Örebro valet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Förord
Som gammal Örebroare så har det kommit sig att jag läst mycket Örebro historia. Det var den del av historia undervisning som jag tyckte fattades när jag gick i grundskolan så jag valde att fördjupa mig själv. Min mammas sambo är också intresserad av historia inte så mycket i allmänhet men han tycker det är roligt att diskutera Örebro historia. Han lyssnar gärna när jag berättar om hur Örebro såg ut, vilka industrier som fanns och vad gatorna hette och var placerade. Det är alltid inspirerande när man märker att det man vet värdesätts. När jag skulle välja vad jag ville fördjupa mig i så var valet självklart, något om Örebro. När jag passerade Järntorget i Örebro så visste jag exakt vad. Karl Johan Bernadotte stod från sin höga position och såg ner på mig. Då kom funderingarna, hur såg Örebro ut när han blev vald till tronföljare 1810.

Inledning
Sveriges invånare antal var bara 2miljoner. Invånarna var fattiga. De var drabbade av usel handel och av skördar som slagit fel. De flesta bodde på små gårdar i byar där man brukade jorden. De städer som fanns var små. Egentligen var det bara Stockholm som var en stad som vi ser det nu. De övriga skulle idag räknas som större byar. Det var politiskt oroligt. Gustav III hade 1772 tagit makten genom en stadskupp, 1792 mördades han. Hans son Gustav IV Adolf var bara ett barn då. Han tillträdde tronen 1796. Sverige var ett rike som var skuldsatt upp över öronen, mottog subsidier från England men som gärna lät sig mutas från andra håll också. Kohandel, intriger, spioneri, allmän vanvård, sjukdomar och fattigdom härskade i Sverige dessa år. Gustav IV Adolf intog tidigt en avvisande hållning till Frankrike och de franska frihetsidéerna. Han liknade Napoleon vid det ”stora vilddjuret” som omtalas i Bibeln. Adeln höll på Frankrike. Många av studenterna i Uppsala influerades av franska revolutionens idéer. Napoleon var deras hjälte. De gamla kungatrogna ”gustavianerna” kallade dem för jakobiner. För dem var Napoleon en revolutionär uppkomling. Kungen anslöt sig till Frankrikes fiender och ingick i den tredje koalitionen. Detta bäddade för komplikationer, motsättningar och upplopp vilket fick sin kulmen vid tronföljarvalet. Efter Fransk- Ryska förbundet så försökte den ryske tsaren förmå Gustav IV Adolf att ansluta sig till kontinentalsystemet mot Storbritannien. Då han vägrade angreps Finland 1808 av Ryssland. Kriget slutade med nederlag och all skuld lades på kungen. 1809 avsattes, fängslades och landsförvisades han. Hans barn förklarades förlustiga kronan. Danmark var också i en nedgångsperiod. Landet var lierat med Frankrike och hade 1807 bombarderats av engelsk flotta. Det kryllade av engelska örlogsmän på Nordsjön.
Sverige var delat i två lägen. De som med stöd av Frankrike ville ta tillbaka Finland och de som ville ena sig med Norge genom en engelsk vänlig politik. De som hade avsatt Gustav IV Adolf var fransk vänliga men Napoleon var inte intresserad av Sverige eller de problem som vi då hade. 1809 så uppnås också fred mellan Danmark och Frankrike och Sverige ansluts till kontinentalsystemet och en ny grundlag begränsar enväldet. På tronen sattes Gustav den III:s bror, Karl XIII. Han var dock gammal och barnlös. Man lyckade ena sig om att kungen skulle adoptera den danska prinsen Karl August och på så sätt få en ny tronföljare. Tyvärr så avled prinsen hastigt under en trupparad och det ryktades om giftmord. Stockholm 1810 var en plats med ständiga gatuoroligheter. Detta kulminerade under Karl Augusts likprocession. Riksmarskalken Axel von Fersen lynchades på öppen gatan av en uppretad folkmassa. Han misstänktes för att ha deltagit i en komplott att förgifta prinsen. Ett ovärdigt slut för den mannens händelse rika liv. Makthavarna i Sverige skrämdes ordentligt av händelsen. Man skulle ha riksdag om tronföljdsvalet men man vågade inte ha det i Stockholm. Där var man rädd för att en revolution skulle bryta ut när som helst. Riksdagen kunde inte heller hållas vid någon av kuststäderna. De städerna var sårbara för anfall från sjösidan. Valet stod mellan städerna Västerås eller Örebro. Örebro vann.

Mitt syfte med arbetet är att fördjupa mig i Örebros utseende under 1810 års tronföljds val samt byggnader och omgivningarna som de olika ständerna höll till i. Plus snabb historiska bakgrund på utvalda byggnader.
Material och metod
Det material jag använd mig av består av kartor och böcker. Den allra äldsta boken är från 1785. Kartorna har jag använt för att få en bättre förståelse för hur det var i Örebro och hur tätt alla hus låg. Det är verkligen annorlunda mot idag. Jag har också gått runt i staden för att på plats orientera mig och försöka leva mig in i 1810s Örebro. 95 % av de böcker jag läst i ämnet har återkommit till JF Bagges bok ”Beskrifning om upstaden Örebro” Utkommen 1785. Nu hade jag en sån fantastisk tur att jag hittade just den boken på en antikaffär i Nora. Jag kunde inte ha blivit gladare.
Johan Fredric Bagge föddes i Örebro 1744 och disputerade 1769 för magistergrad på en avhandling om Örebroslott, som han tydligen skrev själv mot vad som var vanligt då. Hans far och farfar var rådmän i Örebro. Man skulle kunna tro att det blir partiskt när en Örebro son ska skriva ett verk om sin hemstad. Han hade lärt sig av sin lärare i Uppsala Johan Ihre att se nyktert och vetenskapligt på sitt verk. Boken ska ha uppmuntrats av Kungen, Adolf Fredrik, lät ”snillen” vid Uppsala Universitet göra beskrivningar över städer och orter i riket för att bidra till upplysning i den svenska historien och geografin. Han arbetade på boken i arton år fram till 1785. Efter Örebro boken så jobbade han med tidsskrifter i blandade ämnen man kan se dem som dåtidens veckotidningar. Detta sysslade han med till sin död 1805. Bagge kan ses som en förstahandskälla. De allra flesta andra böcker som jag läst har också varit skrivna av författare med Örebroanknytning jag vägde deras ord mot Herman Lindqvists berättelser om Örebro under denna tid och fann flera faktamissar hos Lindqvist. Han hade blandat ihop olika tidsperioder. Jag tror att de med Örebro anknytning har ett större intresse av att vara korrekta, de ska läsas av andra örebroare, än vad Herman Lindqvist var när han skrev sitt verk Historien om Sverige så har jag följt de författarnas linje när det gäller slottets utseende, skick och boenden i staden.
Örebro tidning började ges ut 1809 så det hand kunnat vara en bra första hands källa men genom andra författare så har jag förstått att tidningen var högst lätt påverkad och inte speciellt djuplodande. Rolig detalj är att de publicerade en följetong om Jean Baptist Bernadotte och hans bravader, under riksdagen. Tidningen hjälpte nog till att få han vald till tronföljare. Det jag saknar i min avhandling är fakta om Bromsiska huset. tyvärr så har jag hittat väldigt lite om detta hus men hade säkert kunnat hitta mer om jag sökt mig till andra källor än de böcker som jag läst. Andra källor som jag skulle kunna ha använt mig av är protokoll, uppteckningar m.m. från fattigvården, skolor, stadsplanerare och kommunens arkiv. Man kan också ta del om privata brev som riksdagsherrar skickat under riksdagen i Örebro. De kan verkligen ge en bra blid om hur det var i staden under dessa dagar

Avhandling
Örebro var en rätt sömnig småstad med ca 3100 invånare. Staden var en typisk medeltidsstad. Många krokiga och trånga små gator som saknade trottoarer. Nästan all bebyggelse var koncentrerad till rullstensåsen. Dominerades av medeltida långa smala tomter med kortsidan vänd mot huvudgatan. Husen var låga och byggda av trä och hade grästak. I husen fanns inget avlopp och man saknade vatten. Kreatur vandrade fritt på gatorna. Nästan varje hushåll hade några kor, grisar, höns och får om inte det så hade man i alla fall en kolgård. Det fanns bara fyra stenhus i staden, Sankt Nikolaikyrka, Slottet, rådhuset och Bromskahuset. Örebro var delat i två delar Norra och Södra, som var och en skötte sina egna angelägenheter. Svartån var den naturliga gränsen. Varje halva hade sina egna väktare, gästgivare osv. De västa och östra delarna av Örebro började inte bebyggas på riktigt förens efter Hjälmarsänkningen 1877-1888. Ekonomin i Örebro var usel. Den största industrin, gevärsfaktoriet, hade gått i konkurs i slutet av 1700-talet. Handeln med järnmalm som var en viktig inkomstkälla för köpmännen hade minskat sedan engelsmännen kommit på en ny teknik för att framställa järn. Förutom en liten borglig näring så var man jordbrukare/hantverkare. Örebro var inte förberett på att ta emot hela riksdagen och Europas intresse men man gjorde sitt bästa. För att vara redo så tillsatte man kommittéer som gjorde förteckningar över inkvarteringar och tillfälliga utspisningsplatser. Man planerade också fester, baler, supéer, utflykter och framträdanden. För att riksdagsherrarna skulle trivas och för att staden inte skulle behöva skämmas så bestämde stadens råd speciella riskdagsregler.
Invånarna skulle hålla grisar och kor från torg och gator samt andra allmänna platser. De skulle hålla gatan framför sitt hus ren och inte kasta ut sopor och avfall på gatan. Vatten fick inte heller bli stående i rännstenen. De gödselhögar som fanns efter södra vägen mot Adolfberg skulle bort då man trodde att riksdagsherrarna skulle promenera till Adolfsbergs brunn. Någon bokstavlig promenad var det inte tal om. Det var promenadskjuts med häst och vagn mot en liten avgift som gällde. Gödselhögarna återkom efter riksdagens slut.
Man införde stränga brandbestämmelser. Borgarna skulle ha tunnor med vatten ståendes på gården. Bryggare och Bagare hade ännu strängare regler p.g.a. deras extra brandfarliga yrke. Skulle det börja brinna skulle det sprida sig fort bland de små trähusen och dess trätak som bara avskildes med små gator.
För att förhindra bråk så infördes det utegångsförbud efter klockan nio på kvällen för gesäller, lärgossar och tjänstehjon. Ljuset skulle lysa i Örebro under riksdagen. Husägare skulle ha lyktor vid portarna lysandes till elva på kvällen. Så att riksdagsherrarna skulle kunna gå säkert om natten. Örebro hade nu gjort sig redo för att ta emot de ca tusen gästerna. Värdshus och källare gjordes i ordning. Örebro fick den skjuts den behövde. Priserna steg lavinartat. Besökarna klagade såklart men betalade ändå. Inga utländska diplomater fick vara i staden under riksdagen p.g.a. säkerhetsskäl och för att man inte ville att de skulle påverka vem som skulle bli den nya tronföljaren. De skulle vistas tio mil från tullarna. Den engelska ministern ska dock ha brutit mot detta.
Då Örebro saknade stora samlingsplatser så fick man hålla till godo med det som fanns. Sankt Nikolaikyrka blev till rikssal. Kronobränneriet blev tillfälligt Riddarhus och blev adelns samlingsplats. Bromskahuset blev prästeståndets lokal. Borgarna samlades i rådhuset och bönderna i gamla Nikolaiskola.

Slottet var kungligheternas hem under riksdagen. Slottets historia började på 1200 talet då Birger Jarl ska ha uppfört en borg, Örebro hus, efter tyskt mönster. Den första fursten som huserade på slottet var Magnus Eriksson under början av 1300 talet. Tyska fogdar höll senare Örebro hus till dess att Engelbrekt Engelbrektsson dök upp med sin bondehär och löste ut borgen för 1000 marker. På 1400 talet gjordes försök att göra borgen till ett kloster. Det misslyckades. 1502 intogs borgen som då hölls av en danks fogde av Svante Stures trupper för att 1520 återtas av danskarna. 1522 var det Gustav Vasas tur att hålla möten på borgen. Ett av de viktigaste hölls 1529 då katolska kyrkoceremonierna högtidligen avskrevs och ersattes av den evangeliska kulten. Hertig Karl var den som förvandlade borgen till slott. 1627 var det färdig byggt. Det hölls riksdagar här under Gustav II Adolfs tid. Under stormaktstiden så fick slottet stå tomt. 1690 talet utfördes de första stora renoveringarna pga. förfall och hårt slitage. Slottet hade fått varit sädes magasin. I slottet fanns det också ett fängelse. Trollpackor fördes dit så sent som 1720 och till och med Lasse-Maja har suttit i Örebro slotts fängelse. Länsfängelse fanns i slottet ända till 1860. När det var dags för riksdagen 1810 så hade den senaste renoveringen av slottet skett 1758 till 1764. Renoveringen innan hade varit bristfällig. Torn hade börjat rasa ner i Svartån och fönsterbågar var ruttna. Det så kallade hemlighuset hade faktiskt seglat bort i en vårflod. Rustningarna hade skett efter ritningar av Carl Hårleman och KJ Cronstedt. Tornen kortades, väggarna vitrappades, gamla förborgsporten och vallarna mellan tornen togs bort. Ny inredning och dekor tillkom. Slottet gick från att vara renässans till barockslott. Slottet dominerade stadsbilden. Man anlade också gårdsplaner, terrasser och nya stenbroar bl.a. Kanslibron. Då Karl XIII och hans drottning besökte tronföljdsvalet hade det gått ett tag sedan renoveringen. Drottningen klagade på kalla och dragiga rum och var orolig för sin skröpliga mans hälsa. Det rum som Karl XIII hade som sängkammare är i dag det rum som kallas Karl-Johans salongen i representantvåningen. Under 1800 talet fortsatte man att renovera slottet. De mest genomgripliga skedde 1897 till 1900 då slottet fick det utseende det har idag.


1777 så anlades Kronobränneriet i det nuvarande Centralparken/Henry Allards park. Byggnaden blev tillfälligt döpt till Riddarhuset under riksdagens fina besök. Olaigatan som passerar utanför döptes till Riddargatan och dåvarande Silltorget (nuvarande Järntorget) fick namnet Riddartorget. Trots starka protester så revs byggnaden 1912.


Nikolai kyrkan grundlades omkring 1275 och stod färdig i mitten av 1300 talet. Tornet byggdes under 1400 talets andra hälft. Brandhärjades 1643. 1730 talet till 1770 talet gjordes det stora reparationer och tyvärr så försvann många av de medeltida inslagen då. Tornspiran från 1600 talet sågades av men ersattes senare av ett tidsenligt tornhuvud av ritat av Adelcrantz. Tornväktaren fick där ett rum där han kunde ringa timslag och tuta kvartstimmar ända långt in på 1800 talet. Stora renoveringar och ombyggnader skedde 1860 till 1900. Då kyrkans restaurerings behov kom på tal runt 1850 talet så ville man riva ner allt ihop och bygga upp en ny kyrka i nygotiskstil som var populärt då. Restaureringen anförtroddes åt en ung ritlärare, Adolf Kjellström. Principen var att återställa kyrkans utseende ”som det ursprungligen varit tillämpat, om det också aldrig varit så”. Kyrkan blev gjord i engelsk gotik, den stil som Kjellström älskade och gav sitt andra livsverk Olaus Petri kyrkan i Örebro samma stil. Han var också involverad i slottets restaurering på 1890 talet men då bara som rådgivare och det var nog bra det annars hade vi haft ett engelskt gotiskt slott. 1960 var det dags för renovering igen. Inom dess murar ska Engelbrekts stoft ligga fast man har inte hittat det än. Riksdagens öppnade skedde 30juli i Nikolaikyrkan. Till höger om altaret så hade man ställt en tron där Karl XIII satt. Runt om sig hade han vakter och stadsråd. Biskopen Murray från Västerås höll predikan ”Gläd oss igen, Herre, efter det vi så länge lidit har”
Prästeståndet sammanträdde i Bromskahuset vid stortorget, År 1755 hade detta hus nedtecknats som det mest förnämsta och som stadens prydnad.


Borgarna samlades i rådhuset. Inte det stora vi ser idag på stortorget utan ett mindre. Det vi ser idag på stortorget blev inte klart förens 1863. Redan 1785 så visste man inte vad rådhuset hade används till från början eller när det var byggt, enligt Bagge. Där emot vet man att det flyttades till sin plats 1662 och byggdes på så det blev två våningar högt. På taket tillkom ett torn som rymde rådhusklockan. Hela nedre våningen nyttjades till stadskällare utom ett stort rum till höger i portgången som användes som magasin för kalk, tegel och andra byggnadsmaterial. Andra våningen användes helt och hållet av stadens magistrat. I vindsrummet höll nattvakten till. Man hade inrättat gluggar så man såg ut över hela staden. 1761 så var byggnaden så pass förfallen att man måste riva taket och allt innandöme samt skiljemurarna. De yttre väggarna gick dock att använda. Man byggde ut det gamla rådhuset med en länga. Utseendet var nu så här. Två våningar högt byggt i en rät vinkel. Vit rappade väggar, höga fönster och tegeltak med en klockstapel placerad över ingången från torget.
Bönderna sammanträdde i Örebroskola, nuvarande Nikolai församlings hem. På platsen låg en gång i tiden Örebros äldsta skola. 1347 nämndes skolan för första gången. Man vet inte hur den medeltida byggnaden såg ut men den ska ha samma grund som den nuvarande byggnaden. Senare delen av 1600 talet så uppstod den byggnad som påminner om den vi ser idag. Under 1700 talet reparerade man skolan och satte bl.a. in kakelugnar.1809 hade skolan gjort sitt och blev till tyglager åt militären. 1810 så fick huset det bättre genom bondeståndets samlande. 1812 blev huset ett bokmagasin. 1820 talet byggdes huset om och blev till boktryckeri. Efter ombyggnaden så kan man inte se några rester av det gamla skolhuset. 1909 köpte staden huset för att riva det. 1911 var det stadsbibliotek. Nuförtiden används huset till församlingshem med aktiviteter som konfirmationer, öppen förskola och kyrkkaffe.


Som tidigare nämnt så gick riksdagsherrarna på promenad till Adolfbergs brunn. Redan på 1600 talet så hade man upptäckte en ”surbrunn” här. På mitten av 1700 talet så fick brunnen som tidigare hetat Eriksberg sitt namn Adolfsberg som en hyllning till landshövdingen. 1801 så förvandlades platsen till en idyllisk brunns och badort. Ett spa som vi skulle ha sett det. 1810 och 1812 års riksdag i Örebro gav en god ekonomisk tillväxt men redan 1827 så hade man ekonomiska bekymmer. I början av 1900-talet var brunnslivet slut. Staden köpte marken och 1930 blev det till Folkets Park. Nuvarande brunnsparken.


Sammanfattning
Örebro var en medeltida stad med trånga gator och utan lyx som trottoarer, vatten och avlopp. Denna stad blev händelsernas centru...