Bokrecension: Narnia, Hästen och hans pojke

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Hästen och hans pojke av C.S Lewis
Boken ”Hästen och hans pojke” är en berättelse som utspelar sig i Narnia, Calormen och länderna däremellan på guldåldern.

Det hela började vid en liten havsvik i sydligaste Calormen där det bodde en fattig fiskare vid namnet Arshish. En dag ådrog han sig en pojke vid namnet Sahsta som börjae kalla Arshish för far.
Sahsta hade många uppgifter i stugan där de bodde. Han skulle ränsa och laga fiskenäten som de fiskade med, han skulle städa stugan där de bodde och laga mat. Fisken de fångade sålde sedan Arshish i en by i söder, så därför var inte Sahsta så nyfiken på vad som låg där. Men han ville däremot åka åt norr, han ville se vad som fanns bortom åsen. Men så fort han började prata om det så fick han en örfil.

En dag kom det söderifrån en främmande man som var olik alla andra män. Han red på en häst som var mycket välvårdad och hade silverbeslagna stigbyglar och remtyg. Mannen bad om husrum för natten. Den natten fick givetvis Sahsta inte sova inomhus. Han fick smyga ut i det lilla halmtäckta stallet och sova där. Han hörde dem prata inne i stugan om att Sahsta skulle säljas till den främmande mannen, vilket efter att tag Arshis accepterade. Sahsta började prata tyst för sig själv om hur han ville ha det. Han blev förvånad när han hörde en röst brevid sig som sa att han skulle få det mycket sämre hos mannen än hos Arshis. Det var hästen som hade börjat tala. Han förklarde att han var en talande häst från landet Narnia i norr. De bestämde sig för att rymma ifrån deras ägare tillsammans. Sahsta sadlade om den talande hästen Bri och sedan gav dom sig i väg. Dom var tvungna att röra sig längs kusten, för att minimera risken att bli upptäckta.. Sahsta hade aldrig ridit förrut (förutom på deras åsna) så hans teknik var inte den bästa.

På vägen hände det många saker. När det var som tystast så hörde de inget annat än slagen från hovarna som tog mark. Men just då var det något som störde tystnaden. Var det slagen från någon annans hovar, eller vad var det?
De stannade och lyssnade, och precis samtidigt stannade det andra djuret. Det dröjde inte länge efter att de hade börjat rida igen förrän de hade en annan häst (med ryttare som var flicka) vid deras sida. Och hack ihäl löpte ett lejon i full fart. Men de lyckades skaka av sig det och de båda hästarna (med ryttare) beslöt sig för att de skulle ta sällskap till Narnia. Men för att kunna ta sig till Narnia blev de tvungna att passera staden Tashban.

På andra sidan staden låg kungagravarna. Innan de skildes åt lovade de varandra att skulle de komma ifrån varandra i staden så skulle alla mötas där . Och visst kom de ifrån varandra. Sahsta blev tagen av soldater och införd i slottet. I slottet fanns vanligtvis Prins Corin (som var på besök i staden från Narnia) och han var lik Sahsta . Prinsen hade rymt dagen innan och därför tog soldaterna Sahsta. Men han lyckades att rymma och ta sig till kungagravarna som det var bestämt. Men när han kom dit fanns det ingen där. Han väntade på att de andra skulle komma i flera nätter, men ingen dök upp. Sahsta började bli lite orolig. Men det varade inte så länge då det släppte när han fick syn på dem andra.

Flickan hade hört i staden att Narnia skulle bli överfallet, så de blev tvugna att skynda sig dit.Under färden så såg dom hela tiden fienden närma sig bakifrån. Men som om det inte var nog med fienden, så blev de även jagade av lejon (men som tur överlevde de även den gången). Humöret lyckades ändå hållas uppe, och sämre blev det inte när dom träffade en man som berättade var kungen fans. Sahsta fick springa själv då hästarna var för trötta. Han nådde kungen och berättade läget. När fienden kom lyckades Narnia försvara sig och vinna slaget och Sahsta blev hedrad som hjälte. Då kungen förklarade att Sahsta var Prins av Narnia (Corins tvillingbror) och att han var den förstfödde av dessa två, vilket innebar att han var den som skulle ta över landet i framtiden blev han inte minst sagt chokad. Corin blev bara glad att slippa bli kung, för att han ansåg att en prins har det mycket roligare.



Jag tycker att boken var bra och omväxlande för att vara en fantasy bok. Anledningen att jag tyckte det är att det var en bra handling, som gjorde att man vill fortsätta läsa. Det var bra att berättaren gjorde så skickliga känlobeskrivningar, så man verkligen visste, utan tvekan, i vilket tillstånd dom olika personerna befann sig i.
Det mest spännande i boken var när Sahsta blev införd i slottet av vakterna, för ett tag trodde jag inte att han skulle kunna komma ut därifrån.
Det som var mest långtråkigt var när Sahsta väntade vid kungagravarna, men det vände snabbt.

Det var aldrig något som var långtråkigt eller segt att läsa, för att hela tiden hände det nya spännande saker. Jag tyckte det var kul när hästen började prata, för att i andra fantasy böcker så är det oftast ett barn som kommer till ett annat land. Här var det hästen som hade kommit från det overkliga landet och som ville rymma tillbaka dit med Sahsta . Det verkade heller inte vara någon större skillnad på milijön i fantasilandet Narnia är i den verkliga världen, vilket man hade förväntat sig. Men en sak som var annorlunda var att alla djuren kunde prata, vilket inte är så vanligt. Med det gjorde boken inte sämre, utan tvärt om bättre. Jag skulle gärna vilja läsa fler böcker i Narnia serien av C.S Lewis. Ett täcken på en bok som man själv tycker om är att man målar upp egna bilder i hjärnan, och egna bilder fick man utan tvekan i denna boken.

Personbeskrivningarna i boken var förtåliga, ibland lite för övertydliga så att det blev jobbigt att läsa. Anledningen var att det blev för mycket att komma ihåg, så det var ändå ingen mening att läsa det. Den enda personen som beskrevs lagom bra var Prins Corin. Att läsa om flickan och hennes ursprung, familj med mera var bara onödigt, för att det ledde ändån ingenstans i boken. Däremot fick man ingenting veta om Arshish, mer än vad han hette och var han bodde. Jag tror att man hade fått större uppfattning om helheten, om man visste lite mer detaljerat vem han var.

Beskrivningarna som rörde sig kring Arshisch lilla stuga och fisket var ok och man fick en bild av hur dom levde, men kunde dock ha varit lite längre. Det hade varit kul att få hänga med dem i deras liv lite till, för att få en lite större bild och uppfattning om hur dom hade det.
På den långa vägen till Narnia han man uppfatta allting som hände i ett lagom tempo, och det var verkligen en upplevelse för Sahsta som aldrig hade varit någon annanstans än hemma och i den lilla byn där de sålde fisken.

Men däremot förstår jag inte riktigt, nu i efterhand, var själva ingången till Narnia var. Det är nog det ända som var lite otydligt i boken. Själva orsaken till att han får reda på att det finns ett fantasiland är ju när hästen börjar att prata, så på ett sätt är ju han (Bri) en ingång.

Till slut är det bara två saker jag har att klaga på. Det är för det första att Corin och Sahsta inte förstår innan att det är något skumt med deras enorma likhet, och det andra är att slutet komme så hastigt, det där med att Sahsta en gång när stunden är kommen ska bli kung av Narnia eftersom han var den förstfödde av dessa två tvillingar.