Blue Dragon

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Michel kände hur vinden grep tag i hans kropp och lyfte honom upp i luften.
Han svävade i lycka och harmoni. Michel svävade över mörka skogar och varma ljuvliga ängar som barnen lekte på. Flickorna gjorde blomkransar och pojkarna lekte soldater. Han visste att han var i paradiset. Men allt förändrades när någon slog en bok i hans huvud och fick honom att vakna.
Michel såg upp på någon, det var en man. Mannen såg på honom med arga ögon som dolde sig bakom ett par tjocka glasögon. Det bakåtkammade håret fick hans ansikte att vara stort och den vältvättade kostymen skyltade med att han hade gott om pengar. Michel stelnade till och såg på mannen som var Mr Lee, hans lärare. Michel förstod att han hade somnat och nu skulle han råka illa ut. Han blev utskickad i korridoren. Korridoren var tom och övergiven.
Michel suckade för sig själv och drog fingrarna igenom sitt korta blonda hår. Håret skymde lite av han ögon och det var snart tid att klippa sig. Hans tränare hade redan klagat flera gånger. ”Du kan ju inte se dina motståndare”, Var vad han brukade säga.
Michel såg ner i golvet som skulle behöva skuras, det skulle nog vara han som skulle skura det. Mr Lee tyckte inte om honom och han visste inte varför. Var det för att han hade gröna ögon eller för sitt blonda hår? Elle var det för att han var 179 cm lång och därmed hela 2 cm längre än honom.
Michel skakade på huvudet. Det var nog inte orsaken, men vad var det som gjorde så att Mr Lee inte gillade honom?
Han skakade ännu en gång på huvudet, han var tvungen att koncentrera sig på träningen. Karate var aldrig en lätt sport, men ändå älskade Michel det. Han kunde inte vänta tills matchen på lördag. Michel hade haft fullt upp med att träna, han fick knappt någon sömn och det var därför som han hade somnat på Mr Lees historielektion.
Skolklockan ringde till lunch och eleverna strömmade ut ur klassrummen.
Michel gick tillbaka till sitt klassrum och plockade ihop sina saker. Mr Lee kom fram till honom med en sur min, mer likt en skadeglad sådan.
”Jag vill inte se dig sova på mina lektioner i framtiden och därför får du ett straff…” Michel såg ner i golvet medans Mr Lee fortsatte. ”Du ska städa korridoren efter skolan.” Mr Lee vände sig om och försvann. Michel visste att nu var han i trubbel. Hans tränare skulle bli sur för att han skulle komma för sent.
Straffstädningen skulle han inte heller bli glad för.
Michel tog fram sin lunch och började tugga i sig. I England var det mycket enklare att bo, här i Japan var det mycket svårare. Ibland önskade han att han hade stannat kvar i London med sin far, men i stället flyttade han från sina kompisar och till ett helt nytt land.
Michel hade redan gått ett halvår i skolan, men inga kompisar hade han fått.
Kanske berodde det på att han hade två olika föräldrar? Det är inte vanligt att en asiatisk pojke har blont hår sedan födseln. Det enda han kunde lita på var hans tränare, som verkade vara den enda som brydde sig om han dök upp på lektionerna eller inte. Michel var alltid ensam både på skolan och hemma. Hans mor jobbade alltid sent. Michel begravde sin ensamhet i skolan och i sin träning. Han undrade om hans far var stolt över honom. Michel hade inte vågat ringa sin far eftersom han kände sig skyldig till att ha övergett honom.
Hemma i London kallades han ”Blue Dragon”. Han hade tjänat sin titel genom Karaten. Han hade besegrat många som inte hade blivit besegrade förut.
Michel var stolt över att kallas Blue Dragon. Här kände dom inte till honom och här skulle han bli besegrad, det visste han inom sig.

Lördagen kom och Michel var nervös. Detta var hans första match i Japan. Han undrade om hans mor skulle komma. Men han kunde inte tänka på det nu, han var för nervös av dom skrikande fansen och strålkastarna som lyste upp mattorna. Det var hans tur och han gick fram till mattan. Där bugade han för sin motståndare och sedan klockan lät var matchen igång.
Michel visste inte hur men inom 30 sekunder hade han besegrat sin motståndare och klockan lät igen.
Första ronden var redan avklarad och Michel såg upp mot läktarna, hans mor syntes inte till. Han hade inte tid att söka efter henne nästa rond skulle just börja. Precis som den första besegrade han sin motståndare under några sekunder. Michel tog hem skolans seger och därmed fick han en önskan att slå in.
Ha...