Svindlande Höjder

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Titel: Svindlande Höjder (originaltitel Wuthering Heights)
Författare: Emily Brontë
Publikationsår: 1847
Genre: Romantik / Generationsdrama / Klassiker

Handling & Summering

Kring sekelskiftet 1700- och 1800-talet lever Catherine Earnshaw med sin far och sin bror Hindley på gården Wuthering Heights. Det är en vackert belägen och stor gård med en fantastisk utsikt över hedarna och kullarna i den del av norra England som kallas Yorkshire. Catherine är en mycket envis ung flicka, och trots att hon och hennes bror ställer till med massor av bus så är de lyckliga. En dag då Catherine knappt nått tonåren, åker hennes far iväg på en affärsresa till Liverpool och återvänder med en smutsig och föräldralös liten zigenarpojke i famnen. Han kallar den lille pojken för Heathcliff – och blir mycket fäst vid sin fosterson. Catherine och Hindley har dock inte särskilt mycket till övers för pojken och börjar hata honom, plåga honom och avundas honom den kärlek deras far så villkorslöst skänker Heathcliff.
Men efter ett tag börjar Catherine och Heathcliff bli otroligt fästa vid varandra. De klarar inte av att skiljas och håller nästan krampaktigt fast vid den andre – de är de bästa av vänner och ”det värsta straffet man kunde hitta på, var att skilja dem åt”. Heathcliff är liksom Catherine väldigt egensinnig och har ett speciellt sätt som bara Catherine tycks förstå sig på. Han kallar sin hjärtevän för Cathy, något som även jag kommer att fortsätta göra i denna recension.

Cathy och Heathcliff tvingas dock isär då syskonen Linton kliver in i deras värld och rör om allt. Cathy och Hindleys far dör, och Hindley som avskyr Heathcliff plågar honom allt mer och mer. Efter att de båda tvillingsjälarna varit ute på rackartyg en stormig natt, så skadar sig Cathy i foten och tvingas övernatta i syskonen Lintons hus. Isabella och Edgar, som syskonen heter, välkomnar henne hjärtligt och Cathy stannar hos dem i flera veckor. Hon återvänder till Wuthering Heights som en fin dam – och längtar innerligt efter att få träffa Heathcliff igen.
Heathcliff har i samband med Cathys hemkomst gjort sig i ordning och snyggat till sig, men blir vansinnig då Edgar Linton förolämpar honom.
Heathcliff rymmer hemifrån, galen av svartsjuka, försvinner spårlöst och återvänder inte förrän flera år senare.

Under tiden gifter sig Cathy med Edgar Linton, fast hon fortsätter att desperat och med krossat hjärta längta efter den vän hon en gång haft. Trots att Edgar är en underbart snäll man, kan Cathy inte förneka att hon om Heathcliff återvände, skulle skänka all sin kärlek till honom och ingen annan. Det otänkbara händer - en äldre, vackrare och rikare Heathcliff återvänder till byn och söker upp Cathy där hon bor med Edgar på Thurcross Grange.
Återseendet är ömsesidigt känslofyllt, glädjen är för stor för att beskrivas med ord, och en djup vänskap infinner sig åter mellan de båda. Trots att Edgar inte tycker om Heathcliff, tillåter han henne ändå att träffa honom. Men ingen kan låta bli att undra vart Heathcliff hållit hus under dessa år då han varit försvunnen, vart han fått sina pengar från framkommer aldrig i boken. Han köper ut Hindley som bor med sin lille son Hareton på Wuthering Heights, och blir den nye ägaren för gården, där han med järnhand styr de boende.
Och här, vid Heathcliffs hemkomst, börjar intrigerna och tragiken som kommer att lämna gårdarna Wuthering Heights och Thurcross Grange, samt släkterna Earnshaw och Linton i fullkomlig förtvivlan. Heathcliff har nämligen en lömsk plan för att hämnas på dem som stal hans älskade Cathy – att ruinera dem allihop och återförenas med sin själsfrände.

Karaktärer

När jag läste denna bok blev jag förvånad över, att trots den är skriven under 1800-talet, så beskrivs bokens karaktärer och personligheter på ett tidlöst och humoristiskt sätt. Man tänker: ”Fanns verkligen dessa färgstarka personligheter för så länge sedan?”.
Utseenden beskrivs inte alltför ofta, däremot tar Brontë god tid på sig att måla upp och beskriva karaktärsdrag och egenheter. Cathy, till exempel, har ett fruktansvärt och eldigt humör, hon är också bestämd och envis som få, något som regelbundet återkommer.
Karaktären Heathcliff förbryllar mig allra mest. Han är en sträng, kall och relativt ondskefull man, men blir i sin älskades närvaro känslig, passionerad och godhjärtad. Han är som natten och dagen på samma gång, den glödande brandgula elden och den lätta, milda vinden. Man både älskar och hatar honom, främst av allt känner man medlidande. För att tydligare visa vad jag menar med att Heathcliff har två sidor kommer jag nedan att citera två stycken ur boken som tydligt visar hans två helt olika sätt att uppträda på. Det första citatet kommer från hushållerskan Nelly Dean som stundtals också är bokens berättare och det andra från Heathcliffs hyresgäst mr Lockwood.

”Jag minns till exempel att mr Earnshaw en gång köpte ett par föl på marknaden och gav pojkarna var sitt. Heathcliff tog det vackraste, men det dröjde inte länge förrän det började halta och när han märkte det sa han till Hindley:
’Du måste byta med mig, jag tycker inte om min. Och om du inte går med på det ska jag tala om för din far att du har klått upp mig tre gånger den här veckan och visa honom min arm som är full med blåmärken ända upp till axeln.’”

”Han klättrade upp i sängen och medan han ryckte och slet i fönstret började han gråta hejdlöst.
’Kom! Kom’, snyftade han. ’Kom, Cathy. Å – bara en gång till! Å – mitt hjärtas älskade! Hör mig denna enda gång – Catherine, hör mig äntligen!’”

Boken cirklar kring de två familjerna Earnshaw och Linton. Utöver dessa två finns Heathcliff – som förresten inte har något efternamn utan rätt och slätt kallas Heathcliff – samt tjänstefolket som består av hushållerskorna Nelly Dean och Zillah, den djupt religiöse drängen Joseph, samt mr Lockwood som hyr Thurcross Grange av Heathcliff.
Senare tillkommer även Hindleys son Hareton, Cathy och Edgars dotter Catherine den yngre, samt Heathcliffs egne son Linton. Det är ett virrvarr av kusiner, halvbröder och svärdöttrar, och det tar en god stund innan man kommer in i handlingen och förstår vilka alla är och vilken släkt alla tillhör. Men man ska inte låta detta hindra en från att läsa vidare – fortsätter man kommer man till slut förstå varför det man just läst är en av historiens mest hyllade klassiska kärleksromaner.

Miljö, berättarstil och perspektiv

I Svindlande Höjder beskrivs ofta ett mycket vackert hedlandskap, eller ”moorland” som det kallas på engelska. Ofta står bokens karaktärer och beundrar utsikten eller längtar efter att vandra på hedarna. Gårdarna Wuthering Heights och Thurcross Grange ligger båda i varsin dalsänka med kullar emellan. Någon mil därifrån berättas det att den lilla byn Gimmerton ligger, där nödvändiga saker som läkare och kyrka finns.
Naturen är lika passionerad som bokens handling, och kanske behövs de där stormiga nätterna och isolerade lantliga gårdarna för att bära upp hela historien. Jag tror helt enkelt inte att en likadan kärlek mellan Heathcliff och Cathy hade vuxit fram om de båda var bosatta i en storstad.
Eftersom boken är skriven under den Romantiska epoken liknar den på flera sätt andra böcker som är skrivna under samma era. Några exempel på dessa är Jane Austens klassiker ”Förnuft och Känsla” och ”Stolthet och Fördom”. Samma språk och moral återfinns även i författarinnans syster Charlotte Brontës bok ”Jane Eyre”, även om Svindlande Höjder på denna tid ansågs mycket djärvare och mer politisk inkorrekt än alla dessa tre. På grund av detta blev systern Charlottes bok mer omtyckt bland läsarna, men Svindlande Höjder ökade i popularitet under 1900-talet och idag är långt mer omtalad i genren klassisk litteratur. Tre filmatiseringar (ännu en sägs vara på väg) och två TV-serier har gjorts grundade på boken.
Skillnaden mellan Svindlande Höjder och de andra klassikerna från samma tidsepok är, tror jag, den grymhet, det hämndbegär och den intensiva men olyckliga kärleken som återkommer i boken. Detta plus kontroversiella ämnen som kärlek mellan fostersyskon, alkoholiserade fäder och girighet gör det spännande att läsa och man sugs med i handlingen vare sig man vill eller inte.

Synvinkel och perspektiv ändras upprepade gånger i boken. Först är det mr Lockwood, som efter Edgars död hyr Thurcross Grange av Heathcliff som på ett mycket listigt sätt har gjort gården till sin genom ett påtvingat äktenskap. Mr Lockwood beskriver hur han besöker Wuthering Heights och sedan blir så nyfiken på familjen att han ber sin hushållerska Nelly Dean, som jobbat där, att berätta för honom om denna besynnerliga skara personer.
Det är då Nelly Dean börjar agera berättare, något hon fortsätter med i större delen av boken. Det är först nu man får veta historien om kärleken och tragedierna som Cathy och Heathcliff varit en del av. I slutet av romanen återkommer vi till mr Lockwood, som återigen besöker granngården för att meddela att han flyttar tillbaka till London. Han beskriver hur familjen förändrats från sitt första besök, efter Heathcliffs död.

Budskap, egna tankar och avslutning

Svindlande Höjder har nått kultstatus inom 1800-talets litteratur och det är inte svårt att förstå varför. Den är enligt många, och enligt mig själv, en av de mest eller kanske den mest framstående och tidlösa romantiska roman...