August Strindberg

3 röster
15217 visningar
uppladdat: 2007-01-07
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
August Strindberg
☼22 januari 1849 – 14 maj 1912†



Av: Marcus Eriksson
21 december 2005



Innehåll


1. Sammanfattning

2. August Strindberg

3. Skärgården

4. Kymmendö

5. Hemsöborna

6. Dalarö

7. Strindberg Bannlyst - Förlåten

8. Aktuella Strindberg

9. Källförteckning



Syfte

I den här uppsatsen har jag valt att fördjupa mig i Strindbergs vistelse ute i skärgården, alla romaner, tavlor, pjäser som han har fått inspiration till, från just skärgården. Jag kommer även att inrikta mig lite på boken ”Hemsöborna”. Anledningen är att den behandlar inte bara Kymmendö, utan även Dalarö.



Sammanfattning


Strindberg föddes och uppfostrades som en helt vanlig människa. Han växte upp och kom in i konstnärens, författarens, dramat och fotografens världar. Han skapar underbara pjäser, nobelklassiga romaner, vackra fotografier och miljonmålningar. Många av dom här verken har krävt Strindbergs närvaro ute i skärgården.
Kymmendö blir Strindbergs favoritplats, här kan han skriva sina böcker eller pjäser i den underbara skärgårdens ljuva värme och frid.
Strindberg har även tillbringat sin sommar här på Dalarö. Han var här och målade tavlor och skrev pjäser med vänner och andra artister som han själv.

På Kymmendö har Strindberg skrivit många verk, bl a har han skrivit Mästerverket Hemsöborna. Denna bok har i sin del gett Strindberg konsekvenser, att bli bannlyst från sin underbara skärgård. Det beror på att Kymmendö borna tycker att ”Hemsöborna” går för nära deras liv. Idag är Strindberg förlåten. Född: 22 januari, 1849, Död: 14 maj, 1912


August Strindberg



Johan August Strindberg föddes i Stockholm den 22 januari 1849. På fädernet tillhörde han en känd borgarfamilj med kulturella intressen. Hans far hade det nya yrket ångbåtskommissionär och var ansvarig för godstrafiken på Mälaren och Göta kanal. Modern däremot var en enkel men religiös värdshusflicka, vars pietistiska fromhet kom att påverka Strindberg under hela hans liv. Denne betonade gärna sin proletära härkomst genom modern och kallade sig Tjänstekvinnans son. August hade sju syskon.


Som informator hos en förmögen läkarfamilj lärde den unge Strindberg på 1860-talet känna Stockholms intellektuella och konstnärliga elit. Själv prövade han på läkarstudier och därefter elevskolan på den Kungliga dramatiska teatern.
1867 inleder han studier vid Uppsala universitet. 1870 får han sitt första drama uppfört på den Kungliga teatern och året därpå ett kungligt stipendium för att fortsätta sina estetiska studier vid universitetet.


I mitten av 1870-talet förälskar sig Strindberg i finlandssvenskan Siri von Essen, gift med en officer. Detta bidrar till att hon skiljer sig och blir skådespelerska. 1877 gör hon debut på Dramatiska teatern. Strindberg och Siri von Essen gifter sig samma år och får barnen Karin (1880), Greta (1881) och Hans (1884).
1879 gör Strindberg konkurs. Romanen Röda rummet utkommer och blir en stor framgång. 1881 lämnar Strindberg anställningen vid Kungliga Biblioteket för att ägna sig åt kulturhistoriskt författarskap. Mäster Olof spelas med stor framgång.



Siri von Essen, Strindbergs första hustru.


Slitningarna i äktenskapet gör att kampen mellan könen allt mer kommer till uttryck i Strindbergs verk. Från början var denne en förkämpe för kvinnans likställdhet med mannen; alla hans tre hustrur var f. ö. mycket självständiga yrkeskvinnor. I Friedrich Nietzsches efterföljd kom Strindberg emellertid att se förhållandet mellan man och kvinna som en kamp. Ingen hade före honom så hänsynslöst skildrat maktkampen mellan två älskande.
Genom skådespelen Fadren (1887), Fordringsägare (1888), novellsamlingen Giftas (del 2 1884), den självbiografiska romanen En dåres försvarstal (skriven pä franska 1887) och essän "Kvinnans underlägsenhet under mannen" (publicerad i Paris 1895) blev han känd i hela Europa som den ledande kvinnohataren


Efter en period i Lund flyttade Strindberg 1899 tillbaka till Stockholm, fast besluten att försona sig med sitt fädernesland. Sedan han ett par år senare gift sig med den unga aktrisen Harriet Bosse bosatte de sig i det nybyggda s k Röda huset på Östermalm. Här skrev han ett stort antal Shakespeare-inspirerade kungadramer, bl a Erik XIV (1899) och Karl XII (1901), liksom det märkliga dramat Ett drömspel (1901). Nu tillkommer också romanen Svarta fanor, en frän satir med udd mot kulturetablissemanget.
1902 föds dottern Anne-Marie. Redan två år senare separerar makarna. 1907 skriver Strindberg fyra kammarspel, däribland Spöksonaten. I november startar han Intima teatern, som drivs i tre år.


Efter det att Harriet Bosse gift om sig våren 1908 flyttar Strindberg till en hyreslägenhet på Drottninggatan 85 (en byggnad han kom att kalla Blå Tornet).
Han börjar nu åter verka som samhällskritisk författare. Hans polemiska tidningsartiklar i Aftontidningen och Socialdemokraten gav upphov till den s k Strindbergsfejden, som rasade i den svenska pressen 1910 - 1911.

Tillsammans med den unge skådespelaren August Falck driver Strindberg åren 1907 - 1910 en egen scen, Intima teatern vid Norra Bantorget, för vilken han i rask takt skrivit fyra kammarspel: Oväder, Brända tomten, Spöksonaten, Pelikanen (alla 1907). Han förälskar sig i en ung elev vid teatern, Fanny Falkner.


I Blå tornet på Drottninggatan skriver Strindberg ett flertal betydande litterära verk, bl a sitt sista drama, Stora landsvägen (1909). På sin födelsedag 1912 hyllas han med ett fackeltåg av studenter och arbetare och får dessutom mottaga en stor summa pengar, resultatet av en nationalinsamling menad som ett folkets nobelpris.
Strindberg avlider i sitt hem efter en längre tids sjukdom den 14 maj 1912 och begravs fem dagar senare på Nya (numera Norra) kyrkogården - Solna. Hans sista färd beses av 60 000 personer.



Skärgården


Strindbergs kärlek till skärgården går tillbaka till tiden som gymnasist på 1800-talet. I Tjänstekvinnans son skildrar han sitt första möte med skärgården stående på höjd vid Tyresö: ”Detta var hans landskap, hans naturs sanna miljö; idyller, fattiga, knaggliga gråstensholmar med granskog, med det oändliga havet som bakgrund.” Några år senare fann han sitt paradis på Kymmendö. Han bodde även på Dalarö under somrarna på 1890-talet.


Strindberg ute i skärgården

August Strindberg kom som sommargäst på Kymmendö under åren 1871- 1873 och 1880- 1883, han var även sommargäst på Dalarö under 1891 till 1892. Strindberg var därför väldigt förtrogen i skärgården runt Dalarö, Ornö, Kymmendö. Han använde därför sina gestalter i skärgården, då dom t ex angör bryggor på Dalarö, seglar igenom Jungfrufjärden, när dom vistas på många olika öar runt Kymmendö.


Kymmendö

När Strindberg var på Kymmendö vart han allt mer förälskad av alla blommor, träd, stenar osv. Kymmendö blev hans perfekta ställe att skriva på. Han skrev bl a noveller om Dalarö, Ångbåten, hotellet, och många andra öar i Skärgården.

Första gången August flyttade till Skärgården så flytta han in med tre uppsalakamrater för 30 kr om månaden hos Susanna Elisabeth och Jonas Eriksson, dessa blev då förebilder till ”Madam Flod” och ”Carlsson” i Hemsöborna. På Kymmendö skrev han prosaupplagan ”Mäster Olof”, då var han 22 år äldre än Albert Berg, sonen på ön som blev förebild till ”Gusten” i Hemsöborna. ”Stycket kom till under två sommarmånaders stilla, regelbundet liv, utan dryckenskap, med havsluft, simturer, segelfärd, fiske, fäktning, lekar i det fria, mjölk och tidig gång i säng gjorde kropp och själ spenstig”, skriver Strindberg i Tjänstekvinnans son.

Sommaren 1872 tillbringade han, liksom de andra två åren sin sommar på Kymmendö tillsammans med goda vänner. De hade eget hushåll i storstugan och städslat en skärgårdsflicka som piga. Denna sommar tecknande och målade Strindberg olika motiv på ön.

År 1880 hyrde Strindberg återigen storstugan på Kymmendö. Nu var han sedan två år tillbaks gift med Siri von Essen och hade en fyramånaders dotter, Karin. Han var etablerad författare och Siri skådespelare.
Nu var Albert Berg Patron på Kymmendö. Han var gift med en välbärgad flicka från Villinge. De hade två barn. Alberts mor Susanna Elisabeth (”madame Flod”) hade avlidit 1876. Jonas Eriksson (”Karlsson”) var satt på undantag och gift med systerdottern Lotta Jansson från Aspö/lilla Prästö, öster om Ornö (samma ö som fd. 9:a; Andreas Tilliander har sitt landställe).

På Susannas dödsbädd lär hon ha förslagit detta giftermål.

Jordbruket på Susanna Elisabeths gård var utarrenderat till Alberts kusin Ludvig Östman, Strindberg kom mycket bra överens med honom.
Östman kommer till i novellen ”Höjer tar gården själv i skärkarlsliv”, den handlar om Höjer som tog över moderns gård när hon dog, tillsammans med styvfadern och arrendatorn. Albert är alltså Höjer, Jonas Eriksson är Styvfadern och bakom arrendatorn så står Östman. Strindberg kallar även Kymmendö för ”Lycksalighetens Ö”.



Hemsöborna

Inledningen till Hemsöborna

Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade en höganäskrus i en svångrem om halsen.
Clara och Lotten voro inne med skötekan att hämta honom på Dalarö brygga; men det dröjde evigheter innan dom kommo i båt. De skulle till handelsman och ha en tunna tjära, dom skulle till apoteket och hämta gråsalva åt grisen, sen skulle dom till posten och skaffa frimärken, sedan skulle de ner till Fia Lövström och låna tuppen för ett småtärna till notbygget och sist hade dom hamnat på gästgivaregården, där Carlsson bjudit på kaffe med dopp. Och så kommer dom äntligen i båt, men då vill Carlsson styra, och de kunde han inte för han hade aldrig sett en råseglare förr, så därför skrek han att dom skulle hissa focken som inte fanns.

_______________________________________


Boken skildrar fiskeböndernas vardag i skärgårds miljö kring sekelskiftet. Huvudpersonen, den knipsluge Carlsson, tog en tidig vårdag, anställning hos Madame Flod på ön Hemsö och satte där gårdens mansbefolkning i arbete. Gården fick ett uppsving och Madame Flod var stundtals nöjd med Carlsson insatser. Gårdens son, Gusten, var dock missnöjd eftersom Carlsson ansåg sig vara lite viktigare än andra och skulle sova i kammaren. Gusten ansåg att allt tjänstefolk skulle sova i köket. Men när Carlsson föreslog att de skulle hyra ut ett av husen på gården till en professorsfamilj från Stockholm mjuknade dock Gusten. Hans mor, Madame Flod insåg att de skulle ge lite extra pengar till gården. Professorsfamiljen hade en piga som hette Ida och henne blev Carlsson förtjust i. Sommaren gick och skörden togs in och livet på gården gick sin gilla gång, dock med en del relationsproblem. Men slutet på sommaren då professorsfamiljen skulle återvända till Stockholm gjorde sig Carlsson till allmänt åtlöje. Carlsson var besviken för att Ida skulle återvända till Stockholm och Ida nonchalerar honom.

I sin vrede och förtvivlan sprang han ut på stranden och sköt med ett gevär för att på något sätt få Idas uppmärksamhet som var på ångbåten. Carlsson kunde inte glömma sin kära Ida och reste till Stockholm för att göra affärer och passade då på besöka professorsfamiljen. När han fick veta av en annan piga hur Ida och hennes fästman gjort narr av Carlsson och hans kärleksbrev blev han förtvivlad. Carlsson återvänder till gården, djupt besviken och förskönar sitt besök i Stockholm för Madame Flod. Folket i bygden pratade om Carlsson och Madame Flod som ett par. Carlsson, som är en knipslug man, inser att det vore en bra affär och ”tar henne för guldet”. Gusten blev sur och arg och uppskattade inte alls giftermålet. Han såg Carlsson som en inkräktare och gillade inte alls att dela gårdsarvet med honom. Men bröllop blev det och ett stort sådant, med flödande mat och brännvin. Alla blev ordentligt berusade. Prästen Nordström som vigt brudparet blev så oredig att han kröp ner i självaste brudsängen och kräkte ner den fullständigt. Äktenskapet blev inte helt lyckat då Anna-Eva, som Madame Carlsson hette i förnamn, inte var helt ung och uppskattade inte Carlsson sexuella närmanden. Gårdens piga Clara uppskattades dock alltmer av Carlsson och istället för att mjölka smet de ut i snöstormen en vinterkväll. Madame Carlsson blev misstänksam och anade ugglor i mossen. Hon följde efter dem i fotspåren. För tunt klädd, denna kyliga vinterkväll, drog hon på sig en kraftig lunginflammation.

Hon dör under julen. Madame Carlsson skulle begravas i en kyrka på en ö som låg utanför Hemsö. Kistan hon låg i skulle transporteras över till den andra ön på en kälke. På vägen till begravningen

Överraskades drängarna samt Gusten och Carlsson av ett rejält oväder på havet. Isen brast och kistan som Madame Carlsson låg i sjönk ner till havets botten. Under dramatiska former kom männen ifrån varandra. Carlsson som inte var en inföding och hade svårt att förstå sig på havets nycker, drunknade. Gusten var den enda som kom fram till kyrkan. När stormen hade bedarrat gav sig skärgårdsfolket ut och letade efter kistan och männen. Drängarna, Nordqvist och Norman, fann man på ett skär. Men varken kistan med Madame Carlsson i eller Carlsson, återfanns. Skärgårdsfolket samlades och sjöng en psalm som ett farväl till de förlista. Gusten blev nu den som blev ensam ägare till gården på Hemsö.

Filmatiseringen

Hemsöborna filmades in ett flertal gånger, närmare bestämt 4 ggr! 1918, 1944, 1955, 1965 och alla filmer är inspelade på Kymmendö. Det har alltid varit Kymmendöbo och Ornöbo med i filmen som små roller eller statist. 1918 års film var en stumfilm och spelades in av Carl Barklind. Enligt filmens producent så var filmen till för att återge ”den miljön i vilken Hemsöbo leva” och därigenom skapa ”en naturtrogen bild som möjligt av författarens stora verk”.
Film numer två skulle spelas in på Kymmendö men då fanns det inge ström på Kymmendö, så tanken avslogs. 1955 spelades filmen in på en annan ort. 1965 så regisserades den av Bengt Lagerkvist, ”Madam flod” spelades av Sif Ruud, ”Carlsson” spelade av Allan Edvall och ”Gusten” spelades av Edvin Adolphson. Den senaste Inspelningen är den som har gjort mest framgång och idag säljs som dvd film.


Strindberg Bannlyst – Förlåten

Sedan Hemsöborna kom ut blev Strindberg Portförbjuden för resten av sitt liv på Kymmendö. Öborna uppskattade inte att Strindberg hade gått så nära deras liv i Romanen.
Idag är Strindberg förlåten och dagens Kymmendö bo, och ättlingar till Susanna Elisabeth Berg ”Madam Flod” sköter Guidade Turistresor för den som är nyfiken om Strindberg, men tar även hand om gården.



Dalarö

På 1800-talet kom Strindberg ut till Dalarö. Till konstnären Robert Thegerström skriver han i ett brev: ”eftersom slumpen förde oss tillsammans efter så många år, och minnet af mitt gamla Dalarö återväcktes, greps jag av en härlig längtan att se den ort där jag haft min bästa ungdom, Vill du vara snäll och höra efter två rum eller ett rum och kök?”.

Thegerström skaffade då en stuga åt Strindberg, den stugan kallade Strindberg för ”Cap Strindberg”.

Robert Thegerströms sommarhus låg där idag folkhögskolan ligger idag. Den ligger nere vid stranden där det finns utsikt över segelleden, där hans ateljé ligger som han målade många tavlor från udden. Udden kallades ”Thegerströms udde”.
Dalarö blev i slutet en konstnärskoloni. Här vistades under längre och kortare tid Konstnärerna: Richard Bergh, Eva Bonnier, Ernst Josephson och Anders Zorn. Strindberg och artisterna umgicks hemma hos varandra och på Dalarö krog. Men hur som helst så var Strindberg med Thegerström.

Till en kusin skriver Strindberg: mitt bättre jag har en tillfredställande i att svärma oskyldigt för en ny charmant fru. Den vackra artistfrun Elin Thegerström. Men Strindberg var uppriktigt rädd för sina känslor ”gentemot fru Thegerström och vill varken bli olycklig eller göra andra olyckliga”. Dalarömiljön och ”flirtationen” Med Elin Thegerström använde Strindberg till att skriva komedin ”Leka med Elden”. Karl Otto Bonnier som var en god vän till Thegerström, tyckte att Thegerström var för tydligt avporträtterande i pjäsen.

En morgon i skärgården.

”Novellen en berättelse om Stockholms skärgård inleds med en skiss av det vaknande Dalarö.”
Klockan är 5 på en sommarmorgon. Dalarö sover ännu, trött av föregående dags tröttsamma overksamhet. Solen har nyss arbetat sig upp ur en hop trådslitna van Dyckbruna moln, med neapelgula kanter. Och torkar som bäst av den fuktiga gungbrädan ner på tullbron, Trutarne på ljustrar vid solbloss ute på den lugna strömmen. En flugsnappare gångar flugor på en parkbänk nere vid ångbåtsbryggan… Forts.

Giftasnovellen

I Giftasnovellen, Ett Dockhem har August även valt Dalarö som bakgrund till historien om kaptenen vid flottan och hans unga hustru och deras samvaro på Dalarö.

På örlogskaptenens färd mot Stockholm och hemmet på Skeppsholmen, efter en lång resa, möter hustru...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: August Strindberg

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Marcus Eriksson [2007-01-07]   August Strindberg
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=7395 [2017-09-19]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in