Asyl var Liza Marklunds bok som hon gav ut 2004. Det är en uppföljare av boken ”Gömda”. Asyl handlar om en misshandlad kvinna i Sverige som tvingas fly från sin före detta man som vill henne illa. Hon söker i slutet asyl i USA. Flykten pågår i flera år, runt 1990-2002 tror jag. En del av dom sakerna som händer på flykt tiden är sånt som har hänt i verkliga livet, som ex. när tornen i USA rasade för att terrorister flög två plan in i dom, det är med i boken, så man kan på ett ungefär säga vilken tid det är. Huvudpersonerna är Maria Eriksson som flyr för mycket. Hon har två barn, en man och en galen före detta som jagar henne. Ena barnet, Robin, han är liten från början, typ vid 3 års åldern, sen växer han och åren går tills han kommer till tonåren. Robin tycker om att röra på sig, han har astma som han fick när dom var i Spanien, han har haft några nära döden upplevelser och han har blåa ögon. Hans barndom var traumatisk och han har det fortfarande inte lätt. Han brukar gå i slitna kläder och är egentligen väldigt rar av sig. Hans stora syster Emma, hon är liten för sin ålder, utvecklades sent och är väldigt smal. Har ätstörningar och har som vana att försöka strypa sig själv och andra. Hon har en väldigt svår depression eftersom hennes barndom också var väldigt traumatisk. Hon är i behov av psykvård, men om hon får den hjälp hon behöver så kan hon bli ett änglabarn. Anders, Marias nuvarande man, han var jätte snäll i början av boken, men i slutet när massor har hänt och han förlorat massor av kompisar och han får det svårt han med, så börjar Anders bli konstig, han kollar bara på tv och skiter i familjen. Förut har familjen stått före allt annat. Sedan finns ju misshandlaren, hennes före detta, mörka ögon han jagar dom och hittar dom alltid i Sverige i alla fall för att han har så många kontakter. Han vill döda dom, så när han förlorade rätten om sin egna dotter skrek han: Jag ska överklaga! Jag ska mörda dig din jävla hora! Miljön är väldigt stressad, och den är väldigt nedstämd för man vet ju att dom är förföljda. Misshandlaren är muslim. Stämningen i boken är tragisk, eftersom det är en verklig berättelse så känns stämningen mycket mera nedstämd och ledsen eftersom man kan leva sig in i hur hon hade det. Liza Marklund skrev nog boken för att andra kvinnor skulle få hjälp och förstå att dom inte var ensamma om att ha ett sånt liv. Dom ska inte känns sig udda, för det är många människor som blir misshandlade av sina män. Kronologin är ganska rak, någon gång då och då kan man få en tillbaka blick, men inte ofta. Det är en jag form som berättar allt, och det är Maria. Slutet av boken är lyckligt, för dom får bo kvar i USA och ha en framtid där utan att misshandlaren kommer och försöker döda dom. Språket är varierat, eftersom ibland är det högtidligt eftersom dom pratar med olika personer, men för det mesta är det vardagligt. Det finns inte så många dialoger, utan det var lagom. Budskapet är nog att det finns andra kvinnor som blir misshandlade, du behöver inte skämmas för något du inte har gjort. Bokens genre tillhör nog drama, för det var väldigt mycket drama i det hela med att hon blev misshandlad och mordhotad så a...
