Einar utan knorr

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

På en bondgård i Hälsingland föddes en kull med kulltingar för inte så länge sedan. En av kultingarna döptes till Einar och han var mycket svagare än alla hans syskon han var även välsigt ovanlig. Hans svans hade ingen knorr, så han blev mobbad av alla andra kultingar i stian. Einar försökte med allt för att hans svans skulle bli som alla andras, bland annat så
brukade han rulla upp den på en rulle under natten och hoppas så att den skulle få en knorr på morgonen, men den varade oftast inte mer än tio minuter.
Eftersom att Einar bara oroade sig för "knorr problemet" så ville han varken äta eller dricka. Han blev bara svagare och svagare och svansen blev bara rakare och rakare.
En dag hade Einar blivit så svag att han inte orkade gå längre, han hade helt enkelt givit upp. Han tänkte : "Varför ska man kämpa om man ändå inte har några vänner som förstår än..?".
Samma dag som Einar hade tänkt "moppsa sig" mot dom äldre kulltingarna, så att dom skulle ge han så mycket stryk så han kollade vippen flyttade det in en ny kullting i stian. Det va en tjej och hon hette Märta. Märta hade bara ögonen på Einar, hon struntade i alla andra. Hon såg att han som var så svag och inte ens hade någon knorr på sin svans,ändå hade den finaste insidan. Dom andra kulltingarna va ju snygga och coola, men deras insida var inget vidare. Så som sagt, hon villa bara vara vän med Einar och det fick honom att må så himla mycket bättre, han började äta mat igen, och hans svans visade genast lite uppskattning för det . Svansen började knorra sig lite mera för varje gång han träffade Märta.Efter en vecka så insåg han att han va kär i henne, och hon känd...