Bokrecension: Peter och draken Elliott av Walt Disney´s

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Igår läste jag boken ” Peter och draken Elliott”. Den boken har jag hört många gånger, men jag har aldrig riktigt läst den själv, förens igår.
Boken handlar om Peter, en pojke som varken har vänner eller familj.
En dag så dyker draken Elliott upp ur en buske och de blir genast vänner, de ger sig ut på äventyr och efter en lång flygtur så hamnar de på en strand, där träffar de Nora och Lampie. Peter och Nora blir vänner ganska snabbt.
I och med att Peter inte har någon familj, eller någonstans att bo så erbjuder Lampie och Nora honom att stanna där och bo med dem, självklart får även Elliott stanna men Elliott berättar för dem att han inte kan göra det för han måste flyga vidare och söka reda på andra barn som inte har några vänner.
När jag var mellan fyra och sex år så hörde jag den här boken varje kväll. Min mamma brukade läsa för mig och min lillebror, och för det mesta så blev det han som fick välja bok, och de blev självklart ”Peter och draken Elliott” . Mamma försökte alltid få honom att välja en annan, men han vägrade. Han kunde verkligen inte sova utan att ha hört den. Så det var ju otroligt bra att jag också gillade boken, annars hade det nog vart rätt jobbigt att höra den där boken så ofta som jag faktiskt hörde den.
Jag tycker att det här är en bra barnbok som även kan skänka glädje till lite äldre läsare, visst boken är kort och otroligt lättläst men den har ändå en bra story. Den är skriven på att bra sätt, den har ganska många sidor men det står bara några få meningar per sida och det gör ju att det får plats med stora och intresseväckande bilder, vilket barn gillar. Jag kommer ihåg att jag och min lillebror brukade ligga i antingen min eller hans säng och kolla på bilderna tillsammans. Jag vet inte om de var på grund av bilderna eller på grund av att man hört boken så ofta som man kunde den där berättelsen utantill bara man öppnade boken.
Jag tror att boken skänker glädje till de barn som har de svårt och de som inte har några vänner, av boken får de nog en känsla av att det finns någon därute som kommer att bli hans/ hennes vän, och det är alltid bra att hoppas på saker.

Nu ska jag avsluta med att skriva några rader från boken:
”Och så vinkade Elliott adjö och flög bort över havet. Kvar på stranden stod Peter, Nora och Lampie och tänkte att s...