Matspjälkning

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Måltid: Renskav (Proteiner) med potatismos (Stärkelse) och lingonsylt (Socker).

Efterrätt: Gräddglass (socker och fett).

Då man stoppar in maten i munhålan så börjar man bearbeta den mekaniskt med tänderna. Saliv bildas i spottkörtlarna redan då man ser maten. Då saliven blandas med maten spjälkar salivens enzym, amylas, stärkelsen i potatismoset till enklare kolhydrater – i första hand till maltsocker, slutligen till druvsocker. Från munhålan fortsätter maten ner genom matstrupen till magsäcken. Den resan tar ca 6 sekunder. Inuti magsäcken bearbetas maten mekaniskt, genom att magsäcksväggens muskler knådar den, och blandas med magsaft. Magsaften bildas i körtlar i magslemhinnan. Den innehåller 0,5% saltsyra och enzymerna Pepsin, som tillsammans spjälkar proteiner till aminosyror, och Lipas, som spjälkar fettet till glycerol och fettsyror. Efter 4 timmar har maten pressats, portionsvis, ut från magsäcken till tolvfingertarmen där galla från leverns gallblåsa finfördelar fettet som nu är i flytande form.

När maten når tolvfingertarmen blandas den med bukspott som bildats i bukspottskörteln och galla från gallblåsan.
Gallan finfördelar fetter så det är lättare att bryta ner dem. Den bildas i levern och lagras i gallblåsan, som töms genom hormonpåverkan. Hormonet (cholecystokinin) bildas även i tarmslemhinnan. Gallan förs ut ur gallblåsan via gallgången, som mynnar ut i tolvfingertarmen på samma ställe som bukspottskörtelns utförsgång.

Bukspott innehåller enzymerna trypsin, kymotrypsin, lipas och mycket amylas. Trypsin och kymotrypsin fortsätter spjälkningen av proteiner till aminosyror. Lipas kan spjälka glycerol och fettsyror. Amylas spjälkar sammansatt socker till druvsocker. Bukspotten neutraliserar saltsyran som följt med födan från magsäcken.

Från tolvfingertarmen kommer den bearbetade födan till tunntarmen. Det har nu gått 6 timmar sedan man stoppade in maten i munhålan, och födan har till största delen spjälkats till enkla beståndsdelar. Från dess slemhinna avsöndras tarmsaft, som innehåller flera enzymer. Invertas, laktas och maltas bryter ner kolhydrater, erepsin spjälkar proteiner. Men tunntarmens huvudsakliga uppgift är att ta upp näringsämnen. Medan tarminnehållet sakta förs ner mot tjocktarmen sker resorptionen, det vill säga övergången av näringsämnen till blod- och lymfkörtlar. Blodet tar framförallt upp druvsocker och aminosyror, för det vidare till levern, kroppens ”kemiska fabrik” och lagringsplats för näringsämnen, tillika ”avgiftningsstation”.

Levern sörjer sedan för att rätta produkter allt efter behov överlämnas till kroppens celler. Fettämnena tas till stor del upp av lymfan, men de kommer så småningom också till levern (via stora bröstgången kommer de över i den vänstra nyckelbensvenen, och kommer till levern med hjälp av blodet därifrån). När maten når tjocktarmen har det gått 12 timmar sedan man stoppade in maten i munhålan. Tarminnehållet innehåller knappast någon näring men består av upp till 80% vatten, som kroppen nu till största delen suger upp genom tarmväggen. Dessutom resorberas (upptas) en del viktiga ämnen som mineraler och vitaminer, som bildas av de talrika (många) kolibakterierna i tarmen.

De återstående avfallsprodukterna, avföringen, samlas i den korta ändtarmen och lämnar kroppen genom analöppningen. Avföringen består av osmältbara födorester (t.ex. cellulosa som människan inte kan tillgodogöra sig), celler som nötts av från matsmältningskanalens väggar, slem från tarmsaften, döda och levande bakterier samt gallfärgämnen, som ger avföringen dess bruna färg. Ändtarmen töms efter ca ett dygn.

Druvsockret använ...