Vilken påverkan och makt besitter Opus Dei?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Opus Dei, som är latin för ”Guds verk”, är en personalprelatur (en organisatorisk del i den hierarkiska uppbyggda katolska kyrkan), och har som uppdrag att genomföra kyrkans evangelisationsuppdrag. Det betyder att de ser det som sin uppgift att sprida budskapet om att alla är kallade till helighet och att det arbete man som individ utför i livet har ett heligt värde.
Organisationen skapades år 1928 av spanska Josemaría Escrivá (1902-1975) som växte upp med en sträng kristen lära. Han utbildade sig till präst och skapade Opus Dei som han drev parallellt med sina pastorala uppgifter. Efter det spanska inbördeskrigets slut (1939), var det många som hade behov av vägledning, vilket för Josemaría kom att innebära en roll som ledarfigur i och med spirituella övningar bland både präster och lekmän. Detta kom för gruppen att innebära en ökad spridning av läran.
Josemaría fortsatte att jobba internationellt livet ut, för att så många som möjligt .skulle få ta del av organisationens apostoliska verksamhet. När han dog, 73 år gammal, ansökte en tredjedel av världens katolska biskopar, om att få inledda helgonförklaringsprocessen. Den 6 oktober 2002, helgon förklaras Josemaría Escrivá av den före detta påven Johannes Paulus II på Petersplatsen. Maktställnings mässigt inom katolska kyrkan, står organisationen som påvens starkaste stödtrupp, samt har de ansvar för Vatikanens kommunikation.

För att bli medlem av Opus Dei bör man vara katolsk, vuxen och känna att Gud kallar en till att tjäna honom, vilket innebär att man också går med på allt Gud ber en att genomföra. Den katolska gruppen och dess anhängare tror på att Guds ord förs till dem genom Påven och neråt genom hierarkin tills det blir mottaget från medlemmens församlingspräst. Varje vecka hålls samtal med församlingen där alla medlemmar förväntas berätta sina innersta tankar och erkänna sina synder. Församlingsprästerna är hårt hållna av överhuvudena och förväntas anteckna och rapportera medlemmarnas ord och vidarebefordra till sina överhuvud. Idag finns det ca 85 000 människor världen över som tillhör Opus Dei.
Att vara medlem i Opus Dei innebär att du fyller ditt liv och din vardag med Gud; både kroppsligt och själsligt; Gud och din tro ska alltså inte stå vid sidan om ditt övriga liv. Du deltar i den Heliga Mässan och läser Evangelierna dagligen, samtidigt som du ständigt försöker möta Gud, tjäna din näste och förbättra samhället, i din vardag. Du ska sträva efter att efterlikna Jesus i form av tankar, handlingar, ord och känslor. Det arbete man åtar sig i livet anser Opus Dei att man skall utföra i Kristi anda. Kort kan man sammanfatta det med att man skall vara ärlig i sitt yrke, göra sitt bästa och följa de regler och lagar som finns. Enligt Opus Dei är det viktigare för Gud att man arbetar av kärlek än att man har världslig framgång. Att vara en medlem av Opus Dei innebär även att du måste göra vissa uppoffringar då man bland annat får förståelse för Jesus. Dessa uppoffringar kan innebära handlingar såsom t.ex. att fasta, men medlemmar uppmanas dock även till ”mer märkbar” självorsakad fysisk smärta, t.ex. användandet av celise, eller piska.

Jag tror att merparten av Opus Deis medlemmar har fått en förändrad psykisk och fysisk hälsa samt förändrats som personer sedan de gick med organisationen. Även om mycket av det skriftliga material jag kommit över verkar härstamma från gruppen (och alltså därav är vinklat till deras fördel) och många intervjuer med medlemmar jag sett verkar fungera lite grand som reklam för organisationen, känns det som om att mycket av det som de strävar efter faktiskt kan förgylla livet på många vis. Att försöka finna Gud i allt man gör och att försöka lära sig att se på saker och händelser ur ett optimistiskt perspektiv, tror jag är bra för psyket och välmåendet. Då forskning har visat att man bland annat mår sämre av att släppa ut ilska än att hålla den inom sig, och på grund av egna erfarenheter av just detta, tror jag att friden individen skänker sig själv, genom att ”ta det lugnt”, smittar av sig till alla delar av livet. Med tanke på dessa spirituella strävanden tror jag att Opus Dei kan påverka människor på mycket positiva vis.

Många av organisationens konservativa åsikter tror jag dock kan påverka individerna negativt. Kvinnor och män hålls isär, präster (som är män) måste leva i celibat, det är förbjudet att ha sex för njutningens skull och det är förbjudet att bruka preventivmedel. Att kvinnor och män inte kan vara tillsammans tycker jag är en grov diskriminering av könen, som om att det ena könet är bättre än det andra. I och med att Opus Dei är en hierarki och enbart män kan vara präster, är detta ett tydligt tecken på att det i så fall är mannen som anses vara närmare Gud än kvinnan inom religionen. Sex har alltid varit, och är fortfarande i stor utsträckning, ett tabu belagt ämne, men som med tiden ansets mer accepterat att diskutera öppet. Att sex enbart är till för att skaffa barn känns gammalt och jag kan tänka mig att många gifta par inom Opus Dei går emot det. Den moderna världens åsikt på ämnet kan fortfarande variera mycket brett, men oftast innebär de mer konservativa synerna på samlag att man enbart har det med sin make/maka. Förbudet mot preventivmedlet är som ett resultat av just ”inget sex för njutning” ( sex är till för förökningen  preventivmedel behövs inte). Jag kan tänka mig att dessa ”förbud” skapar extra många frågor hos den yngre, lite mer osäkra generationen. ”Om inte präster får gifta sig, om inte Jesus gjorde det, bör jag då göra det?” Som ung religiös kvinna kan man kanske komma att fråga varför man inte får bli prästinna, är man inte värd lika mycket som en man i Guds ögon? Är man, enbart som individ, en synd? Hela puberteten (med morgonstånd och våta drömmar) är ofta för många ungdomar, en period fylld till bredden av frågor. Jag tror att det är lättare för ungdomar att känna att de tryggt kan ställa dessa frågor, utan att behöva känna ångest. Jag tror att det här är sådana saker som lär individerna att hämna sig själva. Att ta ett steg tillbaka, och att med tiden bli mer inåtvända.
Opus Dei är emot abort, homosexuellas rättigheter och uppmuntrar självorsakad smärta, vilket jag anser är absurt. Abort är för mig en nödlösning, men jag anser att det är viktigt för människan att besitta den fria vilja och förmågan att styra sitt liv. Att andra tycker att det är fel kan jag förstå, då det faktiskt handlar om att ta liv, och vilken sida i den debatten man väljer att ställa sig på, bygger på vilken värdegrund, moral och etik man har. Homosexualitet tycker jag är en del av vem man är och inte vad man är. Att andra principer borde gälla för en individ som har en ”avvikande” sexuell läggning är enligt mig ungefär lika korkat som att begränsa blonda flickors rättigheter (de har ju ingen hjärna). Även detta tror jag är ett ämne som en åsikt bygger på en viss värdegrund, då vissa anser homosexualitet som onaturligt (de kan inte få barn t.ex.), en strid mot Gud. Den konservativa ståndpunkten i frågan om abort och homosexualitet kan jag alltså förstå, men att det kan anses positivt att skada sig fysiskt är för mig en gåta. Även om det är för att förstå Jesus, att ”överkomma sin kärlek till bekvämligheter” eller för att ”straffa sig själv för sina synder”, känns det som en fråga som religionen i sig borde sätta sig emot, inte tvärtom. Visserligen har det pågått inom kyrkan sedan urminnes tider, men folk kanske borde ha ifrågasatt hur gudomlig självdestruktion egentligen är.

Min uppfattning av Opus Dei är att det är en organisation som lätt blir korrumperad; något som enligt mig beror på hierarkin och som lätt kan åstadkommas av de högre uppsatta medlemmarna. Eftersom man som medlem av gruppen får mottaga Guds ord från högre rankade katoliker inom sektorn, innebär detta att den katolska kyrkan och präster som individer har det relativt lätt att manipulera sina församlingsmedlemmar olika ting. Med hjälp av den öppenhet som Opus Dei kräver av sina medlemmar, blir medlemmarna än enklare att kontrollera eftersom ledarna får tillgång till allas innersta tankar (beroende på hur öppna de är). Medlemmarna blir lätta ”offer” då prästerna har fördelen att kunna välja vilken information som skall ges till dem. På grund av bristen på ifrågasättning, måste man se Opus dei som en fundamentalistisk rörelse.

Opus Dei har tillgång till kapital (i och med de mer bemedlade medlemmarna + katolska kyrkan), inflytande över stora folkmassor och är med största sannolikhet stora anhängare av Josemaría och dennes radikala idéer, vilket oroar mig. Rörelsens tillgångar till tre av de mest påverkande faktorer inom politik och förändring av samhället får mig att se en möjlighet till dåd. Jag påstår inte att Opus Dei är någon form av organisation med avsikt att sätta samhället ur balans, vissa tankegångar tror jag kan vara mycket betydelsefulla på ett bra sätt för många människor, men jag är övertygad om den makt de besitter utnyttjas i samhället till en viss gräns i alla fall.
Olika religiösa grupper, däribland den katolska kyrkan, har genom tiderna alltid varit inblandade i många smutsiga affärer, ofta med politiska bakomliggande grunder. Är det verkligen osannolikt att det förekommer något sådant idag, och att Opus Dei, som har mycket att tacka Vatikanen för, skulle hålla sig utanför den världsliga kampen om makt? Min teori är...