Liza Marklund skrev boken “Studio sex” och den utgavs år 1999. Boken handlar lite kort om en kvinna som får sommarvikariat på en känd svensk tidning, och hon får ett uppdrag att skriva om en tjej på 19 år som har blivit brutalt sexmördad. Undertiden som sommarvikarien tar reda på fakta om mordet och flickans anhöriga så blir hon själv indragen. Handlingen utspelar sig mellan juli - september, i dagens nutida samhälle. Man förstår att det är på sommaren eftersom hon får sommarvikariat plus att värmen beskriver dom som om det kokade i kroppen. Huvudpersonen i boken är givetvis Annika, en ung kvinna som är helt uppslukad av sitt jobb och glömmer bort omvärlden ibland. Andra personer som nämns upprepade gånger är den mördade flickans pojkvän, Joachim med sitt heta temperament och sin tro av att vara överlägsen alla andra. Även hennes bästa kompis Patricia, denflickan som gör vad hon blir tillsagd och har en förkärlek till sina tarotkort och en stark tro på dess krafter nämns mycket. Sen har vi Annikas oroliga pojkvän Sven och hennes snälla mormor som är en av mycket få personer Annika känner att hon verkligen litar på. Annika är inte direkt en religiös person av sig, inte hennes omgivning heller. Hon svär ganska mycket, fast ändå som en normal person. Den sommaren det utspelar sig i är väldigt varm och grön. Växter och träd växer väldigt bra på en varm sommar. Stämningen är väldigt trovärdig, eftersom hon beskriver väldigt noggrant, men ibland blir det för uttjatat när hon bara beskriver saker. Ex: Hennes kläder stank av inpyrd tobaksrök, hon drog av sig dem och lämnade dem i en hög på golvet i hallen. Den här boken beskriver väldigt många och starka känslor, både hur det känns att vara en kompis till den döde och att vara en reporter som får väldigt massa skit för det som hänt, och för att hon skriver om det. Jag tror att en av dom djupa meningarna som hon försöker beskriva är att reportrar ska inte lägga sig i så mycket, och en annan mening med boken tror jag är att hon vill att folk ska känna igen sig i hur livet egentligen är, hur det är efter man nyss har förlorat någon som stod dig när och kär. Varje kapitel börjar med att en tjej har skrivit en dagbok, eller hon skrev ner sina tankar och vi får läsa det för att se hur hennes liv var. Flickan som skriver dagboken var hon som blev mördad, och efter att man fick läsa en liten del av tankar så börjar handlingen igen. Det är en allvetare som berättar, som ser allt, men som mest följer Annika Bengtzon och folk i hennes omgivning. Boken börjar i en prolog, för att man ska veta lite, sedan börjar själva kapitlen med att hon som dog berättar lite om hur hon och sin pojkvän hade det. Men slutet var nog det konstigaste man kunde vara med om, man fick inte veta vem mördaren var utan det slutade med att Annika fick fnatt när hennes ex dödade hennes kattunge av misstag, så då dödar Annika Sven. Slutet var helt poänglöst, men det var väldigt sorgligt slut, för hon beskriver det så bra och man förstår varför Annika får fnatt. Det språk som Liza Marklund använder är vardagligt, och det är för att hon skriver om vanliga livet. Det förekommer väldigt många dialoger, men ännu mer beskrivning. Dialogerna kommer in ganska självmant i texten och det flyter på. Hon beskriver allt så bra så att det spelar ingen roll om det är mycket dialoger, det verkar bara naturligt. Budskapet i texten är nog att man som reporter ska respektera andra och inte skriva om vad som helst, och att det är svårt att förlora någon som står en nära, personen kommer alltid att finnas i hjärtat, men man måste ändå försöka gå vidare. Hon som blir mördad har ju blivit våldtagen och misshandlad av hennes pojkvän, och hon anmälde det inte och så blev hon dödad. Så Liza Marklund vill nog att alla misshandlade kvinnor ska gå till polisen med en gång och anmäla innan det blir värre än vad det redan är. Det här är en deckare. För hela tiden så ...
Inactive member 2007-05-27