Bokrecension: Med barnets ögon av Stella Müller Madej

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Med barnets ögon
Stella Müller Madej

Stella är enligt alla andra en ouppfostrad flicka, de vuxna gnäller hit och dit och är väldigt jobbiga. Den enda som förstår henne är familjens hembiträde Mania. Mania är underbar, tycker Stella. Stella är 11år, hon föredrar killkompisar istället för tjejkompisar. Dom bara lipar hela tiden, tycker hon. Stellas barndom har varit lycklig, Mania har alltid funnits där. Hennes föräldrar har aldrig orkat med henne, för att hon var mycket, mycket livlig. Fast hennes far har alltid varit beredd på försvar medans hennes mor Tusia aldrig försökt begripa sig på henne.

Stellas mamma är tysk judinna och hennes far polsk jude. Andra världskriget håller på att ta sin start och judehatet växer mer och mer. Stella har aldrig förstått vad det är för skilnad mellan judar och andra människor. Hon visste knappt själv vad hon var. En dag var Stella mycket sur på sin mor och tog med eller utan avsikt sönder en vas. Hennes mor blev såklart mycket sur och Stella önskade att kriget snart skulle braka lös. Och det gjorde det

En SS-man knackade på dörren.
''''''''Oj, jag måste tagit fel, detta kan inte vara ett judiskt hem''''''''
''''''''Oh, så fel du har. Detta är en judisk våning'''''''' Svarade Stellas tyska och blonda mor Tusia.
Där med satt dem i klistret, de skulle in i Krakows getto, de hade en halvtimme på sig att packa

Stella tog farväl av sin älskade Mania och vandrade med sina föräldrar och sin bror, hennes fastrar och farbröder in i Gettot, för att stanna där under en längre tid. I gettot träffar Stella en äldre vän. Han hette Bubik och var från Tyskland, han bröt på polska och hade en stor fin Schäfer. Stella hade också haft hund när hon bodde hemma. Men den fick hon lämna kvar med Mania. Hon lärde slutligen känna Bubik och dem blev mycket goda vänner. Bubik var femton och Stella var tolv. Året var 1942.

I gettot sågs Stella som en barnunge av sin omgivning. Tillexempel under en judik helg, då hon yttrade sina tankar på ett dåligt sätt. Hennes mamma Tusia såg henne som hopplös, Stella ville vara som hon var, fast verka äldre. Och äldre skulle hon bli..

Gettot förminskades hela tiden, det skulle byggas ett koncentrationsläger. Dit skulle de judiska familjerna flytta, eller bara föräldrarna. Barnen skulle placeras på Kinderheim. Stella var tvungen att växa upp fort, för dem allra flesta visste vad barnen väntade. När det var Stella och hennes familjs tur att gå in i koncentrationsläger var Stella 16 år, hon hade fått falska papper. För egentligen var hon bara 12. Hon hade tagit farväl av vännerna innan hon fick i lägret. Speciellt Bubik, han skulle resa iväg till en säkrare plats. Han ville inte åka utan Stella, men han var tvingad att göra det, för sin egen säkerhet och för att Stella så gärna ville det.

I koncentrationslägret fick Stella jobb på en tyg fabrik. Förhållandena var dåliga och mat fanns det inte mycket av. Kvinnorna och männen hoppades hela tiden på att kriget skulle ta slut. Kvinnorna som bodde i samma barack som Stella gnällde hela tiden på att den där skitungen bölade åt allt och alla, och sa att hennes föräldrar var dåliga föräldrar för att dem inte satte henne på Kinderheim. Hon var dåligt uppfostrad sa dem flesta, de tyckte att hon var hemskt bortskämd. Hon fick stora delar av sin mat från sin mor, som blev allt svagare. Apellerna, där dem räknade om någon dött eller flytt var hemska. Man kunde stå i flera timmar, människor gjorde sina behov stående i sina kläder och stanken var hemsk. En gång smet 2-3 fångar från lägret och som straff för dem andra judarna skulle SS-kvinnorna göra ''''var tionde.'''' Ingen förstod riktigt var det var tills första skottet avlossades. Människor böt plats för att inte vara den tionde. En kvinna röck plötsligt i Stella så dem böt plats. Stella tänkte direkt att det var kört nu, hon var beredd på att dö. När hennes familj gick in i lägret gav dem ett löfte till varandra: Dör en, dör alla. Stella skakade något enormt, men var det här livet fanns det inte mycket att leva för mer än att överleva dagen. Plötsligt hände det något, kvinnan började skrika och tjaffsa med SS-kvinnorna ''''Det var hon som var den tionde, inte jag!'''' Hon hade omedvetet räddad Stellas liv, och hennes var redan taget. Stella tänkte länge på det, hade inte kvinnan tagit hennes plats hade inte Stella varit i livet. I lägret började rykten gå. Ville man överleva skulle man hamna på en lista till en fabrik. Huvudpersonen var Oskar Schindler, räddaren

Det var inte så lätt som det verkade.Varken Stella eller hennes mor Tusia hamnade på listan. De skulle någon helt annanstans. Det fruktade lägret Auschwitz-Birkenau, kunde nu bli deras undergång

''''Arbeite Macht Frei!'''' Arbete ger frihet stod det stort vid lägrets ingång.
Kommande månader skulle bli hemska. I Auschwitz var kvinnorna som ''''levande lik med uttryckslösa ögon'''' beskrev Stella. Hon blev enormt rädd bara av synen på kvinnorna, men ännu räddare för dem hemska SS-kvinnorna. De slog utan anledning och gjorde allt för att utrota dem. Stella var bara tretton, fjorton år nu. Men var 17 i papprerna. Stella och hennes mors tillstånd förvärrades. De mådde dåligt av att inte träffa sin övriga familj, Stellas far och hennes bror Adam fanns i Schindles fabrik, troligast. Om dem inte blivit lurade, som Tusia trott. Bristen på mat blev enorm och det bildades bölder på många ställen. Magen sved vid varje steg, ja smärtan var verkligen olidlig. Stella fick ett stort sår på benet. Hennes mor tyckte jämt att hon klagade på allt, så hon bestämde sig för att inte säga någonting den här gången. Det fick hon ångra, när Tusia upptäckte det. Det visade sig att det stora såret blivit infekterat med löss och andra bakterier. Stella gick omkring med tom mage hela dagarna och hade det jobbigt med allas klagomål. Ja, hon orkade nästan inte ens stå på benen längre. Hon hamnade i sjukstugan

''''Vart är jag?'''' Undrade Stella när hon vaknade upp i sjukstugan. Hon var på epidemiavdelningen, blev hon besvarad av en kvinna som hette Mira. ''''Hur länge har jag varit här?!'''' Undrade Stella ''''Jag måste ha svimmat?! Eller hur?'''' Till svar fick hon att hon legat i någon form av koma i två veckor. Hon fick en chock! Hur mådde hennes mor, Tusia? Tänk så hade det gått en transport?!! Vad hade isåfall hänt? Stella kunde inte stå på benen längre och låg bland alla levande lik med utryckslösa ögon. Hon hade så många gånger sett döda människor, men här var dem levande. Men helt utan hopp om överlevnad och den största delen av dem var redan döda.

Veckorna gick, Stellas ben läkte och hon fick tillslut försöka gå. Det var jobbigt, men det gick ändå till slut. Hon hade fått lite mat att äta och kände sig åter igen lite starkare. Hon hade ju sluppit SS-kvinnornas slag eftersom dem inte vågade komma i närheten av sjukstugan, risken för smitta var allt för stor. Stellas mamma hade kontakter i lägret med en som jobbade i sjukstugan, hon hade hjälpt Stella att bli bättre och snart fick hon reda på att en transport skulle gå, hon skulle kunna åka med om hon gömde sitt ben. Hon var alldeles söndersargad men ändå stark nog, det visste hon. För hon skulle aldrig lämna sin mamma, nej aldrig. De skulle hålla ihop, från början till slutet


___________________

Jag tyckte om boken, precis som jag tyckt om alla andra böcker jag läst om kriget. Jag tycker att d...