Cancer

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

CANCER


Ordet cancer kommer från latinet och betyder kräfta. Cancer är ett samlingsnamn för elakartade sjukdomar. Sjukdomen förekommer hos alla högre stående djurarter och man har känt till cancer mycket länge. Ordet cancer syftar på att tumören breder ut sig krypande och sätter sig fast på olika ställen i kroppen.

Vår kropp består av ett mycket stort antal celler. Alla har sina uppgifter i kroppen och de bygger tillsammans upp organ och vävnader. När man får cancer beter sig en eller flera av cellerna underligt. cellen sväller abnormt och bildar tillslut en knuta som kallas för modersvulster. Denna avger sedan metastaser (trådar) och i ändan av metastaserna bildas det en ny knuta. Denna kallas dottersvulster.

ORSAK

Kroppen består av flera miljarder celler, som var och en har sin uppgift i kroppen. Cellerna har olika uppgifter i kroppen. En del finns i magen, andra i levern och en del i blodet. De olika cellerna hjälper och respekterar varandra, vilket är en förutsättning för att kroppen ska fungera.
Oftast går det bra år ut och år in. Men ibland går det snett: en cell börjar dela sig onormalt. Det är så man kan få cancer. För att förstå hur denna onormala celldelning går till måste man först veta något om den normala.

NORMAL CELLDELNING:
De flesta celler i kroppen har förmågan att dela sig- oö och om igen. Detta gör de för att få fram nya celler som
kan ersätta de som är gamla eller skadade. Celldelningen är snabbast i magens och tarmens slemhinnor och
i benmärgen. Nervcellerna i hjärnan kan däremot inte dela sig alls. De ska räcka livet ut. Den här normala
celldelningen är mycket noggrant kontrollerad av olika gener inne i cellen. I varenda liten cell finns
tiotusentals gener. Några av generna har till uppgift att ge signaler till cellen när den ska börja dela sig.
Andra ger signal när det är dags att stoppa celldelningen. På så sätt styrs t ex läkningen av ett sår.
Hudcellerna som omger såret får signal om att bilda nya celler ända tills såret är färdigläkt. Då stoppas celldelningen.

ONORMAL CELLDELNING:
Om en gen skadas i en cell betyder det inte alltid cancer. Men om skadan drabbar de speciella gener som
styr celldelningen kan resultatet bli cancer, eftersom cellen delar sig och bildar allt fler kopior av sig själv.
De normala signalerna om att starta och stoppa celldelningen har slutat att fungera.
De onormala cellerna, dvs cancercellerna, delar sig hela tiden och tar ingen hänsyn till de friska cellerna som finns runt omkring. Fler och fler celler av samma slag bildas. Efter en tid har de bildat en liten klump av celler.
Denna klump kallas för en tumör. Tumören fortsätter att växa och till slut är den så stor att man kan känna eller se den.
Tumören kan hindra den normala trafiken i kroppen. Sitter den t ex i matstrupen eller i magsäcken, kan maten inte passera och man kräks.
Ofta tar det många år från den första cancercellen till dess att den delat sig så många gånger att en tumör kan upptäckas. Det finns tumörer som växer mycket långsamt och aldrig ger några besvär. Andra cancerformer
växer snabbt och behöver behandla omgående.
Man talar om godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer. Godartade tumörer kan bli stora, men
de har inte samma förmåga som de elakartade att växa igenom andra vävnader. De kan heller inte sprida sig
till andra ställen i kroppen. Ett exempel på godartade tumörer är vårtor.
En elakartad tumör (cancer) kan däremot växa rakt igenom andra vävnader och tränga undan och förstöra dessa. Om celler från en elakartad tumör lossnar, kan de följa med blodet och bilda tumörer i andra delar av kroppen, s k dottertumörer eller metastaser.
Syftet med den behandling patienten får mot sin cancer är att hejda denna process.

CANCER ÄR MÅNGA SJUKDOMAR

Cancer är inte en, utan en hel rad med olika sjukdomar. Vilken sorts cancer som utvecklas beror på typen av cell som tumören har kommit ifrån. Cancer kan uppstå i nästan alla de ca 200 olika celltyperna som vi har i kroppen. Cancer i blodet kallas t.ex. för leukemi. Här nedanför finns några exempel på olika cancerformer:
1. Körtelcancer (Adenocarcinom). Körtelstrukturen är fortfarande mycket tydlig. 2. Äggstockscancer (krukenbergs svulst). 3. En mycket elakartad form av hudcancer (Melanom).










KVINNOR: (ca 19500 fall per år) MÄN: (ca 19900 fall per år)

Bröst 25% Prostata 25%
Tjocktarm 8% Lunga 10%
Äggstock 5% Urinvägar 8%
Livmoder 5% Tjocktarm 7% Lunga 4% Hud 5%
Ändtarm 4% Mage 5% Lymfom 4% Ändtarm 5%
Nervsystem 4% Lymfom 4%
Bukspottskörtel 3% Njure 4%
Hud 3% Bukspottskörtel 3%

Här ovanför är de vanligaste cancersjukdomarna hos män och kvinnor i Sverige.


SJUKDOMSTECKEN

Symtomen på cancer kan delas in i specifika och allmänna. För att symtom ska uppstå krävs att cancern har uppnåt en viss storlek. Det kan ta upp till 20 år innan den sjuka cellen utvecklats till en cancercell. Därför dröjer det länge innan man får några besvär. Följande besvär ger misstanke om cancer, och bör därför kollas upp av läkare. (Se diabild). Dessa kallas för allmänna besvär.
Andra allmänna besvär kan också förekomma vid cancer, som t ex trötthet, avmagring och långvarig feber. Cancersjukdomens förlopp är väldigt olika, beroende på var i kroppen cancern finns. De specifika symtomen beror helt på var i kroppen cancern finns. Om man misstänker att man har cancer, måste man genast kontakta en läkare. Ju förr behandling sätts in desto större är chansen till bot.

UNDERSÖKNINGSMETODER

Ibland räcker det med några enkla undersökningar för att läkaren ska veta om besvären beror på cancer.
I andra fall krävs långa och utdragna undersökningar. Här är några av de vanligaste:
KROPPSLIG UNDERSÖKNING:
Läkaren känner på en eventuell knöl, undersöker lymfkörtlar och mage, lyssnar på lungor, tittar på huden och i halsen osv.
LABORATORIEPROVER:
Med hjälp av prover från blod, avföring och urin kan man ibland upptäcka en cancersjukdom. Vissa typer av cancer producerar ämnen som kan spåras i blodet eller i urinen. Ibland tar man även prov från benmärgen.
ENDOSKOPI:
Om den misstänkta tumören är svår att komma åt, kan läkaren andvända ett endoskop. Det är en rak eller böjlig rörformad kikare som förs in i någon av kroppsöppningarna och som gör det möjligt att även "titta runt hörn".
Via endoskopet kan man också ta ut prov på det man misstänker vara en tumör.
Det finns också olika röntgenundersökningsmetoder, som Datortomografi och ultraljudsundersökning.
RÖNTGENUNDERSÖKNINGAR:
Ett av de lättaste sätten att ta reda på vad som händer inne i kroppen är röntgen. Den som andvänds för att t.ex
undersöka lungor och brutna ben, har på senare år kompletterats med flera nya röntgenliknande metoder. Jag ska berätta lite om de tre vanligaste:
DATORTOMOGRAFI:
Denna behandling går ut på att man kan se kroppen i genomskärning genom att strålkällan inte står still utan hela tiden roterar runt organet. En dator analyserar samtidigt informationen som omvandlas till en bild.

ULTRALJUDSUNDERSÖKNINGAR:
Ultraljudsundersökningar utförs med en apparat som sänder och tar emot ultraljudsingnaler. Med denna apparat kan man t.ex. upptäcka tumörer i buken.
SCINTIGRAFIUNDERSÖKNINGAR:Vid en sådan här undersökning sprutas radioaktiva ämnen in i ett blodkärl. Ämnena söker sig till olika delar av kroppen, t.ex. levern eller skelettet som sedan avbildas med en speciell kamera.


BEHANDLING

Läkaren bestämmer, i samråd med patienten, sig för en behandlingsplan. Läkaren tar inte bara hänsyn till cancerformen, utan även tumörens läge, art, utbredning, patientens ålder och allmänt tillstånd. Behandlingen är antingen kurativ, dvs syftar till bot, eller palliativ, som syftar till att mildra smärtan och förlänga livet.
De behandlingar som finns för cancer kan delas in i tre grupper:
kirurgi, läkemedel och strålning. Målet med kirurgisk operation är att om möjligt få bort alla cancerceller. För att vara säker på att inga sjuka celler spritt sig, brukar man även ta bort friska vävnader som omger tumören. Annledningen till att man strålbehandlar är att cancercellerna i allmännhet är känsligare för joniserad strålning än vanliga celler. När strålningen riktas direkt mot en tumör dödas cancercellerna. De friska cellerna som omger tumören tar också skada, men de är mindre känsliga och kan reparera skadorna bättre. De vanligste läkemedel man andvänder sig av är hormoner och anihormoner. Dessa andvänds mot tumörer som behöver hormoner för att kunna växa bra. Genom att t.ex. tillföra ämnen, antihormoner, som blockerar hormonet eller genom att ta bort organ i kroppen som producerar hormon störs cancercellerna så att tumören växer långsamt eller inte alls. Denna behandling andvänds främst mot prostatacancer hos män och bröst- och livmodercancer hos kvinnor. Man kan också andvända en läkemedelsbehandling som kallas cytostatisk behandling. Cytostatiska betyder cellhämmande läkemedel. Det kallas även cellgift eller kemoterapi. Cytostatiska ges för att bota cancer och, då bot inte är möjligt, för att hindra sjukdomsförloppet. Cytostatiska behandlingar syftar oftast till bot (vid leukemi,dvs blodcancer, testikelcancer, lymfkörtelcancer m.m.), men kan även ges bara för att lindra symtomen ( vid t.ex. luncancer).
Cytostatika ges ibland som enda behandling mot en cancersjukdom, i andra fall ges cytostatiska före eller efter en operation eller strålbehandling. Ibland ges cytostatika i första behandlingen, ibland vid återfall.
Cytostatika har en fördel jämfört med operation och strålbeha dling. Medlet förs ut med blodet och når därför cancerceller som spritt sig i kroppen. Sådana cancerceller har lossnat från modertumören och är på vandring i blod och lymfa eller har slagit sig ner och vuxit ut till dottertumörer, metastaser.

HUR CYTOSTATIKA VERKAR:
Cytostatika dödar celler som delar sig ofta och växer snabbt - just de egenskaper som gör cancerceller farliga.
Men många av kroppens normala, friska celler delar sig också ofta. Hela tiden bildas nya celler istället för de som förbrukats. Främst gäller detta benmärgen där det varje dygn tillverkas miljontals nya blodkroppar, men också i hårrötterna, tarmarna och i slemhinnorna i munnen bildas det hela tiden nya celler. Tyvärr gör dagens
cytostatika ingen skillnad på cancerceller och vanliga, snabbväxande celler. Vill man behandla cancer intensivt kommer man också att påverka den normala återväxten av blodkroppar, slemhinnor och hår. Det kan medföra sänkta blodvärden, håravfall och mag-tarmbesvär.
Men lyckligtvis tål de normala cellerna betydligt mer och har bättre förmåga att återhämta sig än cancercellerna. Därför går biverkningarna av en cytostatikabehandling över när behandlingen avslutas. Håret växer t.ex ut igen.
I Sverige finns ett tretiotal olika cytostatika läkemedel registrerade. Vissa är naturmedel, andra är tillverkade i laboratorier. Alla olika cytostatika angriper cellens delning och tillväxt. Cellns förmåga att dela sig sitter i arvsmassans gener, inbyggt i själva DNA-molekylen, som finns i cellkärnan. Alla cytostatika tränger in dit, men slår sönder DNA-molekylen på olika sätt. För att få största möjliga effekt brukar man därför ge många olika sorters cytostatika samtidigt. I bästa fall förstärker medlen varandras effekt. Olika cancersjukdomar behadlas med olika sorters cytostatika.
Cytostatika ges oftast direkt i blodet som en injektion eller som dropp i en ven. Vissa cytostatika ges som tabletter eller kapslar. Det kan också ges som dropp. Tabletter och kapslar tar man hemma, men dropp måste ges på sjukhuset. Hela behandlingstiden kan bli ett halvår eller mer. Man får under denna tiden cytostatika var tredje eller var fjärde vecka. Om behandlingen inte gett önskad effekt skiftar man ofta cytostatikabehandling.

BIVERKNINGAR:
De vanligaste biverkningarna är:
Håret faller av, fast inte på alla. Det beror helt på hur känsliga vi är. Annars brukar håret falla av mellan 7-14 dagar efter cytostatikabehandlingen.
Illamående. Långt ifrån alla får besvär, men illamående och kräkningar är vanliga biverkningar av cytostatika.
En orsak till illamåendet är att cytostatika påverkar den del av hjärnan där åksjuka utlöses. Därför lindras besvären ofta av läkemedel mot åksjuka.
Aptiten försämras ofta. Detta beror både på cancersjukdomen och på den cytostatika behandlingen.
Slemhinnorna torkar ut. Det kan orsaka sår och torhet i munnen, illamående, diarré och ändtarmsbesvär.
Cytostatika påverkar fruktsamheten och kan dessutom vara skadligt för fostret. Det är därför olämpligt att bli gravid under pågåend behandling.
BLODET: Det finns tre olika slags blodkroppar: Röda och vita blodkroppar samt blodplättar (trombocyter). Alla dessa är känsliga för cytostatika.

VAD CYTOSTATIKA GÖR MED BLODET:
De röda blodkropparna (se bild nummer 1) transporterar friskt syre till kroppens alla organ och vävnader. Om de röda blodkropparna inte hinner nybildas får man blodbrist (anemi). Man blir då trött och blek. Om de röda blodkropparna blir alltför få så får man blodtransfusioner som hjälp.
De vita blodkropparna (2) försvarar kroppen mot bakterier och virus. Risken att få infektioner när de vita blodkropparna minskar är mycket stor. Om det blir alltför lite vita blodkroppar så kan man få speciella läkemedel som ökar nybildningen av vita blodkroppar.
Blodplättarna (3) gör så att blodet levrar sig så att sår kan läka. Blir de för få kan det ge näsblod, blödningar i tandköttet och från småsår. Mellan behandlingarna hämtar sig benmärgen och blodkropparna hinner oftast komma upp i normala värden.

FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER

Ca 70% av alla cancerfall i Sverige har sin orsak i hur vi lever. Övriga 30% beror på än så länge okända faktorer. Slumpen spelar troligen också en stor roll.
TOBAK:
Rökning är den enskilda faktor som orsakar flest cancerfall. Framförallt ökar risken för lungcancer avsevärt, men även för andra cancersorter som t.ex. cancer i matstrupen, urinvägarna och i bukspottskörteln. Snus ger troligen en ökad risk för cancer i munhållan.
MAT:
Många forskare anser att den mat vi äter är en av de främsta orsakerna till om vi får cancer. Fet kost anses öka risken för bröst- och tjocktarmscancer och fiberfattig kost ger ökad risk för t.ex. tjocktarmscancer.
SOLNING:
Malignt melanom kallas en form av hudcancer som har blivit allt vanligare. Det är en tumör i huden som har kan uppstå flera år efter att man solat oförsiktigt och bränt sig. För mycket solstrålning kan ge upphov till andra typer av hudcancer.
RADIOAKTIV STRÅLNING:
Radioaktiv strålning kan fram kalla cancer, främst leukemi. Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl kommer att öka risken för cancer hos människor som vistades vid olyksplatsen. Radongas från mark och byggmaterial kan spridas i hus och avge radioaktivitet. Höga nivåer av radon ökar risken för lungcancer.
ÄRFTLIGA FAKTORER:
För de flesta cancerformer ha...