Brevpojkvän

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Han. Det vackraste du visste skulle komma till Stockholm, eller du visste inte men du trodde. Ni hade aldrig setts förut och ni skulle nu spendera era två första veckor tillsammans, i en liten tvåa (din tvåa) på söder. Han var nitton och du arton.
Ni hade pratat i tre år, första via brev sen via telefonen. Ni hade pratat varje dag i två år och äntligen fått chansen att träffas. Nu var ni ju myndiga, och fick göra nästan vafan ni ville.

Du stod och väntade vid spottkoppen i centralen, på honom. Han hade ringt fem minuter tidigare och sagt vad han hade på sig och sådant, så du lättare skulle känna igen honom oavsett om du hade miljoner bilder som du fått av honom under åren av brevväxling.
Om fem minuter kommer han, klockan var fem i halv fyra. Om fem minuter står han här framför dig, kanske till och med har dig i hans famn och kanske har han kysst dig lite lätt på kinden. Två minuter kvar tills dess att han kommer, dina händer darrar av nervositet. Tänk om-tankarna spelas upp i huvudet, ekar i kroppen och du vill bara springa därifrån. Men du kan ju inte svika nu.

Plötsligt står han där med dig i famnen, kysser dig lite lätt på kinden och ger dig det vackraste leendet du någonsin sett, med en piercing i det högra hörnet av läppen, krulligt svart ganska långt hår och isblåa ögon. Helt enkelt, det vackraste du sett.
Du säger, kom så åker vi hem till mig och lämnar av väskan.

Du öppnar dörren två våningar upp, Nyborgsgatan 21B. Ni kommer in, lägenheten står stilla och det luktar rökelse och hemma i hela lägenheten. Du tar tag i hans väska och bär den in i sovrummet. Han följer efter som om att han tror han ska tappa bort dig. Vilket inte går egentligen, i en liten tvåa. Men du tänker vad söt han är! Och går vidare ut till det lilla miniköket sätter på vattenkokaren och frågar om han vill ha te, han säger jatack och ler lite lätt.
Du lyser upp så fort han ler och ni sätter er ner med varsin kopp te och sitter mittemot varandra i en timme, pratar om första brevet och första samtalet. Ibland är ni bara tysta och ser varandra djupt in i ögonen och du börjar le av nervositeten och du känner dig lite spänd men ändå vill du inte släppa blicken, känslan och detta ögonblick alls.

Klockan är fem i sex när han frågar, ska vi gå ut och kolla runt på stan kanske. Då står ni där på Götgatsbacken och kollar runt han pekar på en liten butik som säljer skivor och du hänger genast på. Han bläddrar i gamla lp-skivor med Thåström och annan bra musik. Tar upp en skiva och går till kassan. När ni är ute ur butiken säger han det här kommer att bli vår skiva bara vår. Sedan vandrar vi hemmåt och han går och ler hela vägen och du ler ju också men mest för att han ler. När ni kommer hem lägger ni skivan i lpspelaren och ”När vodkan gjort oss vackra” börjar eka i lägenheten, ni sätter er på varsin sida av soffan. Senare på kvällen ligger ni nakna i sängen under ett tjockt duntäcke, han sover och du ligger vaken, lyssnar på hans andetag och lägger handen på hans vänstra bröst, hans hjärta dunkar ännu lite snabbare som att han kände hur du la handen där.

Tidigare detta år, i juni skrev han ett brev där det stod "jag älskar dig, julia" du visste direkt att det var sant och nu har du fått det ännu mer bevisat. Ni låg där i sängen insvepta i varandras kroppar och tittade in i varandras ögon och bara log hela den första natten. Ni vågade inte somna, för då kanske någon skulle försvinna. Ett sådanthär ögonblick vill man bara inte förlora.

Ni sitter på café Strings undervåning, med varandras kroppar så nära som möjligt fast inte så nära att någon märker att ni vill nå varandras tungor och händer. Du dricker ur ditt kamomillte och han ur sin latte. Ni ser in i varandras ögon och ler sådär stort. Plötsligt bara helt plötsligt, sitter ni där i soffan och kysser varandra. Med tungor och allt. Hela du svävar i kärleken och tror nästan att du flyger, det känns som att du flyger.
När ni kommer hem slår ni på tvn det är en romantisk film med Julia Roberts och Hugh Grant på. Du går ut i köket och slår på vattenkokaren, tar fram två koppar och två påsar kärlekste som smakar vanilj. Kärleken smakar vanilj, eller i varje fall när man precis tagit en klunk vaniljte som brände lite lätt i hals och på tunga, men ändå kärlekste är det te som man dricker när man är kär och du är kär, så det bara klöser inuti dig.

Dagen D, han ska åka hem. Du hatar att det är så. Men han har lovat att komma upp till Stockholm snart igen. Ditt hjärta krossas...