Bokrecension: Swedish Romance For Meditation av Svenska Nihilistsällskapet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jämna, långa toner flyter fram genom stråkarna på rik men återhållsam sensibilitet. Presentationen är orkestral och tar hjälp av blåsslaget när tillfälle ges att stegra atmosfären och skänka musiken ett kompositionellt djup. Stora och vidöppna svenska landskap öppnar sig framför lyssnaren, färgade av en romantisk själslighet, lik den man kan förvänta sig hos en stilla sinnad Brahms under existentiell kontemplation.

Tor Aulin - Vaggsång ur Fyra akvareller

En harpa bygger upp en grundläggande melodislinga, varpå en flöjt applicerar det simplistiskt melodiska huvudmotivet, i denna lugna vaggsång med nordisk tonklang. Genom att synkronisera variationen i tonläge mellan dessa två instrument, uppstår en linjär harmoni med naturlig, frisk musikalisk utveckling. Sången repeteras med fylligare och djupare atmosfär, och det slutgiltiga intrycket blir därmed en enkelt, men väl så folkligt utformad siluett, av vilan under den viskande björken.

Wilhelm Peterson-Berger - Vid Frösö kyrka ur Frösöblomster op. 16

Restriktiv dramatik utspelas på pianosolo i denna grönskande visit vid Frösö Kyrka. Genom att låta fingrarna förflytta sig till närliggande stegringar och dalar, och förstärka vissa toner för att dels frigöra ett kort musikaliskt utrymme, och dels forma en övergripande bild över den melodiska utvecklingen som helhet, bildar Peterson-Berger en mångfärgad harmoni, som genomsyrar den till synes linjära presentationen. Stycket ökar i intensitet längre fram och blir mer episk i sin framtoning, men bibehåller ett lugn som genomsyrar musiken. Fastän detta är vacker och rogivande lyssning, är den slutligen övervägande reflektiv i sin essens.

Lars-Erik Larsson - Epilog ur En vintersaga op. 18

Den mörka tonströmningen från valthorn inleder denna epilog, och bildar en kontinuerlig bakgrundsstämma, som får tjäna som deterministisk utgångspunkt för stråkarnas huvudmelodiska tematik. Lik Gustaf Frödings lyrik om vinterns skönhet i dunkel magi, sveper detta stycke fram som en förbipasserande vind, yrande snö och frost omkring sig. Lars-Erik Larsson ger här prov på sin genialitet i att skapa en mångfacetterad musikalisk bild av simpla ledmotiv som primär drivkraft.

Lars-Erik Larsson - Kristallen den fina

I samma anda fortsätter Larsson med en form av folkvisa, presenterad sparsamt orkestralt, med ett visst vemod och blandad förundran över naturens inre skönhet. Träblåsinstrumenten spelar här en central roll i att framföra och utveckla den harmoniska kontexten, enligt den motiviska "fina kristallen" som nämns i styckets titel. Stråkar fortsätter flödet av melodi och formar en viss rundgång, där atmosfären kretsar kring samma tema, likt ett glimmande gemak ute i skogsgläntans innersta vrå.

Gunnar de Frumerie - Saraband ur Pastoralsvit op. 13b

Gunnar de Frumerie, vars musik ofta kännetecknas av stark romantik, bygger här upp en lättsam melodisk vandring genom en flöjt som central karaktär, medan stråkar följer med som understöd, och en harpa markerar en sakta rytm med viss oklarhet i jämförelse till de övriga instrumenten. Harmonin blir förvånansvärt levande med tanke på en särdeles omfattande cirkulär komposition, något som ytterligare förstärker lättillgängligheten som detta stycke skapar.

Lars-Erik Larsson - Adagio ur Dagens stunder op. 19

Sakteligen pompöst spelas Larssons klassiska romans upp, balanserandes på stråkarnas emotionella uttryck genom varierad intensitetsgrad. Taget ur sin kontext åtföljer den väl föregående stycke, och blir den åtråvärda vändningen där romantikens svärmiska hoppfullhet fritt får spira. Samarbetet stråkarna emellan bildar djupet och samtidigt grunden, till denna flödesharmoni i välförtjänt dignitet.

Yngve Sköld - Berceuse

En bländande vacker flöjtmelodi inleder detta senromantiska stycke, och upprepar sitt motiv en gång innan det fortsätter en mer episk utveckling, tillsammans med en klingande harpa i bakgrunden som atmosfärselement. Syntesen fulländas genom ett narrativ där flöjten intar en metamusikalisk position, och löper över olika mindre kontexter sammanknutna till huvudmotivet, som också mycket väl upprepas längre in och binder samman de olika delarna till en större musikalisk förståelse. Oskyldig, eller till och med anspråkslös, blir detta en givande men aningen lättsam upplevelse i kontrast till övriga stycken.

Yngve Sköld - Ack, Värmeland du sköna

Skölds andra komposition "Värmlandsvisan", vars melodi sägs ha stammat från både holländsk och svensk folkmusiktradition, uppfylls utan tvekan av en mer folklig och gemytlig atmosfär. Harpan åtföljer stundvis stråkarnas stämmor genom en enkel tonstegring, där det melodiska motivet blir inramat som en mer lokal folksång tänkt att sjungas till, snarare än att tillgodose en episk struktur.

Hugo Alfvén - Elegi ur Gustav II Adolf-svit

Det svenska folkets favorit, Hugo Alfvén, ges här utrymme i samlingen med sin elegi ur Gustav II Adolf-sviten, komponerad år 1932 för att fira 300-årsminnet av kungens död. Den typiska instrumentala finkänsligheten som kännetecknar Alfvéns musikaliska verk blir här uttryckt i form av fritt löpande stråkar, som, snarare än att bygga upp ett dramatiskt motiv kring melodisk utveckling, spelar på en inre strukturell utveckling. Dramat i sig skildrar Gustav II Adolf på aftonen innan slaget vid Lützen, vilket vi noga uträknat upplever i vemodet blandat med heroismen - vändningen mellan låga, sorgsna stämmor och hög, storartad vilja i svensk tappning.

Lars-Erik Larsson - Förspel till Förklädd gud op. 24

Någon tycks gilla Larsson här: denna gång förspelet till "Förklädd Gud", ett kanske mindre passande stycke, med tanke på att den huvudsakligen tjänar som motivisk inledning till sin komposition som helhet. Tack vare en musikalisk bredd och ett djup som faller vem som helst i smaken, kan Larsson åter igen förbluffa oss med öppna stråkstämmor inför en kommande resolution i andlig upplevelse. Trumpeten som kommer in på slutet ger stämningen en fin klangfärg, varpå musiken stillsamt ebbar ut genom det inledande huvudmotivet.

Oskar Lindberg - Gammal fäbodpsalm från Dalarna

Det svenska geniet i orgelkomposition, Oskar Lindberg, framträder här med en given klassiker: Gammal fäbodpsalm från Dalarna. Samtidigt högtidlig och sorgsen, flyter vi genom en folklig förälskelse i natur och omgivning. Den aningen svängiga melodin är tydligt inspirerad av folkmusikaliska influenser, men formas och bryts ofta successivt ner likt en traditionell kyrklig psalm. Huvudmelodin återkommer som plattform för växlande sinnestämningar, inte minst genom den varierade användningen av olika blåsinstrument, och får därmed en naturlig koherens som binder stycket samman, allt för en breddad kommunikation med sin ämnade lyssnarskara. Kompositionen bygger ursprungligen på en sång som Lindberg en gång hörde vid en gudstjänst i Gagnefs missionshus, en sång som tydligen etsade sig fast i hans minne, och som till sist blev det fulländade orgelstycke vi här får nöjet att ta del av.

Wilhelm Peterson-Berger - Till rosorna ur Frösöblomster op. 16

Vackert målar detta pianostycke upp en särskild romantisk stämning, fylld av dignitet och återhållsam kärlek till naturlig symbolik och känsla. Ofta sökandes, travandes efter påföljande motivisk utveckling, framförs detta stycke med inlevelse och förståelse för musikens inre kompositionella logik. Få känslodalar dyker upp under musikens gång - i stället blir den introverta presentationen självutforskande på ett linjärt plan, något som öppnar upp musiken och gör den fri från detaljerade emotionella ramverk, men som samtidigt gör den för övergripande och förbipasserande, i kontrast till övriga stycken i den här samlingen.

Wilhelm Peterson-Berger - Allt under himmelens fäste

Härnäst får vi möta Peterson-Berger i folkvisornas värld, emotionellt driven av blåsinstrumental framtoning. Fastän detta är långt ifrån Oskar Lindbergs melankoliska stunder i naturen, upplever vi här sviken kärlek och vänskap, folkliggjord men rent stilistiskt sett klart bärande på mer än traditionell vispresentation. Den existentiella behandlingen är tragisk och ute...