auschwitz speciellt när man dessutom påstår att medlemmar av Sonderkommandot sedan gick in där rökande och ätande, dvs utan gasmasker. Zyklon B är dessutom explosivt. Åtskilliga skäl talar för att gaskammare, för att döda någon människa, var en omöjlighet. Det är fysiska skäl, kemiska skäl, topografiska skäl, byggnadstekniska skäl m fl.
Tredje frågan - hur var det med folkmordet?
Mitt svar är: det fanns absolut ingen policy för en fysisk förintelse av de europeiska judarna. Ingen order, ingen plan,
ingen budget, inga instruktioner och inga vapen. Den sk "slutliga lösningen" var en territoriell lösning. Det s k Wannsee
protokollet säger uttryckligen att efter kriget skulle de överlevande judarna friges och börja ett nytt liv. Ett tag funderade
tyskarna på Madagaskar som den "slutliga lösningen". Men genom kriget blev detta omöjligt, så de beslöt istället att
isolera judarna så mycket som möjligt, som fiender till Tyskland, i koncentrationsläger och genomgpångsläger men
aldrig i utrotningsläger.
Fjärde frågan - Siffran sex miljoner:
I Nürnbergrättegången fick vi höra att sex miljoner judar hade dödats. Denna siffra är befängd. År
1979 kom historikerna överens om att siffran skulle betraktas som symbolisk, dvs falsk. Faktum är att
många judar dog under kriget men många överlevde också. Se på alla dessa organisationer med
överlevande! Frågan är vad man menar med många. Den frågan bör besvaras av dem som anklagar
Tyskland. Och jag tror att det är möjligt att besvara den. Detta under förutsättning att vi får lov att
arbeta i en ort med namnet Arolsen, vid den internationella spårningscentralen. Men det är inte tillåtet
att resa dit och forska. Låt mig ta ett exempel: fram till april 1990 sades det att fyra miljoner människor, varav 90%
judar, hade dödats i Auschwitz. Detta ristades t o m in i ett stort monument i Birkenau. Men i april 1990
beslöt myndighetern vid Auschwitz museum att avlägsna dessa inskrifter eftersom siffran, den officiella siffran från
Nürnbergrättegången var överdriven och osann. Nu säger man att det är "kanske en miljon". Detta är revision. Detta är
revisionism. Men det är inte det sista budet. Faktum är att jag på goda grunder kan tänka mig att kanske 150 000
människor dog i Auschwitz. Jag säger dog - inte dödades - förstås kan vissa ha dödats - men de flesta dog, främst i tyfus.
Femte frågan - vittnena:
Många säger, "men vittnena då?" Jag kan då bara svara att vi har vittnen på allt möjligt- inklusive flygande tefat. Men
varje jude, som överlevde Auschwitz, är ett levande bevis på att Auschwitz inte var något utrotningsläger. Många
överlevande tror förstås på historien om gaskamrarna. Vissa judar, vissa, sade att de sett gasningar, men de blev aldrig
ordentligt förhörda om dessa påstådda gasningar. Första gången någon av dem korsförhördes om detta var vid
Zündelrättegångarna i Toronto 1985. Och tro mig, det blev en katastrof för dessa självutnämnda vittnen. Den berömde
Rudolf Wrba sade om sitt nedskrivna vittnesbörd från Auschwitz, att det var en poetisk beskrivning och han kallade det
t o m på latin, en ''''licentia poetarum''''. Det finns alltså inte ett enda vittne om dessa gasningar.
Sjätte frågan - vilka är Ernst Zündel och Fred Leuchter?
Ernst Zündel är tysk. Han bor i Toronto. Han har gjort mer än någon annan för revisionismen. Och han har ställts inför
rätta som så många andra världen över. Han blev dömd. Men hans två långa rättegångar 1985 och 1988 avslöjade
mycket. De avslöjade t ex att den judiske professorn, Raol Hilberg, holocausthistorikernas främste, var totalt
inkompetent. Han hade aldrig besökt ett läger, han visste inget om de s k gaskamrarna. Han hade nämnt att det fanns
order från Hitler att döda judarna men då han ombads att visa upp dessa order blev han tvungen att erkänna att de inte
existerade etc etc.1988 sände Ernst Zündel, Fred Leuchter, en specialist från Boston på gaskamrar i amerikanska
fängelser, till Auschwitz, Birkenau och Majdanek. Fred Leuchter skrev en 193 sidor lång rapport med kemiska analyser
av prover tagna i dessa läger och analyserade i ett amerikanskt laboratorium. Resultatet visade att det fanns åtskilliga
bevis för att det funnit desinfektionskammare i dessa läger. Men det fanns inga som helst bevis för att de föregivna
gaskamrarna använts att gasa ihjäl människor i. Det senaste beträffande Leuchterrapporten avslöjade jag i Bryssel
förra månaden. Vi hade då fått veta att myndigheterna vid Auschwitz museum låtit expertis från Krakow i Polen
kontrollera Leuchterrapporten. Resultatet av denna undersökning resulterade i en bekräftelse av Fred Leuchters rapport
Fråga sju - den senaste rättegången mot mig:
Under tolv års tid har jag redan haft åtskilliga rättegångar, men det gör mig inget. Det enda som är viktigt för mig är
sanningen. Nyligen antog man i Frankrike en lag som påbjuder 1 månad - 1 års fängelse eller 2000 - 300 000F i böter
för den som ifrågasätter brott mot mänskliga rättigheter så som de definieras i Nürnberg -domstolen. Och det var därför
jag blev stämd inför rätta. Jag gjorde då något mycket enkelt. Jag tog till rättssalen de 42 volymerna från
Nürnbergdomstolen och jag sade: "Här har ni 25 000 sidor. Försök att finna ett bevis, ett enda bevis, på att det fanns
åtminstone en gaskammare. Och försök därefter att finna ett bevis, ett enda bevis, på att folkmord begicks, dvs att det
fanns en plan att fysiskt utrota judarna." Och jag visste att de inte skulle kunna finna ett enda exempel, ett enda bevis.
Nürnbergdomstolen försökte nämligen inte ens att föra detta i bevis. Man förutsatte att det redan var bevisat. Så för mig
har rättegångarna ingen betydelse. Jag kommer att fortsätta mitt arbete. Jag kommer att fortsätta forska i denna stora
lögn om gaskamrarna. Det är f ö en mycket gammal lögn, c:a 75 år. Redan 1916 och 1917 påstods det att bulgarerna
gasade ihjäl människor. Men 1920 kunde man konstatera att detta inte var sant. På 40-talet togs sedan denna gamla
lögn fram igen som någon slags återvinningsteknik och man började påstå att tyskarna gasade ihjäl judar. Jag kan inte
tänka mig att föra denna lögn vidare och jag bryr mig inte om ifall människor beskyller mig för att vara antisemit, nazist
eller liknande. Jag är definitivt varken antisemit eller nazist.
Jag vill till sist säga följande: jag är optimistisk för revisionismen, men jag är pessimistisk för revisionisterna, för livet
kommer att bli svårare och svårare för oss revisionister. Men jag ser revisionismen som den stora intellektuella
händelsen i slutet av detta århundrade och jag lyckönskar Ahmed Rami och andra likasinnade, i Sverige och på andra
ställen i världen, i deras kamp mot en stor lögn och i deras kamp för sanning, frihet och rättvisa.

Jag har varit på ett koncentrationsläger
När jag konfirmerade mig fick vår konfirmationsgrupp ett erbjudande om att åka till Polen för att besöka ett barnhem och ett koncentrationsläger. Denna resa kom att etsa sig fast väldigt starkt i mitt minne. Nu när jag idag läser om en undersökning som gjorts i svenska skolor, tränger sig dessa minnen fram.
Undersökningen utfördes av ”Regeringens barn- och ungdomsdelegation” och visade att av 8000 ungdomar i klasserna 6,7,8,9 i grundskolan svarade bara 66% att de var säkra på förintelsen ägt rum.
Detta tycker jag är ytterst skrämmande!! Visserligen är denna undersökning gjord 1997 och har därför några år på nacken, men jag finner den ändå väldigt skrämmande. Då jag sökte på sökorden ”Förintelsen, sann?” på Internet blev jag nästan chockad. Herregud så många som tror att det verkligen aldrig skett. Till och med högt uppsatta historiker och intelligenta människor hävdar att utrotningen av judar ägt rum! Jag har valt att citera Anna Ståläng; ”Precis som alla andra galningar i sekter osv., har även dessa anhängare med häpnadsväckande meritlistor”. Vilket jag finner extremt ruskigt, då det ofta är de välutbildade som vi lyssnar till.
Jag är i alla fall ”glad” att jag varit på ett koncentrationsläger och därför inte kan övertalas lika lätt som en grundskola elev om att detta aldrig har hänt. För mig är det viktigt att människor känner till denna del av vår mörka historia, och accepterar att det faktiskt skett! Hur ska vi annars undvika en upprepning? Jag tycker att man i skolan, och i media borde lyfta fram detta bekymmer mer. Somliga säger att det skulle vara farligt eftersom man så också släpper fram och ger plats för de manipulerande historiefalskarna. Min åsikt är dock att det blir lättare att ta itu med problemen när de inte är bakom ridån.

Revisionister ??
Solklara revisionister är David Irving och Robert Faurisson, som arbetar som historiker, de menar att det är de forskare som lyckats reviderat vår uppfattning om en särskild händelse som anses gjort människan den största lyckan, hjälpt denna att hitta sanningen.
RadioIslam arbetar också med ifrågasättandet av bland annat förintelsen, de ligger ute på Internet för att debattera med alla gammal som ung. Jan Hjärpe är professor och teolog och har vittnat till Radioislams fördel i rättegångar som hållit som radioislam. Hjärpe hävdar samt skyddar sig genom att säga ”Om man inte får diskutera och ifrågasätta ”Förintelsen” så upphör den att vara ett historiskt faktum, då blir det som en dogm och överförs till den mytologiska sfären” Jag känner personligen att genom manisk ifrågasättning i stället för acceptans kan ingen kunskap vinnas, snarare effekten av en tupp av en fjäder.
Svante Nycander skrev i DN den 18/4 92:
”De flesta av oss har helt enkelt accepterat en allmänt etablerad version av vad som hände under nazismen. En del sådana etablerade sanningar om historiska händelser har visat sig vara myter. Människor med inflyttande, även intellektuella, har få...