Bokrecension: En kyss för livet av Nicola Cornick

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har läst den här boken som heter ”en kyss för livet”. Den är skriven av Nicola Cornick och handlar om Jemima Jewell som är dotter till en skorstensfejare. En skorstensfejare är en sotare med en särskild utbildning. Boken utspelar sig i England under början av 1800-talet. Skorstensfejare och deras barn är med på bröllop för att ge tur. Människorna ger barnen en kyss och barnen får i utbyte ett mynt. På ett bröllop träffar Jemima en ung man vid namn Robert Selbourne. Han är en nybliven earl och styrs av hårda villkor i sin avlidne far och farmors testamenten. För att få ärva faderns förmögenhet måste han gifta sig med en av damerna som är med på sin kusin Annes bröllop. På bröllopet träffar han Jemima. Han ger henne en kyss i utbyte mot ett mynt och senare samma kväll pratar de. Båda fattar tycke för varandra och efter att de träffats ett par gånger gifter de sig. Det var meningen att giftermålet skulle brytas efter det att Rob fått sina pengar, men det blir inte så. Jemima blir tvungen att följa med honom till hans hem Delaval som ligger i Oxfordshire. Där umgås de mycket och det blir allt svårare att följa Robs avlidne farmors testamente om 100 dagars celibat. Celibat är sexuell avhållsamhet.

Boken är skriven i kronologisk ordning och har 268 sidor. Texten är ganska liten och vissa ord är gamla och lite svåra att förstå, men det är lätt att komma in i den.

De viktigaste personerna är Rob och Jemima.
Jemima är en ung kvinna som är 21 år. Hennes hy är blek och hennes ögon är stora och har en violblå färg. Hennes hår är långt och kolsvart. Hon är en skönhet och har en väldigt bra utbildning, eftersom lärarinnan upptäckt en snabb intelligens hos henne och sänt henne vidare till en mycket bra skola för att Jemima skulle få fortsätta studera. Jemima känner att hon inte passar in någonstans. När hon studerade på den fina skolan kände hon att hon inte passade in bland sina klasskamrater och när hon senare kom hem igen kände hon att hon inte passade in där heller. Hon tycker att man blir sårbar av kärlek och att hon inte har tid för det. Själv har hon aldrig varit kär, men hon har studerat andra och dragit egna slutsatser.

Robert, eller Rob som han kallas mesta delen i boken är 26 år. Han är lång, bredaxlad och har kastanjebrunt hår. Hans ansikte är hårt och solbränt och ögonen är mörkbruna. Hän är mycket stilig och hans mungipor är lätt uppdragna eftersom han ler mycket. Rob har lätt för att bli svartsjuk men också väldigt lätt för att förlåta. Rob klarar nästan inte av sin farmors testamente. Varje gång han ser eller rör Jemima känner han en enorm lust att bara ta av henne kläderna och ha sex med henne. Han är svag och fångad i lustens värld. Han klarar inte av det. Som tur är så är han gift med en väldigt stark kvinna. Även om Jemima längtar lika mycket som han tänker hon på pengarna som kan hjälpa honom att återställa sitt älskade hem.

Boken utspelar sig på Delaval. Delaval är en enorm men överfallen egendom. Robs fars förmögenhet som Rob fick efter det att han gifte sig med Jemima används till att rusta upp Delaval så att det går att bo där. Trots att Delaval är förfallet så är det mycket vackert. Rabatterna är erövrade av fingerblommor, och det finns fullt av växter, fjärilar, fåglar och djur. Ängarna är fulla med högt gräs och ridstigarna är övervuxna. På natten är det så mörkt att stjärnorna är små vassa ljusprickar och tystnaden verkar levande. Innuti huset finns det många rum. Rummen har högt tak och möblerna är gammaldags men av väldigt bra kvalité.
Jag tycker att Nicola beskrev miljön väldigt bra. När man läser föreställer man sig nästan att man står mitt i en blomsteräng eller i någon glänta i en skog och tittar ut i omgivningen.

Jag tror att Nicola skrev denna boken eftersom att hon kanske är väldigt fascinerad av 1800-talet och för att hon säkert ibland känt att hon inte passat in. Hon kanske har flyttat till en stad där alla hade något gemensamt och att hon kände sig utanför när hon umgicks med människorna där.

Jag tror att hon med denna boken vill säga att det kan ta ett tag innan man vet vad man tycker om en person. Man ska ha tålamod och vänta tills man vet. Kanske är det kärlek, kanske är det hat. Man kan aldrig veta. Detta budskapet framgår väldigt tydligt efter att man läst boken. Man förstår verkligen att författaren velat att det ska gå in i hjärtat på alla som läser. För man kan ju aldrig veta. Man ska inte dra förhastade slutsatser om någon förrän man lärt känna personen bättre.

Jag har aldrig varit med om något liknande och därför vet jag inte riktigt hur det skulle kännas. Men denna boken slutar ju lyckligt och det händer inte allt förmånga hemska saker, så jag tror att det inte skulle vara så hemskt att vara med om detsamma. Men det är inte heller säkert om min berättelse slutar lika lyckligt som Jemimas gjorde. Min kanske blir fruktansvärd.

Jag blev berörd av boken eftersom den handlar om en sotardotter som under ett bröllop träffar en ung och stilig earl som senare vill leva livet ut med henne. Jemima försöker dölja sin bakgrund eftersom hon inte tror att de andra ska acceptera henne bara för att hon är dotter till en sotare. Hon trodde att ingen a Robs familjemedlemmar eller vänner skulle tycka det ...