Edssjön

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sammanfattning

Edssjön ligger i Upplands Väsby kommun och tillhör Oxundaåns avrinningsområde. Området har ett stort naturvärde och där lever många olika fågel- och fiskarter, en del är rödlistade. Edssjön lider, som så många andra sjöar i Stockholmsområdet, av höga utsläpp, salthalter och övergödning. Området kring Edssjön domineras av jordbruk och slättområde, men även barr- och lövskog förekommer.


Inledning

Människan utnyttjar vatten i hushåll och industri men även för sjöfart, fiske, flottning, rekreation, vattenkraft samt som mottagare av föroreningar. Det är en naturresurs som människor, växter och djur inte kan klara sig utan! Vattnet känner inte av några kommungränser, utan rör sig istället inom det som kallas avrinningsområden. Ett avrinningsområde är ett landområde med sjöar, våtmarker och vattendrag vars vatten sen rinner ut på samma ställe.


Edssjön är en del av Oxundaåns avrinningsområde och ligger i södra Uppland norr om Stockholm i Mälardalens spricklandskap. Området har ett stort kultur- och naturvärde och sträcker sig inom sex kommuner (Järfälla, Sigtuna, Sollentuna, Täby, Upplands Väsby och Vallentuna). Andra sjöar i avrinningsområdet är Fysingen, Norrviken, Oxundasjön, Vallentunasjön samt flera småsjöar. Artrikedomen är stor i både flora och fauna, de rödlistade fiskarterna Nissöga (bilden till vänster) och Asp (bilden till höger) lever och frodas i dessa vatten. Ej att förglömma så finns det även ett rikt fågelliv, dryga 180 arter trängs på sjön.

Avrinningsområdet närmast Vallentunasjön, Norrviken och Edssjön är utsatta för väldigt stor mänsklig påverkan eftersom flera av norra Stockholms förorter ligger inom dessa områden. Även jordbruket har en stor inverkan på dessa, de utgör 30-40 % av området. I slutet av 1960-talet förbättrades miljön i sjöarna och vattendragen genom att tätorternas avlopp anslöts till kommunala reningsverk. Tyvärr har det inte lett till önskvärda förbättringar utan sjöarna och vattendragen i detta område drabbas årligen av kraftiga algblomningar, igenväxning och syrebrist.


Syfte

Vi fick i uppgift av kommunen, att som en utredningsgrupp, göra en miljöinventering av en sjö i Stockholmsområdet. Vi valde Edssjön, Upplands Väsby kommun, eftersom den är en del av ett större område med stor betydelse. Målet med utredningen var att fastställa sjöns tillstånd och säkra dess långsiktiga överlevnad.


Metod

Vi började med att analysera problemet och välja sjö. När alla basgruppsmedlemmar hade allt klart för sig började vi sätta upp kunskapsmål. Strax därefter kontaktade vi Upplands Väsbys kommun för att höra om några tidigare undersökningar hade gjorts. Sjön hade nyligen testats, däribland sådana saker som vi själva inte kunde utföra. Efter det att vi läst igenom information vi fått begav vi oss till Edssjön, där vi både festade och utförde nyttosaker. Vi tog prover på vattnet, jorden och växtligheten runtomkring. Vi kontrollerade alla våra prover i IT-Gymnasiets labb.

Resultat

Edssjön är en 1,06 km2 stor grund slättsjö. Ungefär hälften av Edssjöns strand utgörs av De Geer morän. De Geer moränerna är parallella stensträngar som bildades under istiden. Den andra hälften utgörs av lera och gyttja. Det finns två stora vattendrag som bidrar med vatten till sjön. Edsån är den största bidragskällan, det är ett uträtat dike utan naturliga stränder men med vallar av uppschaktat material längs kanterna. Flödena varierar kraftigt och vattnet i ån är relativt näringsrikt. Vattnet rinner ända från Norrviken ut i den storslagna Edssjön. Det andra stora vattendraget är Vibyån som för med sig vatten från Ravalen (se bilaga).

Variationerna i vattenståndet är stora och sjöns volym ökar med 30 % när vattenståndet stiger 1 meter, vilket inte är ovanligt. Sjön är grund, 5,6 m som djupast, och botten består till störst del av polymiktisk bergart. Detta innebär att vinden kan blanda om allt vatten i sjön flera gånger om året vilket leder till att sjöbotten under den isfria perioden april-november, ständigt har tillgång till syre. Sjön är även grund nog för att solljuset ska tränga ner till sjöbotten och därmed gynna bottenvegetationen.

Kväve

Edssjön är kraftigt belastat med kväve. Edssjön är i och för sig inte särskilt känslig för detta då omsättningstiden enbart är 40 dagar. Dock leder den höga kvävehalten till algblomningar och vattnet från Edssjön rinner snabbt ut i Mälaren där dricksvatten tas ifrån. Det leder även till begränsningar i tillväxtheten av höga växter och plankton. Kväveläckaget kommer främst från jordbruk och kreatur, de svarar för hela 44 % vilket motsvarar 4616 kg/år3 kväve. På en god andra plats kommer samhället, 18 %, därefter skog och permanenta fastigheters vattenanläggningar som svarar för 6 % styck.


Fosfor

Fosforhalten i Edssjön är extremt hög. Fosforn är den största bidragande faktorn till de ständigt återkommande algblomningarna. Om fosforhalterna minskas i Vallentunasjön och Norrviken kommer fosforhalten minska betydligt i Edssjön.

Även i detta fall är det jordbruk och kreatur (32 %) som är de främsta källorna till fosforläckaget i Edssjön, men även fastigheterna släpper ut höga halter (25 %).

Utsläpp

Aluminiumhalterna i Edssjön är skyhöga! Aluminiumhalten är 265ug/l. Toxiska halter anses av Naturvårdsverket vara 25-75 ug/l. Aluminiumtillflödet bör absolut undersökas och stoppas. Det finns även höga halter av Kadmium, betydligt högre än i Vallentunasjön och Norrviken. En trolig källa till de höga kadmiumhalterna är dagvattnet och jordbruket då handelsgödsel innehåller kadmium. Inom Edssjöns avrinningsområde finns också enskilda avlopp från 6 arbetsplatser samt tipp för jord- och schaktmassor.

Djurliv

Det värdefullaste området i Edssjön är vassområdet där flera av de hotade fågelarterna håller till, t.ex. kornknarr (undre bilden), brun kärrhök (övre bilden), och rördrom. De däggdjur som finns vid sjön är de mer skyddsvärda arterna bäver, igelkott, mårdhund och stor fladdermus men även fälthare, grävling, mink, rådjur, räv, skogshare och älg. De existerade fiskarterna är som ovan nämnt de rödlistade asp och nissöga, men det finns även abborre, björkna, braxen, gädda, gärs, gös, lake, löja, mört, nors och ål vilket är betecknat som ”klass 1”. Klass 1 är enligt Naturvårdsverkets rapport ”mycket högt antal arter”. I Upplands Väsby kommun klassas Edssjöområdet som av särskilt intresse för naturvården. Enligt länsstyrelsens naturvårdsprogram anses Edssjön vara klass 3 ”Högt naturvärde”. Nordvästra delen av sjön ingår i ett område som är klass 2 ”Mycket högt naturvärde”, tack vare De Geer moränerna.

Alkalinitet och pH

Alkalinitet är ett mått på vattnets buffrande förmåga dvs hur motståndskraftigt vattnet är mot försurning. Försurning är skadligt då den sura miljön löser ut metaller som t.ex. bly och aluminium men även för att riktigt sur miljö fräter sönder organismer. Olika organismer är dock olika tåliga mot sura miljöer.

pH visar om vattnet är försurat eller inte. pH är även viktigt då det bland annat bestämmer i vilken kemisk form metaller förekommer, dvs om metallerna binds i sedimenten eller om de finns fritt i vattenmassan. Desto surare den akvatiska miljön är desto mer metaller kommer att finnas löst i vattenmassan. Detta är framförallt viktigt då metaller, även i små mängder, är giftiga för djur och människor. Särskilt viktigt är förekomsten av löst aluminium som under sura förhållanden kan vara giftig.

Tidigare prover som har tagits i Edssjön visar att pH-värdet är 7 och alkaliniteten är 2,315 mekv/l, det är enligt Naturvårdsverket ”Mycket god bufferkapacitet”.
Slutsats

Under laborationen av vårt sjövatten kom vi fram till att pH-värdet är neutralt och därför inte det minsta försurad. Detta trots att det växer mycket barrskog på sjöns västra sida. Vi antar att detta beror på att jordbruken runtomkring väger upp surhetsgraden, men de bidrar dock till de höga kväve och fosforhalterna. Dock finns det vattenhundar som aktivt kämpar mot dessa värden. Tack vare de bra pH-värdena är de skyhöga halterna av aluminium inte lika giftiga som de skulle kunna ha varit om det varit surt.


Vi antar att det härliga pH-värdet har att tacka den mycket goda bufferkapaciteten för sin framgång att vara neutral (påminn pH-värdet att tacka buffern i sitt segertal). Alkaliniteten visade sig efter vår laboration att vara 0,00245 mol/l vilket är som ovan nämnt mycket god bufferkapacitet.

Konduktiviteten vi uppmätte var 0,426 mS/cm, det är ett högt värde och tyder på höga salthalter i vattnet. Konduktivitet är ett mått på ledningsförmågan av ström och den ökar ju fler lösa joner det finns i vattnet, därmed drar vi slutsatsen att sjön är mycket joniserad. Salthalterna beror på diverse utsläpp i avrinningsområdet.
Åtgärder
Vi tror att de flesta utsläpp beror på okunskap bland privatpersoner och näring...