Pojken som inte fanns

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

författarporträtt

Dave Pelzer föddes i Kalifornien 1961, och hade en fruktansvärd uppväxt. Som tolvåring hamnade han på fosterhem, och vid arton års ålder tog han värvning i amerikanska flygvapnet. Nu är han författare och föreläsare, och reser runt och föreläser om barnmisshandel och föräldraskap. När han inte skriver böcker eller föreläser lever Dave ett stillsamt liv i Kalifornien med sin son Stephen och sin sköldpadda Chuck. Första upplagan av "Pojken som kallades Det" kom ut på engelska 1995

Tid och plats

Boken utspelar sig i Kalifonien i USA, bland annat på en massa på en massa olika fosterhem. På fosterhemmen brukar det ofta vara ganska många barn så det är ganska trångt i hans hemmiljö, men han försöker att få de så bra som möjligt. I början av boken så utspelar det sig på vintern i början av 70 talet. Boken utspelar sig från att Dave är 12 år tills han är lite över 18 år gammal.

Huvudpersonen

Huvudpersonen i boken heter Dave Pelzer. Dave är ett fosterbarn, han är mycket blyg, mobbad och han har mycket svårt för att skaffa sig vänner. De vänner som han lyckas att skaffa sig är faktiskt inga bra vänner. De gör bland annat så att han begår lindriga så brott som sedan får sina konsekvenser t.ex att han får byta fosterhem flera gånger. De vuxna personerna som arbetar på socialtjänsten och på fosterfamiljerna har en mycket ljus syn på Dave. De vet att han innerst inne är en snäll pojke som inte vill någon illa, det är bara det att han har fått en dålig uppfostran av hans riktiga föräldrar från första början. Själv så tycker jag att det är synd om Dave för jag vet att han har haft en extrem svår barndom. Dave blev nämligen grovt misshandlad av sin mamma. Jag tycker också att har är stark och häftig för jag tror att det inte är många barn som skulle klara av en sådan barnbom som han hade, det facinerar mig verkligen att han klarade av det så pass psykiskt. Författaren har lyckats att göra Dave mycket "levande", men jag tror att det beror mycket på att det är sig själv som han skriver om.

Andra personer i boken

Några andra personer som är viktiga i boken är:

Mamman som hade misshandlad dave sedan han var liten.
Pappan det var han som var Daves största idol som liten.
Ms Gold Daves social arbetare som såg till att han kom till fosterfamiljerna.
Tant Mary det var hon som ägde det första fosterhemmet som Dave kom till.
Mrs Catanze det var hon som höll i det bästa fosterhemmet som Dave någonsin hade varit i.
Carlos det var han som var Daves allra första kompis.
Dr robertson han var Daves psykiatier och han såg till att Dave verkligen fick tala ut om hans hemska barndom.

Den personen som jag tyckte bäst om var Ms Gold just för att hon tog hand om Dave så att han skulle få det bra. Den som jag uppenbarligen tycker sämst om är mamman som i många år hade misshandlat sin son brutalt i flera år.


Handlingen

Boken "Pojken som inte fanns" är en självbiografisk skildring om Dave Pelzer liv, hur han hade det efter att socialen tog hand om honom efter att hans mamma hade misshandlat honom i åratal och förlorat vårdnaden över sin son. I början av boken så är det som en återblick ur den första boken "Pojken som kallades Det" där lärarna på daves gamla skola gjorde en polis änmälan om barnmisshandel. efter att ha om händer tagits så flyttas dave till en foster familj. "mamman" på foster hemmet kallar sig tant Mary. Dave tycker inte om foster hemmet för att det inte finns några roliga barn och han tycker att tant Mary är för gammal. När han hade bott på fosterhemmet ett tag så var det dags för rättegång där han fick vittna mot sin mamma. Efter ett tag hemma hos tant mary så börjar Dave att själa mat av tant mary för att han är rädd för att han inte kommer att få någon mat så han lägger undan det för sig själv. Bara för att han stal så fick han flytta till en annan fosterfamilj. Nu kommer dave till Mrs Catanze där får han nya kläder vilket han inte hade fått på flera år och han är jätte glad över det. Dave tycker nu att han har kommit till en riktig familj. Även i denna familj då hamnar har i trubbel han blir lurad av hanns "vänner" att sno leksaker i en leksaksaffär, han blir också anklagad för att ha tänt eld på sin skola. Anklagelserna ledde sedan till att han hammnade på en ungdomsvårdskola "Kullen" i 100 dagar. efter att han vart på "kullen" så åter kom han till mrs Catanze. Där blev inte allt som det tidigare hade varit då så fick han flytta till en annan fosterfamilj, familjen Nulls. Efter ett tag så hade Dave hittat en riktig vän han hette Carlos de lekte med varandra efterskolan och hade det kul efter skolan. Tyvärr så hamnade Dave hos en annan foster familj efter ett tag men han hittade äver där två stycken kompisar där de hette Paul och Dave. De tre var mycket bra bra kompisar. I slutet av boken när Dave fyllt 18 år så var det dags för honom att klara sig på egna ben. Dave hade bestämt sig för att försöka ta kontakt med sin pappa igen, tyvärr så var inte det så roligt för när Dave hittade sin pappa så var han alkholist. I slutet av boken så hade Dave skaffat sig en egen familj men var förövrigt skilld men han levde ihop men hans sån.

De episoderna som jag tyckte var var allra bäst i boken var först den delen som handlade om rättegången mot hans mamma där hon förlorade vårdnaden över Dave, för att jag tyckte att det var skönt att Dave blev av med hans plåga. Den andra delen som jag tyckte var bra var när man fick reda på att han var vuxen och skaffat en egen familj. det tyckte jag för att det var skönt att allting var över.

Berättarteknik

Den som berättat boken är Dave Pelzer själv. Språket var ganska lätt det var ju bara det att det var en massa krongliga namn, annars så var det bra. Boken isig var lätt att komma igenom för jag hade tidigare läst "Pojken som kallades Det" och den tyckte jag var jätte bra, det var denna med. Budskapet med boken var enligt mig var att "allt inte löser sig av själv"...