Fredsbrigaderna

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Innehållsförteckning
Inledning 1:1
Metod 1:2
Källförteckning 1:3
Historia 2:1
Hur arbetar organisationen? 2:2
Fredsbrigaderna i Colombia 3:1
Att arbeta som volontär 4:1
Analys 4:2


1:1 Inledning
Jag har valt att skriva ett arbete om Peace Brigades International eller som de heter på svenska, Fredsbrigaderna. Fredsbrigaderna är en organisation som arbetar med mänskliga rättigheter samt utvecklande av ickevålds strategier.
Ni kommer härmed att få läsa om hur organisationen ser ut och hur medlemmarna/volontärerna arbetar. Ni kommer även få ta del av en del problem som organisationen besitter. Jag har valt att fördjupa mig i det land vilket Fredsbrigaderna bedriver ett av sina största projekt just nu. För att ni ska få en djupare insikt i varför fredsbrigaderna har valt att satsa på just detta land så kommer ni att få ta del av landets situation idag vilket inkluderar landets stora konflikt.
Jag hoppas genom detta arbete att fler får upp ögonen för organisationen. En organisation som tyvärr inte så många känner till. Men, som med många andra verksamheter så kommer även denna att kunna utvecklas och förbättras genom att fler sprider budskapet. Budskapet om hur viktigt det är att vi arbetar med mänskliga rättigheter och ickevålds åtgärder och inte minst bli påmind om att våld inte löser några problem. Förhoppningsvis kommer just du känna att du kan vara till stor hjälp för Fredsbrigaderna eller annan organisation från den plats du befinner dig på idag.

1:2 Metod
Jag har valt att arbeta med fakta från Internet då jag inte har fått tag på några faktaböcker om Fredsbrigaderna. Faktasidor på Internet men även artiklar och dagböcker från volontärer har varit till stor nytta. När jag började med arbetet så tyckte jag att det fanns gott om fakta men det visade sig till slut att det många gånger var samma information som publicerades. Det mest intressanta var att läsa artiklar och dagböcker som volontärerna skrivit då bilden utav landets situation blev ännu tydligare och än mer realistisk och tyvärr väldigt upprörande. Från detta kan jag bara konstatera att volontärerna får vara med om en hel del misär men även många betydelsefulla möten och erfarenheter. Ett starkt psyke är ett måste för att klara av arbetet.

1:3 Källförteckning


2:1 Historia
Fredsbrigaderna grundades 1981 efter idén från en man som hette Mahatma Gandhi. Han levde mellan 1869 -1949 och var en Indisk politiker och en andlig ledare. Mahatma ville grunda en fredsarmé som skulle gå emellan och medla i det uppblossande religiösa konflikterna i Indien. ”Soldaterna” i armén skulle genom aktivt ickevåld förhindra massaker.
Tanken föddes i Sydafrika och det dröjde ett par år innan idén sattes i verk i praktiken. År 1938 satte Gandhi upp några riktlinjer för hur armén skulle kunna fungera för att förhindra och dämpa våldet. Volontärerna skulle vara: beredda att riskera sina liv för freden och de skulle ha bra lokalkännedom med goda grannkontakter, de skulle skriva kontrakt på ett par år i taget och de skulle kunna handskas med och klara av våldsamma krissituationer.
Efter Gandhis död 1949 tog en av hans lärljungar tag i utmaningen och fortsatte arbetet med ickevålds åtgärder. Detta arbetade han med under 50-60-talet och 1968 var 12000 volontärer inblandade då det främsta arbetet varade runt om i Indien.
Fredsbrigadernas första egentliga projekt startades år 1983. De gick ut på att agera som stöd och skydd för anhöriga till försvunna personer. De anhöriga tillhörde en organisation som hette GAM som just var till för anhöriga som hade drabbas av försvunna vänner, familj eller övrig släkt och som i många fall själva var hotade. När då hoten mot organisationen/individerna blev extra allvarliga så tillkallades Fredsbrigaderna in för att agera som skydd och eskorterade de hotade människorna till tryggare och säkrare miljöer. Idag är organisationen mest känd för det obeväpnade eskortarbetet av freds – och människorättsaktivister.


2:2 Hur arbetar organisationen?
Fredsbrigadernas grundfilosofi baseras på ickevåldsstrategier och arbetar endast med organisationer som inte förespråkar eller använder våld. Vad det gäller konflikter mellan aktörer så är PBI helt opartiska i sitt arbete men talar såklart för mänskliga rättigheter. Den största skillnaden mellan PBI och andra fredsorganisationer är att de inte driver några egna projekt utan koncentrerar sig på att öka utrymmet för lokala organisationers arbete. Genom deras internationella närvaro stödjer dem de civila krafterna i samhället så att människorna själva kan forma sin egen framtid. Därför tar inte organisationen själva initiativ till att stödja en grupp utan väntar på förfrågan.

Organisationen arbetar med att utveckla ickevåldsstrategier och använder sig utav detta för att främja fred och mänskliga rättigheter. De placerar ut volontärer till konfliktdrabbade områden. Arbetet går ut på att volontärerna följer med individer och organisationer som genom sitt arbete och engagemang för mänskliga rättigheter är hotade av t e x dödspatruller eller andra former av våld. De arbetar även med kurser i aktivt ickevåld och konfliktlösning samt dokumentation av konflikter och initiativ för fred och stärkande av de mänskliga rättigheterna.

Fredsbrigaderna består av ett tjugotal landsgrupper spridda över fyra kontinenter. Varje projekt är kopplat till en projektkommitté samt ett projektkontor, vilka oftast är placerade utanför landet, detta på grund av säkerhetsskäl. Landsgrupperna driver tillsammans projekten, rekryterar volontärer och söker finansiella medel. Den största finansieringen sker genom frivilliga arbetsinsatser och donationer men även från bidrag från större fonder och organisationer.

Att eskortera hotade personer kan se ut på många olika sett, gemensamt är att en kamera oftast hänger om halsen på personen ifråga. Eskorten kan till exempel innebära att närvara vid sjukhussängen hos ett skadat vittne till ett mord eller en massaker, resa med flyktingar när dessa återvänder till sitt hemland eller sin hemort, de närvarar även vid demonstrationer samt besöker individer eller grupper vid speciella kritiska tillfällen och de kan även ge eskort vid resor till speciellt hotfulla platser.

Fredsbrigaderna har ledsagat tusentals aktivister för mänskliga rättigheter som t e x lantarbetare, studenter, fackföreningsmedlemmar, kvinnogrupper, indianer och flyktingar. Idag arbetar de med projekt i länderna Colombia, Guatemala, Indonesien, Mexico och Nepal.



3:1 Fredsbrigaderna i Colombia
Organisationen har valt att arbeta med sitt största projekt i Colombia. Där har de vistats sedan år 1994.

Colombia är ett av de farligaste länderna att bo och arbeta i. Mord, kidnappningar, våld, rån och hot är vardagsmat för det Colombianska folket. Invånarna anser sig själva som flyktingar i sitt eget hemland. Landet har flest mord i världen och år 2005 dödades totalt 70 000 människor, detta på grund av sin fackliga verksamhet.

Dagens konflikt i landet började under våldsepoken, la violencia, på 40-50-talet då de liberala och konservativa grupperna kom i konflikt med varandra. Snart därefter bildades Gerillagrupper, med olika inriktningar. Vissa la fokus på att skydda indianerna eller kokaodlarna andra tog ansvar för att skydda de större jordägarna. Det gemensamma målet som de flesta hade var att de ville omfördela landets jordbruksmark och få ett slut på kapitalismen i landet. Under åren som gått har man försök sluta fred med gerillorna och ibland har man kommit överens men det har oftast avbrutits av någon part. Idag har man förstått att gerillan inte är intresserad av fred.

Det finns många olika gerillagrupper. Den största är FARC (Fuerzas armadas revolucionarias de Colombia) och ELN. Många av gerillamedlemmarna är äldre män som lever med bra inkomster från narkotikahandeln och kidnappningar. De har stort stöd från landsbygden som de har skaffat sig genom att finansiera saker som regeringen inte har råd med.

Idag har grupperna fått alltför stor makt över landet, kriminaliteten ökar och idag är kidnappningar något som man i Colombia inte reagerar över och barnsoldater agerar utan att egentligen veta utav vilken anledning. Sexuellt våld mot kvinnor och flickor ökar våldsamt.

Gerillagrupperna håller på att ta över regeringsstyrkorna i landet och man tror att inom en snar framtid kommer gerillan att dela landet i två delar. De senaste åren har det även bildats arméer med paramilitärer som motarbetar gerillagrupperna och det sägs att de arbetar under regeringen.

Den 21 juni 1998 valdes Andres Pastrana från det konservativa partiet till Colombias president. Varför just han valdes var att han lovade att starta fredsförhandlingar med gerillan. Farc ställde sig positivt till förslaget. Ledaren för gruppen, Manuel Maralunda godkände ett möte mellan de två på ett villkor. Regeringen skulle dra in sina styrkor i Colombias södra del. Pastrana gick med på detta och under mötet lade gerillan fram ett förslag om att han ville diskutera lösningar till fred. Trots förhandlingarna slutade inte striderna och regeringen kämpar fortfarande för att hitta en lösning.

Fredsbrigaderna har 32 volontärer som arbetar i fyra team runt om i landet. I Colombia lägger volontärerna ner mest arbete på att skydda de hotade människorättsaktivisterna. Mycket utav arbetet går ut på att skapa ett kontaktnät runt om i världen. Organisationen oroas över att respekten för internationell närvaro minskas därför anser dem att det är viktigt med att stärka kontakter så att myndigheter förstår vikten i internationella avtal. PBI saknar en hel del resurser som gör att de inte kan ta sig an alla uppdrag som kommer in. Idag tvingas de att säga nej till fler organisationer och civila människor därför att de inte finns tillräckligt med ekonomi men även brist på volontärer. Ett annat problem, i bl.a. Colombia, är att det finns ytterst lite opartisk information om vad som sker, det som händer i landet ska tystas ner och tidningar blir hotade av stora kriminella grupper som hotar tidningsbolagen att lägga ner eller hindrar de från att skriva om de kriminella dåden. När detta då tystas ner så kan grupper som FARC och ELN fortsätta med sin verksamhet i all evighet och detta måste sättas stopp för annars kommer landet att gå under.


4:1 Att arbeta som volontär
Att arbeta som volontär i ett land som t e x Colombia är oerhört riskfyllt. På en del orter och städer hör det vardagen till att du somnar in till smattrande pistolskott. Volontärernas eskort går ut på att hela tiden finnas till hands och skydda dem mordhotade som arbetar för fred och mänskliga rättigheter och vara observant på det som händer runt omkring. De vanligaste hoten är riktade åt människor som arbetar med rehabilitering av tortyroffer, i kvinnoorganisationer som vill förhindra våldtäkter eller advokater som driver mål om mänskliga rättighetsfrågor.
- Att en advokat blir skjuten strax innan en rättegång tillhör vanligheten, säger Lina Andersson från Umeå som jobbar för PBI i Colombia sen 2002.

Om du vill bli volontär är det viktigt att du aktiverar dig inom något lands- eller lokalavdelning inom PBI. Du måste ha kunskaper i spanska, engelska och om du blir antagen till Indonesien måste du läsa bahasa. Du ska vara 25 år fyllda, vara psykiskt stabil, kunna engagera dig utan att bli partisk eller fördömande.

Även om man inte åker ut som volontär kan man stödja ett speciellt projekt. Det kan vara genom att sprida information om projekt/projektlandet, jobba med stödnätverk eller hjälpa till vid rekrytering och utbildning av blivande volontärer eller söka pengar från fonder och organisationer.



4:2 Analys
Det är svårt att mäta hur mycket Fredsbrigaderna betyder för människorna. Många människor tycker att organisationen är ett bra moraliskt stöd, de känner att någon bryr sig om dem. De mest drabbade i Colombia är landets urbefolkning samt dem afrocolombianska folket. I Colombia finns en av de största och mest utdragna konflikterna i världen. Frågor som demokrati, fred, mänskliga rättigheter och konflikthantering berör alla i landet och ingen kan stå utanför det.

Det är fruktansvärt hur de kriminella grupperna tvingar sina ”medmänniskor” att leva under ett sådant förtyck som de gör. De tillåter inte folket att få ha några egna åsikter om det land de lever i. Människorna är ett outbildat, fattigt folk som ska tvingas att begå kriminella handlingar, mot deras vilja. Värst av allt är att det är så många barn som drabbas. Det finns verkligen ingen rättvisa eller trygghet i landet överhuvudtaget.

Vad det gäller Fredsbrigaderna som organisation så tycker jag att det är ett bra och tryggt komplement till de övriga organisationerna i landet. De är i starkt behov av varandra. Då det inte finns några direkt publicerade resultat av vad organisationens arbete har genererat till är det svårt att veta hur de påverkar landet och hur viktiga de är för de hotade människorna/organisationerna.

Jag tycker att Fredsbrigaderna borde utveckla sitt tillväga gångsätt vad det gäller eskorten av en person/organisation. Idag verkar det som om de lätt släpps iväg efter att organisationen utfört deras uppdrag och konsekvenserna har blivit att många har dödats, kidnappats eller torterats, efter att uppmärksamheten ...