Synen på människans jag

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Nya rön inom medicinen vill belysa biologins primära och elementära roll i formandet av en personlighet. Enligt Fredrik Svenaeus, dr i medicinsk filosofi vid Linköpings Universitet bör vi ändra vår uppfattning om ”jaget” till ett mer biologiskt synsätt. Svenaues hävdar att orsaken till många komplexa sjukdomar kan hittas i våra gener, och hänvisar bland annat till jakten på schizofrenigenen. Vidare hävdar Svenaeus att genforskningen inte bara kommer att leda till upptäckten av fler ärftliga sjukdomar, utan även till att man kommer kunna identifiera inre egenskaper hos ofödda individer bara med hjälp av fostervattnet.

Holmquist motsätter sig inte det faktum att vissa sjukdomar kan klassas som ärftliga, men vill däremot klart framhålla att avancerade inre egenskaper inte är någonting medfött utan snarare någonting som formas av upplevelser, erfarenheter och inlärning.

Holmquist kan dock inte sägas vara någon fullfjädrad behaviorist utan är istället en hängiven analytiker och kritiker av psykologins alla skolor. Även ifall behaviorismen och psykoanalysen inte kan sägas gå hand i hand existerar ofta gemensamma nämnare och för att på riktigt förstå innebörden av ett begrepp som ”jaget” eller ”självet” tror Holmquist att man måste söka sig över de olika psykologiska inriktningarna.

I Freuds värld delas själslivet in i olika delar. Det som Freud benämner ”jaget” är logiskt och rationellt tänkande och en slags kompromiss av driftimpulser från ”detet” och ingrodda ideal från ”överjaget”. ”Jaget” blir som ett slags reningsverk som på ett adekvat sätt bestämmer vad som ska göras, tyckas, tänkas och vara. Skulle vi av någon anledning berusa oss ordentligt, skulle vi enligt Freud kunna slå ut vårt ”överjag”. Detta skulle leda till att våra sexuella och aggressiva impulser från ”detet” skulle bli enklare att leva ut. Vårt ”jag” som vi i icke berusat tillstånd skulle kunna benämna som en censurerad och kompromissfylld kombination från ”detet” och ”överjaget” blir i fylletillstånd något helt annat och vårt handlande blir egentligen mer utifrån vad vi egentligen känner och mindre utifrån våra ideal. Med andra ord borde detta betyda att vi under berusning är mer av oss själva, vårt egentliga jag?!

I kontrast till psykoanalysen står behaviorismen. Dess olikhet är ganska uppenbar eftersom den uppkom som direkt gensvar på psykoanalysen och det kognitiva perspektivet. Behaviorismens uttalade grundtanke att ha belägg för alla påståenden är också svårförenlig med studier av det inre och ”jaget”.

Humanistiska psykologer såsom Carl Rogers (1902-1989) och Carl Gustav Jung (1875-1961) har däremot en del åsikter som kan länkas till psykoanalysen. Intresset för det omedvetna och dess påverkan på ”jaget” är till exempel lätt att anknyta till Freuds idéer.

Enligt Holmquist är ”jaget” det som en människa är, gör, tänker, tycker, tror, känner osv. Detta hjälper oss att bilda en uppfattning om en individs personlighet. Vår uppfattning speglar dennes uppförande, attityd och sätt mot oss, men reflekterar samtidigt person X:s förhållande mellan sitt medvetna och sitt omedvetna. Holmquist är nämligen övertygad om att det finns någonting omedvetet. Som grund till det pekar han på hur våra drömmar kan ge uttryck för känslor och lustar i det undermedvetna. Dessa behöver inte nödvändigtvis vara av sexuell karaktär utan har däremot gemensamt att de alla speglar någonting som vi i vårt medvetna just inte är medvetna om.

I motsats till behaviorismen och i viss mån även psykoanalysen tror Holmquist att vi har en fri vilja, men att den hämmas. Hämningar uppkommer på olika sätt, men kommer ofta från uppfostran eller genom sin omgivning.

Holmquist hävdar vidare att vårt ”jagbeteende” försvåras ytterligare av vårt rollbeteende som egentligen är en socialpsykologisk uppfattning. Vi lever i allt från stereotypa uppfattningar om manligt/kvinnligt, till roller som kompis elev och lärare. Våra roller är ofta väldigt skiftande och många ”friska” människor får på grund av sina vitt skilda roller känslor av schizofreni. Med hjälp av de oskrivna spelregler som existerar i varje roll, försöker vi uppfylla de förväntningar som finns på oss. Skulle vi misslyckas leder detta till ångestfyllda konflikter i ”jaget”.

Holmquist tror inte att ”jaget” i människan är något kontinuerligt. ”Jaget” förändras i takt med utveckling. Även ifall en 3-årings blåa, klara ögon kan liknas med den döende mannens ögon 80 år senare, har mycket förändrats. Holmquist tar här en behavioristisk inställning och påstår att vi formas och utvecklas till följd av vår omgivning. Undantag finns dock och det är omöjligt att formulera regler för hur en personlighet skulle se ut under specifika förhållanden. Antaganden är förstås möjliga att göra.

Ett antagande skulle kunna vara den 6-årige pojken som skriks åt och misshandlas i hemmet. Denne unge mans ”jag” präglas ofta av våldsamma, hatiska konflikter som stör individen långt in i livet, men så behöver inte alltid vara fallet. Ifall mannen senare i livet kan omvandla den dåliga uppväxten till något positivt såsom ”så ska jag aldrig behandla någon”, kan incidenterna i barndomen stärka honom och hjälpa hans anhöriga. Holmquists uppfattning angående negativa, destruktiva känslors omvandling i ”jaget” är inspirerad av kognitivsten George Kelly (1905-1966). Kelly pekar på hur man kan byta ut ”dåliga” konstrukt mot bättre och mer positiva. Med det menar han att allting ”negativt” som är ”jagförstörande” kan vändas till något positivt.

Mallar kan bara i viss mån att utformas för den komplicerade människan Homo Sapiens Sapiens personlighet. Ofta bryts mönstren och det kommer de alltid att göra. Att för någon utomstående fullkomligt förstå någon annans ”jag” är icke möjligt. Vi kan få glimtar och hitta tänkbara förklaringar till ett beteende, men vi kommer aldrig fullt ut kunna förstå någon annat ”jag” än vårt eget. ...