Bokrecension: I förintelses skugga av Irene Gut Opdyke och Jennifer Armstrong

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Något som särskilt urskiljer den här boken från andra
skildringar av Andra Världskriget är dess unika perspektiv. Den som berättar är inte jude, inte zigenare, inte man- hon är något så unikt som en kvinnlig motståndskämpe. Detta skapar nya infalls vinklar och känslobeskrivningarna i olika situationer är otroligt utförliga. Vilket känns så naturligt eftersom det är en kvinna som skriver, det eftersom att vi alla är omedvetet uppfostrade att se känslosamhet och moderliga omsorger som en typisk kvinnlig egenskap.
Boken utspelar sig i Polen under tidsperioden 1921-1939. Något som genomsyrar hela boken är den starka patriotismen i Polen, och hur den påverkar handlingen. Varje granne, varje bekant är värdefull. De är alla en del av en gemenskap som inte bör rubbas. Jag tror stämningen har sin botten i att Polen genom nästan hela sin historia skövlats och erövrats av olika makthavare.
Den här boken är ganska lättläst. Språket är vardagligt och nutida, och just den språkliga slätstrukenheten tycker jag gör att bokens karaktär blir lite avtrubbad. Eftersom språket är så alldagligt spelar det ibland ingen roll hur spännande handlingen är eftersom du inte tar intryck lika lätt som vid en häftigare skildring. Dessutom gör att det blir svårare att minnas detaljer i handlingen.
Huvudpersonen i den här boken är den polska flickan Irene. Hon startar sitt liv i en by vid tyska gränsen tillsammans med sina föräldrar samt sina fem yngre systrar. De har det förhållandevis gott ställt, fadern är akademiker på hög nivå och samtliga av flickorna får gå i skolan. När Irene slutar något som verkar motsvara grundskolan vill hon utbilda sig till sjuksköterska. Det beskrivs i boken som ett för henne naturligt val, grundat på att hennes föräldrar genom hela hennes uppväxt varit engagerade i olika missionärsgrupper. Den typen av inställning gentemot andra människor präglar hela hennes person genom hela boken. Oskälviskheten, respekten för allas lika värden och är orubbliga moraliska grundstenarna i hennes tankevärld gör att hon ofta sätter sig själv i fara för att bevara sina medmänniskor (bokstavligt talat) och kämpa för hennes fosterland. Precis som hennes föräldrar en gång gjorde, fast i mycket mindre skala. Dock verkar förebilden vara betydligt viktigare för Irene som rent mentalt stöd än prestationen.
När man läser om andra världskriget får man lätt intrycket att samtliga tyskar var renodlade nazister. Den här boken ger vittnes mål om att nazisternas ”ideologi” faktiskt inte alltid beaktades lika hårt av alla, även på maktpositioner, exempelvis kan vi ta Major Rügmer. Han lät ”kärleken” till en kvinna försätta honom i livsfara genom att låta henne gömma judar i hans hus. Var går då gränsen mellan nazist och ren makthunger? Hans övertygelse för den s.k. Nazistiska ideologin var tvivelsutan inte speciellt stark, ändå är han major. Hur kan han då ha klättrat så högt? Jag tror att det handlar om ett litet urvalsområde. För trots att tyskarna är förhållandevis många är det en ganska liten skara som direkt vill ansluta sig till krigsmakten. För trots dess ärofulla titlar och blanka uniformer vet alla att det är ett stormigt och psykiskt pressat liv, det är ungefär som politiker Sverige idag. Vilket leder till att ledare med baktankar lyckas inneha höga poster.
Historien är väldigt stark, även om den börjar bli uttjatade. Det unika med historien är att den speglar Andra Världskrigets lidanden i en helt ny sorts budbärares ögon: en polsk kvinnas. Boken får helt klart godkänt, men jag skulle inte direkt kalla den läsvärd. Som ren ”underhållning” förstör språkets alldaglighet och brist på variation mycket. Trots att handlingen skild...