Raoul Wallenberg

6 röster
10651 visningar
uppladdat: 2006-11-11
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Innehållsförteckning

* Raul Wallenbergs barndom.
* Karriären
* Så gick det till när Raoul reste till Ungern
* Raoul arresteras och försvinner
* Småfakta
* Mina reflektioner
* Utvärdering
* Källförteckning

Mina frågeställningar

1. Hur var Rauls barndom?
2. Hur startade hans karriär, och hur fortföljde den?
3. Vad bidrog han till under andra världskriget?
4. Hur slutade hans karriär och hur/var dog han?



Raoul Wallenbergs barndom

Den 4:de augusti 1912 föddes en liten “parvel” som senare fick namnet Raul Gustaf Wallenberg.
Landet var Sverige och släkten han tillhörde var den inflytelserika Wallenbergssläkten där de alla hade utbildning med kvallite och gott om pengar.
Tre månader innan Rauls födsel dog fadern Raul Oscar i cancer.
Hans mor Maj Wallenberg gifte senare om sig med Fredrik von Dardel när Raul var sex år gammal.
År 1919 flyttade familjen till en bostad som låg mer centralt i Stockholm än den förra.
Där fick Raul två halvsyskon - Nina och Guy.
Han älskade sina syskon och var en riktigt bra, godhjärtad och glad storebror till dem.
Skolan Raoul gick på var Nya Elementar i Stockholm, där valde han den nystartade ryskspråkiga linjen.
Han blev duktig i ryska och fick därför ett högt betyg i det liksom han fick även i teckning eller bild som det numera heter, geografi och engelska.
Som mål hade han att bli arkitekt eller byggnadsingenjör och därför ägnade han stor del av sin fritid till att se på nybyggena som då fanns vid Kungsgatan i Stockholms centrum.
Han var även intresserad av affärer och samlade på styrelseberättelser från olika bolag som han noga läste igenom.
I skolan började kamraterna märka att Raoul var lite annorlunda jämfört med de andra.
När de frågade om han ville spela fotboll blev svaret nej, eftersom han hade andra saker för sig som han hellre föredrog - han var den mest aktiva i gymnasieförbundets diskussioner och satte upp tilltalande plakat för att locka folk.
Det lyckades han bra med pga sin förmåga att lätt kunna “dra med sig” folk.

Karriären

Efter gymnasiet studerade han i England över sommaren och sedan var det dags för värnplikt i Örebro.
Där siktade han på att bli en ”perfekt” soldat, trots det tyckte befälet inte alls att hans ovanliga intresse var något att ta fasta på, men han avslutade ändå värnplikten med högsta betyg.
Raouls farfar som rest mycket och jobbat som ambassadör ville att Raoul skulle få en internationell utbildning och var därför villig att sponsra till ytterligare sommarstudier i England efter värnplikten.
Det lät bra tyckte Raul, fast när han pratat med sin mamma sa hon att det nog skulle vara mer lärorikt att studera i Frankrike eftersom ha ju redan pratade så bra engelska. Raoul höll med och frågade sin farfar om det gick bra att åka till Frankrike i stället.
Svaret blev ja och han åkte dit.
Där bodde han i en värdfamilj som han trivdes bra med.
När Raul lärt sig franska ville hans pappa att han skulle studera på Harvard Business School eftersom att han hellre såg att Raul arbetade med affärer än arkitektur.
Återigen sponsrade farfadern till utbildning utomlands – i U.S.A.
Men det blev inte affärer som studerades, istället blev det enligt farfaderns vilja arkitektur på University of Michigan i Ann Arbor.
Tanken med att välja det universitetet var att hans farfar inte ville att han skulle bli för högfärdig och gå i någon skola med bara ”kostymnissar”, så då blev det ett lite mer folkligt universitet i Ann Arbor.
Där avslutade han 4,5 års programmet på 3,5 år.
När han återvände till Sverige var det depressionstid i Amerika vilket även påverkade Sverige. Därför var marknaden inte direkt bra för arkitekter.
Hans farfar uppmuntrade då till att åka till Sydafrika för att göra affärer.
År 1935 spenderade Raul sex månader där. Då jobbade han med olika förhandlingar med myndigheterna åt ett svenskt byggföretag.
Även det var lyckat och han blev uppskattad.
Sedan började han jobba i Palestina åt en holländsk jude på ett holländskt bankkontor. Raoul ogillade chefens sätt att behandla de anställda, och kritiserade det. Men trots det gillade chefen honom.
Det var där – i Haifa han började komma i kontakt med judar som lyckats fly från nazityskland.
De berättade om vad som hänt i Tyskland och om hur det började mörkna för judarna där.

Väl hemma i Sverige fick han ett tips av Jacob Wallenberg att börja jobba på Mellaneuropeiska Handels ab i Stockholm. Det var ett företag som importerade varor från bla Ungern och Frankrike.
Han började då jobba där som direktör på firman i väntan på att den judiska chefen Koloman Lauer skulle få svenskt medborgarskap.
Raoul reste mycket med jobbet, och när han kom till Ungern fick han se hur läget för de ungerska judarna ständigt försämrades.
För de 800 000 judarna som antingen bott i Ungern hela sitt liv eller flytt från Hitlers ”djävulskap” blev det bara sämre och sämre.
Och ganska snart kom de nya lagarna om att judar får inte göra si eller så…. De måste bära davidsstjärnan och så vidare…..

Så gick det till när Raoul reste till Ungern för att rädda judar

Det fanns tre anledningar till att han åkte.
1. Amerikanska regeringen ville ha en svensk ledare för det humanitära arbetet i Ungern.
2. Koloman Lauer ville att Raoul skulle hjälpa hans familj som var kvar i landet.
3. Raoul var en stark och handlingskraftig person som tyckte synd om judarna och ville hjälpa till.

Hershel Johnson och Iver Olsen sökte en svensk som var lämpad att leda hjälparbetet i Ungern.
De fick tips om Koloman Lauer och Sven Salén.
Koloman Lauer fick då en förfrågan om han kände någon svensk som han kunde rekommendera till arbetet.
Raoul Wallenberg, blev svaret, eftersom att han var intelligent, handlingskraftig och hade varit i Ungern mycket, och att han hade ett känt namn var ju heller ingen nackdel……..
Olsen tog kontakt med Raoul och frågade honom om han ville åta sig uppgiften.
Då ska Raoul enligt källor ha svarat “Det gör jag mycket gärna, om jag kan hjälpa folk som är i nöd”.
Han skickades till den Svenska legationen i Budapest av regeringen med ett krav från Sveriges sida att hjälpa alla judar.

Den 9 juli år 1944 reste Raoul till Budapest - det var det ända stället i Ungern där det inte redan var tomt på judar.
Han hade inte varit där speciellt länge när han utsågs till legationssekreterare - det behövdes en högre position för att göra större förändringar.
Nu kunde Raoul handla snabbt och effektivt. Han såg till att det delades ut svenska “skyddspass” till judarna - det räddade många liv, för då räknades de som svenskar och kunde ta bort “judestjärnan“ från sina kläder.
 
Här ovan är ett svenskt skyddspass och en bild som visar hur livet slutade för många judar och andra “utstickande”.
Många fick gräva sina egna gravar innan de gasades eller sköts ihjäl.

En medarbetare till Raoul kom på ett annat sätt att rädda judar.
Iden gick ut på att sätta upp skyltar på olika byggnader där det till exempel kunde stå “svenska forskningsinstitutet” eller “svenska biblioteket”. Skyltarna var falska och istället gömde sig flera tusen judar där.
Raoul medverkade i detta lilla projekt och räddade på så sätt livet på ännu fler människor.
På dagarna gjorde Raoul förhandlingar med olika personer och ett välkänt sätt han hade med i sina förhandlingar var mutorna. För en summa pengar kunde han rädda ännu fler liv.
Men pengarna tog snart slut, och då var det fantasin som kom till nytta.
Ett tåg som var på väg till ett koncentrationsläger stoppades och 1600 judar kunde återvända till Budapest.
Då fick de skyddspass, mat i möjligaste mån och sovplatser, av Raoul och hans kollegor.
Detta irriterade bland annat Adolf Eichmann, SS-ledaren i Budapest. Och efter ett tag satte “dödsmarscherna” igång.
Många judar tvingades gå 20 mil till Österrike, och där skulle tåg hämta upp dem och sedan åka till koncentrationslägren.
Detta var otroligt påfrestande för alla dessa människor och på vägen var det många som svalt ihjäl, dog av sjukdomar, sköts ihjäl, hängdes eller tog självmord.
Men tack vare Raoul undgick ca 2000 personer döden, med hjälp av mat, skyddspass och medicin som han delade ut längs vägen.
När de kom fram till Österrike hittade Raoul på att det förts människor till Österrike som inte var judar. Han steg på tågen och ropade upp olika namn från en lista.
Judarna fick skyddspass och sattes på flaket till en lastbil.
När listan började ta slut bad Raoul de judar som passerade honom på vägen till lastbilen att säga för och efternamn till någon på tåget. Så fortföljde det tills flaket var fullt.
Ännu en gång hade många undgått döden, men hotet var inte borta för de som gömdes i Budapest.

SS-generalen Gerhard Schmidthuber hotade med att tömma ett av Budapests judegetton.
Då sa Raoul att om det inträffar kommer han att hängas när kriget slutat.
Resultat: 69 tusen judar räddas.

Raoul arresteras och försvinner

Den 13 januari 1945 marscherade ryska trupper in i Budapest, då fanns det 120 000 judar kvar där.
Wallenberg ville följa med till ryssarnas högkvarter öster om Budapest, antagligen för förhandlingar.
Det gick bra sade man, och Raoul tog farväl av sina vänner i de ”svenska” husen.
Han var osäker på hur han skulle tas emot och sa till en av sina kollegor att ”återvänder jag så blir det inom åtta dagar”.
Raoul återvände aldrig.
Fyra dagar efter avresan arresterades Raoul av den ryska säkerhetstjänsten NKVD och fördes till Lubjanka-fängelset i Moskva.
Anledningen till gripandet vägrar de fortfarande att tala om, en teori är att de tagit honom för en amerikansk spion.
Efter ett tag flyttades Raoul till Lefortovo-fängelset i en annan del av staden.
Där fick han tillbringa ytterligare två år.
Vart han tog vägen sed...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Raoul Wallenberg

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2017-03-21

    Jag litar inte på dig!!!!!!!!!!!! usch!!!!!!!!!!!' Det här är lögner!!!!!!!!!!!! Raoul Wallenberg är min farfar!!!!!!!!!

Källhänvisning

Inactive member [2006-11-11]   Raoul Wallenberg
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=7082 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×