Äventyret

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det var en gång tre bröder. Den ene hette Jens han var lång och han var ganska smart, den andra hette Erik han var kort men han var lite knubbig, han var en skogsmänniska och den tredje hette Kalle han var lång och smal, han var väldigt modig när det väl gällde. Alla hade en vacker fru och ett stort slott och mycket pengar som de hade ärvt från sin far.

Det var en gång en vanlig dag, men när Jens vaknade upp så var hans fru inte hemma! Han trodde bara att hon hade gått till torget för att köpa mat och han trodde inte att det var någon fara. När hon inte var hemma till kvällen blev han orolig och han började gå ut för att leta efter henne. När han hade letat nästan hela natten i varenda liten vrå i staden så gick han hemåt för att kolla om hon hade kommit tillbaka. När han kom till sitt slott såg han en mystisk och kort man som var klädd i en stor svart rock som strök omkring runt hans slott. Jens började närma sig mannen.
– Hallå, vad gör du vid mitt slott, ropade han till mannen.
Mannen vände sig om och kollade Jens rakt i ögonen. Mannen började genast springa in mot staden. Jens följde efter eftersom han misstänkte att mannen hade något att göra med att hans fru var borta. Mannen sprang in i en mörk gränd. Sen så lyckades han gömma sig i mörkret och Jens såg inte till mannen. Sen plötsligt hörde att det var någon som kom. Sen hörde han ett ljud från ett annat håll. Det lät som om någon råkade kliva på ett papper. Han hörde att den som var vid det första ljudet började närma sig honom. Han stod helt stilla tills han kunde se mannens skugga, och då hoppade han på mannen och sedan kom en annan person och hoppade på de alla 3 slogs för allt var de var värda men plötsligt märkte Jens vilka de var som han slog mot.
- Erik? sa han
- Så det är så här du bemöter folk nu för tiden? sa han samtidigt som han kollade mot den tredje mannen som visade sig vara Kalle.
- Varför smyger ni runt här? frågade Kalle
- Jag jagade en man… sa Erik, för att han strök runt vid mitt slott
Vid det ögonblicket förstod alla att deras fruar hade blivit kidnappade och samtidigt började alla kolla sig omkring för att försäkra sig om att någon av männen som de hade jagat var kvar och började sakta en av de svarta männen träda fram i skuggorna.
- Så, är det inte de tre bröderna busfrö som vi har här, sa han med en mycket djup röst
- Vadå bröderna busfrö? undrade de
- Så ni kommer inte ihåg mig? frågade han
- Nej det gör vi faktiskt inte, sa Jens
- Det är ju jag, er gamla farfar som er far anmälde så att jag åkte till slottets fängelsehåla för att sedan bli halshuggen, sa han
- Farfar? Sa Kalle
- Nja ni kanske inte kommer ihåg mig sist jag såg er var ni bara 2, 3 och 4 år gamla, sa mannen
- M-men borde inte du vara död? Undrade Jens
- Det är jag, sa mannen
Jens gick fram för att försäkra sig om att han var död genom att försöka ta i honom. Han drog handen snabbt mot mannen och handen bara gled igenom.
- Det är sant, sa Jens med en ledsen och lugn röst
- Hjälp, utbrast Kalle
- Jag kan ge er ett tips vart era fruar är men då blir det kortare tid tills de blir halshuggna, så vad väljer ni? sa mannen
Jens, Kalle och Erik började viska till varandra
- Vi har ju ingen aning om var de kan vara, viskade Jens
- Vi måste nog korta ner tiden och skynda oss eller hur? viskade Erik
- Jaha vad tycker ni? sa mannen
- Du får nog tipsa oss om var våra fruar är
- Ok de är mot nord och ni förlorade 4 timmar på att hitta de
- Det var ju en bra ledtråd, sa Erik med en arg röst samtidigt som han började bli alledes röd av ilska i ansiktet. Erik började springa mot mannen redo för att slåss men han sprang bara igenom och slog i väggen bakom med en hård smäll
- Lycka till, sa mannen samtidigt som han försvann lika mystiskt som han hade kommit.

Det var mitt i natten så bröderna bestämde sig för att sova lite. Det var en kall och blåsig natt.
Tidigt på morgonen gav sig bröderna av. De gick och gick och gick och när de kom ut på en stor äng så möttes de av en eldsprutande drake som sov, Erik, Jens och Kalle trodde att de kunde smyga sig förbi den. Till en början gick det bra men när Kalle skulle gå förbi drakens huvud så ”krask” trampade han på en liten kvist som knäcktes och draken vaknade genast och började spruta eld rätt upp i luften och flammorna var varmare än en vulkan och bröderna tog genast fram sina svärd och flydde från flammorna. När någon av dem lyckades slå mot draken så studsade bara svärdet som om de hade slagits mot en stor gummibit.
– Inget händer, skrek Jens till sina bröder
– Vi vet, svarade Kalle och Erik.
Jens, Erik och Kalle kämpade för sina liv men inget tycktes bita på den draken. När de hade kämpat i 10 minuter mot draken utan framgång hade Kalle märkt att draken rörde sig mycket saktare och verkade vara ganska trögtänkt. Han sa han det till sina bröder som också hade märkt det då försökte de att komma på sätt att utnyttja det på. Då kom de på en plan att både Jens och Erik skulle mötas framför draken och då skulle de springa exakt samtidigt åt olika håll och då skulle Kalle ta chansen att försöka klättra upp på drakens svans och slå till draken hårt i bakhuvudet där den inte hade samma sorts skinn som på resten av kroppen. Alla tyckte att det lät som en bra idé så de provade. Så när Erik och Jens sprang hade draken det svårt att bestämma sig vem av Erik och Jens han skulle följa efter. Då stod Kalle redan beredd att klättra upp på svansen och upp mot huvudet. När Kalle hade kommit halvägs så hade draken bestämt sig att följa efter Jens. Då blev det ganska svårt för Kalle att fortsätta klättra efterssom draken skulle gå efter och snurra efter Jens så då fick Kalle stanna och försöka signalera till Erik att hjälpa honom.Det tog ett litet tag innan Erik märkte att Kalle hängde med bara en hand och höll på att tappa taget. Erik borjade slå mot draken för att den skulle få det svårt att bestämma sig om den skulle kolla vad det var eller fortsätta följa efter Jens. Draken stannade till och Kalle fick tillbaka greppet med ena handen och fortsatte klättra när han kom upp för nacken blev han väldigt utmttad och trodde inte att han skulle orka klättra mer, men han bet ihop och fortsatte.När han kom upp så märkte draken att han var där och försökte skaka bort honom men Kalle var med på noterna och höll i drakens skinn. Jens och Erik såg detta och båda skrek och slog på draken som även denna gång stannade till och visste inte vad den skulle göra och Kalle var snabb med svärdet och borrade in det i drakens bakhuvud det kom ett högt vrål från draken som sedan föll ihop på marken samtidigt som Kalle som satt på drakens huvud for i marken. Hans bröder kom och när de såg att han inte rörde på sig började Jens kolla om han andades. Han andades inte. Jens började ge att försöka att prata med Kalle men han fick inget svar. Jens böjde bak nacken för att se om han började andas. När 5 minuter hade gått började de tro att han var död men det var då Kalle började andas och både Erik och Jens blev väldigt lättade. Kalle öppnade sakta ögonen.
– Vad hände? Var är jag? Stönade Kalle
– Du svimmade, svarade Jens
– V…var är draken, undrade Kalle
– Han ligger där, svarade Erik och pekade på draken. Kalle som fortfarande var svag, Försökte kolla dit där Erik pekade och han såg att draken bara låg där.

Natten kom och de slog läger i en glänta i skogen. Kalle hade börjat återhämta sig och de bestämde sig för att de en och en skulle hålla vakt. Ifall att något skulle komma eller om något skulle hända. Kalle fick sitta vakt först, sen Jens och sist Erik. De gick upp tidigt och undrade om någon hade packat med någon proviant. De märkte att ingen hade någon mat och de var för långt borta för att vända. De bestämde sig för att göra det bästa av situationen och fick försöka fånga fisk och plocka bär, men ingen hade något att fiska med så Erik hoppade ner i vattnet och började fånga fisken med händerna medan Jens och Kalle plockade bär. De kunde hitta alla möjliga bär i den skogen de var i. De hittade skogsbär, hallon, blåbär, runda bär, hårda bär och taggiga bär.. Det var svårare med fisken som var som oljade, slant ur fingrarna på Erik, men till slut hade han fångat 3 stora laxar som de grillade på pinne över deras eld. Sen när de var mätta så packade de ihop allt och fortsatte deras färd att rädda sina fruar.

Mitt på dan så blev alla trötta av att de hade gått så långt och la sig på marken och vilade. De vaknade 1 timme senare och då fortsatte de sin färd. Sen plötsligt kom en tjock dimma, men bröderna såg ingen fara med det och fortsatte. Det gick bra till en början sen kände Jens, som gick först, att det började klibba under fötterna. Han stannade och frågade Erik och Kalle om de också kände det och det gjorde de. Sen när de skulle fortsätta gå så gick det inte att lyfta fötterna. Då hörde han att Kalle sa samma sak. Sen drog dimman bort lika snabbt som den hade kommit och Kalle, Erik och Jens märkte att de hade fastnat i ett träsk. Alla visste att man inte skulle röra sig så mycket om man ville sjunka sakta. Alla började samtidigt tänka ut en plan för att komma upp ur träsket. Jens trodde att man kunde simma försiktigt med fötterna så man kom upp. När han försökte så gick det inget bra utan han sjönk bara ner snabbare. Då fick Erik en bra idé. Han såg en gren som hängde ner som han kunde nå. Han tog tag i den och drog sig sakta uppåt när han var uppe med ena benet kunde Kalle ta tag i det och dra sig upp på Erik, men Jens hade hunnit komma så långt att han inte kunde ta tag i Kalle. Då drog Erik och Kalle upp sig på land och började knyta ihop sina tröjor. De kastade ut tröjorna men de missade. De drog in tröjorna igen och kastade hastigt ut de igen. Nu landade de precis bredvid Jens. Jens tog tag i tröjorna och Kalle och Erik började dra jättehårt i tröjorna. Det lyckades! Jens började glida upp ur träsket. När han var helt uppe var han likblek i ansiktet
– J…Jag trodde att jag skulle dö ett tag där, stammade Jens
– Men vi lyckades dra upp dig, sa Kalle
Sen så fortsatte de deras vandring. De började se ett majestätiskt slott som de var ganska säkra på att det var slottet som deras fruar satt i. Alla blev jätteglada men det var för långt bort för att hinna gå dit innan kvällen så de slog läger. De var även så trötta så att de glömde att någon skulle vakta. Det blev ett misstag som de fick ångra. För när vakterna på slottet patrullerade runt så hittade de Kalle, Jens och Erik i gräset. De tog de och slängde in dem i fängelsehålan.

När Jens, Kalle och Erik vaknade så såg de bara mörker och gråa stenväggar och alla förstod genast att det inte var där de hade somnat. Alla reste sig upp och kollade sig omkring. Precis då kom det en vakt.
– Var är vi? Frågade Kalle
– Ni är tillfångatagna i vårt slott, svarade vakten och gick sin väg.
Sen hörde Erik en svag röst som ekade längs väggarna.
– Kalle, Erik, Jens, ropade någon
Han tänkte efter vem det kunde vara sen kom han på
– Jens det är din fru som ropar, sa Erik
Jens fylldes av lycka och sprang till gallret
– Lotta, ropade han ut i korridoren
– Jaaaa, svarade Lotta
– Är Elin och Maria där också? Frågade Jens
– Ja vi är här också, svarade Elin och Maria
Vid den tidpunkten stod alla vid gallret och var överlyckliga.
– Oroa er inte vi kommer lyckas komma ut härifrån, sa Jens
Då kom deras ”spökfarfar” och skrockade
– Så ni hittade hit, sa han
– Ja, svarade Erik och han kände sin ilska komma tillbaka
– Jag ville bara säga att ni kommer att avrättas imorgon, sa mannen
Då hörde man fruarna flämta
– Håll tyst, skrek mannen till dem
Då fick Erik ett raseriutbrott till och han började skaka i gallret så hårt att man nästan kände det på våningen över. Då gick mannen iväg och man hörde ett elakt skratt när han gick iväg. Då blev alla väldigt deppiga och fruarna grät. Nästa dag så skulle Erik, Kalle och Jens bli dödade.

Tidigt på morgonen kom vakterna och kedjade ihop dem och tog dem till ett stort rum med färgade rutor och i mitten stod en var det lite upphöjt och så fanns det en stor träbädd med metallklovar som händerna skulle sitta fast i. Jens blev tillsagd att lägga sig där, och han la sig motvilligt i träbädden och de spände fast honom. Sen så blev det alledes tyst och så började trummor slå och så kom det en stor och lång man som hade svept om sig själv med en stor svart mantel. Han hade också en stor yxa som han behövde hålla i med båda händerna. Han kom fram till Jens och så viskade han
– Jag vill egentligen inte göra det här men de tvingar mig.
Han drog upp yxan i luften och tänkte precis slå när hela väggen flög in och en stor riddare i en stor svart rustning red in på den största svarta häst någon någonsin sett. Fruarna (som fortfarande satt bakom galler) trodde att deras män var döda och då grät de i en stor pöl på det kalla stengolvet. Riddaren som kom in drog upp Jens, Kalle och Erik på hästen och alla de försvann ut genom väggen snabbare än dammet som kom från väggen hade lagt sig. När dammet hade lagt sig så var mannen som hade tagit fruarna var rasande och han skickade ut alla vakter för att leta efter dem. Kalle, Jens och Erik red in i en skog. De blev avsläppta i en glänta nära slottet.
– Fixa en bra plan innan ni närmar er igen, sa riddaren som hade räddat dem och så red han ut i mörkret. Jens, Erik och Kalle började genast tänka ut planer. I två veckor strök de runt slottet för att hitta svaga punkter och obevakade dörrar. Då hade de planerat så länge att nästa dag var dagen då de skulle in och ut ur slottet för att rädda sina fruar.

Nästa dag gick de upp tidigt för att då var det bara en vakt vid fängelsedörren och två som patrullerade runt slottet. De slog till från olika håll. Jens klättrade upp på muren medans Erik och Kalle lurade vakterna efter sig och när de passerade Jens som satt på muren så kastade han ett rep om de och knöt ihop dem vid ett träd. Sen klättrade alla över muren och smög förbi som möss. Men när de gick igenom köket så råkade Kalle stöta till en hög tallrikar och Jens och Erik kollade. De såg att tallrikstornet höll på att rasa och de slängde sig för att fånga de smutsiga tallrikarna men de hann inte utan de tappade massor av tallrikar i golvet. De försökte att gömma sig i mörkret under borden. Då kom vakten springandes och ville kolla vad det var som hade orsakat att tallrikarna slog i golvet, men han var inte så noggrann och kolla om det var någon där så han trodde att det var en olycka. Kalle, Erik och Jens låg kvar ett bra tag efter att vakten hade gått men tillslut reste de sig upp och smög vidare. De hade dock glömt bort en detalj i att rädda sina fruar och det var hur man skulle få tag i nyckeln. De fick börja improvisera när de skulle gå förbi sista vakten. Kalle fick dock en idé. Han viskade till sina bröder och de trodde att planen skulle funka. Kalle sprang förbi vakten och retade honom så att vakten började springa efter och Kalle ledde vakten rakt emot Erik och Jens som hade satt upp ett rep som vakten sprang in i så att han tappade balansen och slog huvudet i det hårda stengolvet och blev medvetslös. Då tog Kalle, Jens och Erik chansen och tog nycklarna från vakten och fortsatte att smyga. När de kom till fängelsehålan så var det nästan som en labyrint där nere och de visste inte vart de skulle gå. Då tog alla ett långt rep var och la ut efter sig och så gick de i en tunnel var. Kalle gick i sin tunnel och han tyckte att det kändes som om han hade vart på olika ställen hela tiden men han visste att han inte hade vart där förut eftersom repet inte låg där. Sen kom han till en korsning där han såg att det gick ett rep som inte var hans eget så han gick inte mot repet utan han gick åt det andra hållet. Erik hade gått där Kalle gick förbi ett annat rep och han hade kommit till nåt sorts ljus och han fortsatte att gå mot det, men när han kom till det visade det sig att det var ett hål i väggen. Jens hade kommit in i en beckmörk tunnel. Han gick in i väggarna hela tiden men tillslut började det ljusna och när han kom dit så såg han galler. Han kände att han hade kommit rätt men han såg att det gick en vakt i gången. Han vände tillbaka och lämnade repet och så gick han för att hitta sina bröder. När Erik och Kalle hade märkt att de hade kommit fel så vände de och väntade där de började. Jens kom tillbaka och mötte sina bröder där.
– Jag har hittat rätt gång men…, sa Jens
– Inga men vi måste gå och rädda våra fruar, sa Erik
De följde Jens rep hela vägen till fängelsehålan. När de kom fram så sa Erik
– Det är ju en vakt här!
– Det var ju det jag försökte säga, viskade Jens
De testade samma plan på den här vakten att Kalle fick honom efter sig och lurade honom in i repet. Det lyckades och de tog ett svärd från den vakten. De gick sakta genom fängelsetunneln de visste ju inte om det fanns några fl...