syror och baser

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Syror och baser

Syror:

Det främsta kännetecknet för en syra är att den alltid kan avge protoner. Ett enkelt exempel kan vi visa när vi låter en syra lösa sig med vatten. Om vi väljer att blanda salpetersyran med vatten avger syran [H+], som bara består av just en proton.

NHO3  NO3- + H+
H2O + H+  H3O+

salpetersyra + vatten  oxoniumjon + nitratjon
NHO3 + H2O  H3O+ + NO3-

Starka syror som svavelsyra, saltsyra, salpetersyra och fluorvätesyra, är vanliga inom kemin.
Syror är frätande vätskor som kan ge skador på hud och ögon. Vissa syror, t.ex. saltsyra och fluorvätesyra, är vattenlösningar av gaser. De avdunstar lätt och kan då andas in och ge skador på andningsväg och lungor.
Effekten hos vissa syror t.ex. salpetersyra kan också förvärras genom att syrorna har en oxiderande verkan. Dessa oxiderande syror explosiva och kan antändas tillsammans med brännbart material.

Många syror förekommer i blandningar med andra syror eller med olika tillsatser. Rengöring av aluminium görs med hjälp av en lösning som bl.a. kan innehålla den farliga blandningen av salpetersyra och fluorvätesyra. Svavelsyra och salpetersyra används för nitrering i den organisk-kemiska industrin och denna blandning är starkt frätande.



Baser:

Basens främsta kännetecken är till skillnad från syran raka motsatsen. Baser tar upp elektroner istället för att frigöra. Detta gör så att baser och syror kan neutralisera varandra genom en reaktion. Därför innehåller en bas helt enkelt färre H+-joner än OH—joner.
Den enklaste basen är hydroxidjonen [OH-]

Hydroxidjonen kan ta upp en proton [H+] och bilda en vattenmolekyl.
OH- + H+  H2O

Exempel på en neutralisation av en syra och en bas:

OH- + H3O+  2 H2O

Baser används ofta som rengöringsmedel som ofta används inom både den kemiska industrin och inom sjukvården.
Avfettning av metaller sker bl.a. genom att man doppar dem i heta bad i starka alkalier som baser också kan kallas. Även här kan även stänk och ånga förorsaka frätskador.
De vanligaste starka baserna är bl.a. natronlut, kalilut och ammoniak.


Sammanfattning:

Syror och baser reagerar häftigt med varandra och ska därför förvaras på åtskilda platser.
Deras egenskaper upphäver och neutraliserar varandra när de reagerar i lika stora mängder och detta sker under värmeutveckling.
En syra frigör och avger protoner.
En bas fångar och tar upp elektroner.
Flera syror t.ex. saltsyra, salpetersyra och svavelsyra är mycket frätande och ska därför hanteras med omtanke och försiktighet.
Baser ska förståss också hanteras med största försiktighet eftersom huden och slemhinnorna skadas snabbt vid kontakt med starka baser. Speciellt ögonen är känsliga och vid stänk ska de spolas med vatten i 15-20 minuter.









<...