Bokrecension: Körkarlen av selma lagerlöf

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Körkarlen skrevs 1920 av Selma Lagerlöf.

BOKEN
Syster Edit, en slumsyster, ligger på dödsbädden i lungsot.
Hon frågar efter David Holm, men igen kan förstå varför.
David Holm var en alkoholiserad man som slog fru och barn, en man som inte ångrar något, som inte brydde sig om någon., En man som hade ett hjärta av sten.
Varför ville hon träffa honom?

Samma natt, Nyårsnatten, sitter David Holm med två män på självaste kyrkogården bredvid klocktornet och dricker öl och brännvin.
David frågar om dom tror på spöken och övernaturliga andar.
– Nej visst gör vi inte det. Svarade de såklart, de var väl vuxna män.
- Då ska ni få höra, fortsatte David Holm.
Och så berättar han om sin vän från Stockholm som alltid stannat hemma på nyårsnatten. För han var rädd, han var rädd för att dö just som klockan slog tolv och det nya året skulle komma.
För om man dog just som klockan slog in det nya året, skulle man få bli körkarl åt döden i ett helt år.
– Man kör inte vilken vagn som helst inte, körkarlens vagn är så gammal och sliten, att ingen kan tro att det ska gå att åka på den. Hjulen är nära på att ramla av, och de har aldrig smorts så de gnisslar ett bedövande och skärande ljud. Träet i vagnen är alldeles ruttet och sitsen är så sliten, att det nästan är hål rätt igenom.
Framför vagnen går en enögd och halt häst som är så mager att ryggraden skär upp som ett sågblad under huden och man kan räkna alla revbenen på den.
Selen är lagad med björkvindor och har små grantofsar som dekoration. Men de är mer till vanprydnad än prydnad och tömmarna är knut i knut.

Han slutade sin berättelse med att säga att han hört att hans vän Georges ändå dog just på nyårsnatten när klockan slog tolv.
Han trodde självklart inte själv att han hade dött då, utan att han kanske rest bort någonstans för att jobba.

Sedan sa han till männen att syster Edit låg på dödsbädden och frågade efter honom, och att han inte brydde sig om att gå dit.
Männen blev sura för hans okänslighet och sa att om han inte gick dit, skulle de puckla på honom.
Men David Holm var en stor och stark man, och lyfte bara sin ölflaska till munnen och skrattade.
Då flög männen på honom. En av dem fick in ett riktigt slag i bröstet och blod började forsa och David Holm föll till marken.
Männen blev rädda att de mördat honom och sprang sin väg.
Kyrkklockan slog tolv.
Han hörde ett svagt gnissel långt borta, som kom närmre.
Tillslut såg han en gammal enögd häst och en mycket gammal vagn. Ljudet från de gnisslande hjulen var outhärdligt.
Sen kliver en mörk figur av vagnen.
Var det inte självaste Georges?
Var han här för att skämta med David? Såg han inte att han var skadad?
Hade han gjort sig besväret att skaffa sig fram en sådan häst och en sådan vagn bara för att skämta med honom, och hur visste han att David var på kyrkogården?

Georges går fram till David och ser bedrövat på honom

- Oh, är det du David? Att du av alla ska behöva göra det jobb jag behövt göra i ett så långt år?
Georges säger att David kommer att få känna av allt ont han gjort och uppleva hemska känslor av ånger och förtvivlan.

David Holm blir bunden kring händer och fötter och lagd på kärran.
Efter att ha kört en lång stund stannar kärran och de befinner sig plötsligt i syster Edits kök.
En frälsningssoldat och en slumsyster sitter vi bordet.
David och Georges lyssnar på deras samtal.
Systern berättar att Edit varit mycket fäst vid David Holm. Att hon rent av var kär i honom. Hon hade brunnit av viljan att få honom god.
David Holm plågas av det han hör, för han förstod att hon älskar honom även om han gjort så mycket ont mot familj och vänner. Att hon försökt se det lilla goda i honom.
Så hämtar Georges Edits själ och de är tillbaka på kärran.
Snart sveper Edits själ iväg.
De åker länge, länge. David uppfattar det som flera timmar. Men natt blir inte morgon, och månen står där den står. Det är som tiden har stannat, eller går mycket långsamt. David förstår att det måste vart ett mycket långt år för Georges.

Nästa ställe vagnen stannar på är vid ett fängelse.
I en säng ligger David Holms bror. Han satt inne för dråp. Konstapeln mumlar,
- Den som har en bror som David Holm, blir inte bättre själv .
David får den plågade känslan igen av dessa ord. Om han ändå vart en bättre förebild.
Konstapeln lämnar rummet och körkarlen går fram till sängen.
Brodern tror att Georges är konstapeln, och berättar om rymningen från fängelset, och om familjen han bott hos.
Han berättar om den sjuka pojken som var tvungen att bada i havet för att bli frisk, men familjen hade inte råd. Och att han lovat pojken att komma tillbaka för att jobba och få pengar till resan. Och att det var därför han frivilligt lämnat över sig till polisen igen.
Georges berättar varför han kommit och brodern säger att han inte vill ge sig iväg förrän han hjälpt pojken.
David Holm går fram till sängen och brodern säger glatt att du David kan hjälpa pojken.
David lovar dyrt och heligt att han ska hjälpa pojken.
Så tar körkarlen brodern med sig.
David känner sig sorgsen för han lovat sin bror något han inte kan hålla.

Nästa gång vagnen stannat är David inte längre bunden.
Han märker att han står i sitt eget hus.
– Här är ingen sjuk. Här ska ingen dö, varför är vi här?
Hans fru lägger in ved i spisen och barnen sover.
David böjer sig över barnen och tänker på pojken som brodern så gärna ville hjälpa.
Varför hade han inte känt samma kärlek till sina barn?
Han önskade dem all lycka i världen.

Han hör någon smälla i dörren.
Hans fru tror att det är han som kommer hem och grips nästan av panik. Rädsla finns i hennes ögon.
- Den här gången ska han inte få göra oss illa. Säger hon.
Hon tar fram en påse med vitt pulver och en panna kaffe.
- Det här räcker till både mig och barnen, David.
Då förstår David varför de är där och vad hon tänker göra.
Han lägger sig på knä och ber Georges att skona dem.
Han frågar om det inte finns något sätt att rädda dem på.
– Det finns det. Svarar Georges. Du måste återvända till din kropp på kyrkogården och hitta en ny som vill ta efter jobbet som körkarl.
- vem kan vilja göra det? Som jag har varit i livet, vill ingen hjälpa mig.
- Edit, säger Georges, och sedan orden som får David att åt...